AnnaochSara

Under i princip hela läsåret har jag varit jättesugen på att åka till Bryssel och läsa tvåan på Skandinaviska skolan. Jag har längtat efter info och ansökningar, men när mötet väl hölls i tisdags blev jag bara... helt totalt... jätte osugen... på att... nej usch! Det kändes inte alls som min grej. Jag insåg att jag egentligen bara ville bo på ett internat, samt komma bort från Göteborg och mitt urtråkiga liv.

Men det är inte internat jag vill bo på, tror jag. Jag tror att jag vill bo själv bara. Och jag vill faktiskt inte alls komma bort från Göteborg och mitt liv längre, för det liv jag har skapat mig under de senaste månaderna har varit helt grymt.
  Jag tackar Donner, jag tackar GU, jag tackar mina vänner och jag känner att jag nog kommer stanna här trots allt.
  Ska på infomötet om Nairobi, men har helt tappat lusten att fly.

  Idag, på IV-valsinfot, fick jag dessutom reda på att jag som samhällare kan läsa miljöpolitik som en valbar kurs. Wiho! 

Sedan sprang jag iväg till ett elevrådsmöte som avslutades med min favoritfråga; hur får jag en lärare att bli "bättre"?
  Jag tycker att vi borde ha en särskild grupp på skolan, bestående av både lärare och elever, som jobbar med att förbättra elevernas situation gentemot läraren. Folk är rädda att få dåliga betyg, varför de inte vågar framföra kritik som faktiskt syftar till att leda till ett ökat lärande. Det är ju helt sjukt!
  Elever borde uppmuntras att vara lite kritiska mot sina lärandeformer och hjälpas i arbetet mot ett förbättra dem. En grupp kunde ha som syfte att ta emot elever och tillsammans med dessa arbeta fram kontruktiv kritik som eleverna kan framföra.
  I ett skolsystem med betyg tror jag dessutom inte att vi kan hindra eleverna från att vara anonyma inför sina lärare, men framför allt bör gruppen ha som syfte att uppmuntra konversationen mellan lärare och elev.

((Nu drar jag till Oslo med Niclas, ska bli jäkligt kul :D, vi höres sent om måndagskvällen om jag orkar blogga då.))