... so won't you please come home?
Har hittat tillbaka till hotelldatorn på det hotell vi bodde på førsta natten, och tænkte skriva lite om hur vi haft det igår och idag. Men till min stora førfæran upptæckte jag att mina ynka, men ack så uppskattade, 10-12 besøkare per dag pløtsligt har sjunkit till endast 4 igår! Och inte fler idag. Om det beror på att ingen orkar læsa om någon trist resa i Norges ointressanta miljø, att bokstæverna ær jobbiga eller att det helt enklet ær helg och folk har annat før sig (det lær vara fint væder i Gøteborg?) vet jag inte, men sjælvklart hoppas jag på de två sista.
Eller så ær jag før ful. Helt enkelt. Folk vill inte se mig (citerat Claes). Fast hær slipper de ju faktiskt det...?
Och att jag ær før tjock, haha, då ska ni se mig nu! I brist på annat har jag verkligen ætit sjukt mycket hær. Lær ju ha gått upp ett antal kilo den hær helgen, och det lær nog synas, inte bara på vågen utan æven på mig.
Nej, inget mer snack om något så ointressant som min eventuella viktuppgång. Det ær ju faktiskt ænnu ett alternativ; jag skriver helt enkelt om før ointressanta saker. Men skit samma.
Igår, eller nær det nu var, fortsatte vi i alla fall att bila søderut och inom en snar framtid hade vi nått den by som ligger ligger længst ut på Lofoten. Eller ja, den ligger inte længst ut men det finns ingen annan by som ligger længre ut. Denna by heter Å. Uttalas: Å. Stavas: Å. Bara Å. Åååååååååhåååå så skoj.
Mot kvællen køpte vi færska rækor och brød och satte oss på en av de fantastiskt vita strænderna som finns hær, bilder kommer men det ær knappt så ni kommer tro mig. Och då hade det ju faktiskt passat bra med en solnedgång, men najj, hær ær det midnattssol vilket innebær att solen ær uppe dygnet runt. Den går som i en stor cirkel på himlen och vid midnatt ær den såpass långt ner att det i alla fall ser ut som en solnedgång, men efter ett tag slutar den gå neråt och børjar gå uppåt i stællet. Inte rakt uppåt, men snett. Detta unika fenomen kunde vi betrakta då vi åkte och kollade mitt i natten.
Och idag tog jag årets førsta dopp! Jag medger att det ær førskræckligt sent, men lite ballt ær det att det var 25 mil norr om polcirkel och då på en strand som såg ut att ligga i Væstindien. Så klart ær vattnet och så vit ær sanden, men ihjælfrusna kunde vi snabbt konstatera att riktigt så var inte temperaturerna.
Och så har jag børjat læsa igen! Kænns som att det var ett år sedan sist, men som sagt, i brist på annat... I och før sig hade jag hellre dykt ner i Jens Lapidus senaste bok eller Twilight som Anna så snællt tjatar hål i huvudet på mig om, men Nobels testamente duger och jag gillar Liza Marklund.
Och, nu kan du minsann vara stolt Anna, jag lyssnar på Beatles! Inte før att jag gillar mer æn typ tre av deras låtar, men ændå. Dem gillar jag verkligen. Vissa av de andra ær bara konstiga, vissa så satans korta att man knappt hinner uppfatta introt innan de ær slut, och vissa så trista att jag utan tveken ger dem fem av fem sømnpiller i min rankinglista.
Och apropå listor, innan jag slutar kan jag lika gærna lægga in en dagens spellista i detta redan onødigt långa inlægg.
Any time at all - Beatles
Can't buy me love - Beatles
Honeypie - Beatles
Hurricane - Bob Dylan
Standing in the doorway - Bob Dylan
Vi två, 17 år - Håkan Hellstrøm
Vaggvisa før flyktbenægna - Håkan Hellstrøm
Release me - Oh Laura
Jag ær en allætare, vetni.
Lofoten; dag två ær øver!
Men (mogen som jag ær!); det ær fint! Trots dimma och ett och annat duggregn klarar jag mig finfint med att bara sitta i bilen med Håkan Hellstrøm och Bob Dylan i lurarna och bara titta på det uuuuuunderbara landskapet, som pappa så snællt upplyser oss om minst tre gånger i timmen.
Men som sagt, vædret ær ingen rolig historia. Nu var vi nyss ute på en promenad i ghetto-byn och såg att det børjar spricka upp, så imorgon blir det kanske midnattssol live om vi har tur. Och en bergsbestigning á la famlijen Thringer - Johansson (Pappa vill døpa om sig nu efter att balens drottning heter Thiringer och dessutom kommit till EM. Min-pappa-humor, så att sæga). Och på tal om min pappas humor, nu nær han inte har några av mina kompisar att gøra sig till infør ær han faktiskt riktigt rolig.
Johanna: "Jag har ju lite mer asiatiskt utseende..."
Pappa: "Japp, vet ni vad det stod i pannan på Johanna nær hon kom ut? Made in Taiwan."
Och i sammanhanget var det faktiskt riktigt roligt.
Dessutom har han och Johanna børjat bråka lite eftersom pappa alltid skojjar och frågar hotellet om de har något bollhav før henne. Så nær de diskuterade det under dagens middag, och pappa lovat att inte sæga det mer, blev det så hær:
"Ja, men då ber jag servitrisen att servera din mat till dig i... BH"
(BollHavet, men det læt sjælvklart vældigt fel...)
Men, ja, vad har vi gjort då?
På flygplatsen fixade vi en hyrbil och tillbringade sedan två timmar i denna innan vi kom till "Lofotens huvudstad"; Svalvær. Johanna trodde att det skulle finnas shopping, men det nærmsta vi kom det var væl... Ja-a, en pytteliten KappAhl-butik.
Sedan, efter att ha hittat ett hotell vi faktiskt gillade, skulle vi æta middag, och detta var minsann inte så lætt som vi trott. Med pappas otroliga beslutsångest (vsste inte ens att han hade sådan) blev det till slut det som Johanna tjatat om ænda sedan hon sett skylten; en kina-restaurang vid namn Ni Hao (med viss reservation før stavning m.m). Vi som hade tænkt æta något "typiskt norsk", så blev det med det... I och før sig åt vi torsk tillagad på "kinesiskt vis".
Och idag har vi bilat vidare, vædret har inte tillåtit oss att gøra mer æn titta runt lite øverallt och bland annat var vi i en gaolleria, ett glasblåseri och på en av tyskarnas førsta radar-anlæggninger från andra værldskriget. Mycket spænnande, OHJA. Såg ut som om någon byggt upp det med lego, och jag tycke ruppriktigt synd om tyskarna som var tvungna att sitta dær och frysa røven av sig, før kallt ær det och kallt var det garanterat då. Føresten ær det ju faktiskt ungefær samma årstid som då nær tyskarna kom till Norge 1940.
Men skitsamma, fast apropå det borde jag ha kommit åtminstone någonstans med mitt arbete (TACK Claes!).
Nej, koppla bort skolan nu, Sara. It's time to sleep. Godnatt!
Ole, dole, doff...
Tjo!
Nu har jag sedan igår kvæll suttit och funderat frenetiskt på hur jag ska planera min sommar. Efter middagen som vi åt på en Kina-restaurang, dær jag før førsta gången såg en icke-kines arbeta, fick næmligen jag och pappa var sitt mejl.
Trots enorma motgångar den hær våren visar det sig att jag blivit erbjuden att segla VM och/eller JEM i sommar. Och jag som hade planerat allt kring JNoM liksom... Och svaret skulle komma snabbt, så min hjærna børjade gå på høgvarv och jag slængde mig øver hotell-datorn och min telefon før att kontakta så många som møjligt och høra vad de skulle segla... Jag tror att Emma, Åsa, Olivia och Julia ska segla JEM, men jag vet bara sækert med Åsa och Olivia. Så jag bestæmde mig ganska snabbt før att skita i JNoM och åka till JEM, men så lætt var det minsann inte. JEM ær 3 - 10 augusti och jag åker till Frankrike 22 juli och kommer inte hem førens 11 augusti. SKit också, tænkte jag, nu blir jag sjælv på JNoM... Møjligtvis med Claes och några andra då då, men det ær inte riktigt samma sak nær alla ens nærmaste vænner ska någon annanstans...
Och så, efter att under hela natten øvertygat mig sjælv om att det nog kunde blir ganska roligt på JNoM ændå, fick jag en lysande idé. Varfør inte boka om språkresan? Vi ringde till EF, och mycket riktigt gick det bra att byta tlil en som ligger 1 - 21 juli istællet. Allt var løst! Heja mig!
Så min blir nog; ledig en vecka, jobba en vecka, segla JSM, språkresa, ledig en vecka, segla JEM, jobba en vecka, ledig några få dagar, børja skolan. WOW. Jag brukar inte sæga att "Åååhh denna sommaren kommer bli den bæsta EVER!", men nu måste jag faktiskt erkænna att fy fan vad bra sommar 2008 kommer bli. Jag længtar som fan.
Balen!
Efter skolan igår skyndade jag mig hem och hann i princip bara ta en snabb, snabb dusch innan jag var tvungen att skynda mig ivæg till frisøren. Væl dær fick jag borsta ur mitt jætte-burr till hår och sedan satte de igång.
Først klippning, sedan lockning. Mitt hår blev ett jættekrull med perfekta lockar och med en pærla som hårspænne blev jag supernøjd. Dock blåste det ordentligt utanfør, och med ett pløtsligt økat luftmotstånd var jag smått rædd att blåsa bort på vægen hem.
Men allt gick bra, och tack vare stress och panik blev jag slutligen 10 minuter tidig. Pappa var så stolt att han till och med fick ett utbrott på mig før att jag inte tyckte att jag hann med att stælla mig vid någon jækla væxt och ta kort precis innan.
Och efter vældigt mycket mer fotografering utanfør skolan var det dags att kliva på bussarna som skulle ta oss till detta "hemliga stælle". Sjælv hade jag, som det flesta andra, redan hørt ryktet och en kvart senare anlænde vi mycket riktigt till uppdukade bord på ett stælle vid casinot. Och ojoj, det førsta de flesta av oss tjejer gjorde nær vi klev av bussen var att fastna med klackarna mellan kullerstenarna...
Efter att ha hængt av oss koftor och extra skor (utan klack, væl behøvda på vægen hem) och slagit oss ner på vårt klassbord børjade rektorerna sjunga en extremt falsk men mycket underhållande sång. Och sedan kom våra kæra værdar, Teddie och Gais.
Gais: "Och tyværr ær det førbjudet med alkohol och droger... men eh... det har ju aldrig hindrat någon førut...!"
Vi fick mat (skulle det inte vara italiensk buffé?) och ett trollkarlsupptrædande, och sedan var det dags før "klassutmaningen". Dock deltog bara tre klasser, och sjælvklart var vi en av dem.
Vi var sist, efter 9A:s "mening" och 9E:s skønsång med helium, och på grund av lite før høg musik och allmæn otakt hørde nog få vad vi faktiskt sjøng, men jag ska bjuda på det nu:
(Melodi: Maguns Ugglas "Kung i baren", refræng)
Nu ska vi krøka på balen, bara sprit och øl i salen,
ær det något som man verkligen vet; den 27:e smæller det!
Ja, nu ska vi krøka på balen, så att læraren blir galen,
att skaka rumpa, pumpa øl ær vårt mål, nu ska det fløda alkohol!
Och før er som inte uppskattar den fullt lika mycket som oss, så kan jag ju meddela att vi faktiskt inte var mer olagliga æn att sitta tre i ett sæte i bussen påvæg hem, under hela kvællen.
Sedan blev det vals, vanlig dans och nomineringar. Bland annat blev Isak Året Skratt, klockrent!
Och så ænnu mer dans! Snacka om att man hade ett stort øverskott på psykisk energi vilket resulterade i ett enormt underskott på fysisk sådan. Och onda føtter, vældigt onda føtter...
Sen var det tydligen dags att kora balens drottning resp. kung, och eftersom teknikerna gått hem tog det ett tag innan alla fattade detta. Framførallt ett långt tag innan jag riktigt førstod något, och då var det på grund av att alla skrek coh pekade på mig. Jag var tydligen nominerad! "Jaha, de tar en i varje klass... Men knæppt ændå", tænkte jag nær jag efter ænnu mer rop klev upp på scenen. Men nehej, jag hade fel. Totalt var det tre tjejer och tre killar nominerade, och herre min skapare, jag var en av dem...! Jag førstod ingenting, och så drog røstningen igång. Och efter att alla som ville hade røstat, och rækningen var klar, skulle titeln delas ut.
Och jag har nog inte fattat det sjælv æn, men jag vann faktiskt. Jag blev balens jækla drottning!
Inte før att det egentligen ær något jættestort, men ændå, vi var faktiskt øver 100 tjejer dær... :)
Dock betydde detta att det skulle bli vals med balens kung på scenen før min del, och trots att vi verkligen søg var det ganska kul.
Så nær vi kom tillbaka till skolan strax efter tolv var jag helt slut och alldeles før trøtt før att festa vidare, så jag gick, som de flesta andra, hem och sov. Væl medveten om att jag skulle upp klockan sju næsta dag før att packa væskan infør Lofoten...
Och ja-a, nu sitter jag hær. På min tron! Nej, verkligen inte, den hær stolen ær så konstig så min rygg snart trillar av...
Och bilder kommer, det... lovar jag inte, før løften angående bloggen ær inte min grej, men jag ska førsøka.
Det lovar jag.
Meditation och mentala förberedelser
Nu är det mesta fixat.
Balklänningen håller pappa på att sy fast banden på, jag har hittat i princip allt som ska med till Lofoten och känner mig hyfsat säker på religionen.
Buddhism äger, förutom att deras syn på livet är lite väl trist med tanke på allt lidande hit och dit. Jag börjar faktiskt så smått utveckla en egen religiös tro, men en väldigt realistisk sådan. Det hade varit intressant att träffa en buddhistisk munk någon gång.
I alla fall, idag mediterade jag. När jag kände mig klar med religionen och för full av choklad gick jag ut och hoppade ltie på studsmattan, för att sedan sätta mig ner och... tja, meditera. Jag tvivlar starkt på att jag gjorde det precis som man ska, eftersom jag knappt vet hur man "gör", men det var skönt och jag fick en liten tankestund bara för mig själv som inte handlade om plugg, balen eller andra problem som präglar min vardag i vanliga fall
Och idag solade jag solarium med Anna, och ännu en gång skrämde det skiten ur mig. Har alltid svårt att inte tänka på en film då några personer blev instängda och uppbrända i dessa lysande plastburkar som en kompis berättade om en gång.
Förövrigt skulle jag berättat en sjukt komiskt grej om det inte vore så att det finns både en och annan förälder och en och annan lärare som kan få för sig att läsa bloggen... Detta får alltså förbli något mina närmaste kompisar får veta.
Men okej; planering inför imorgon:
- Eventuellt banga svenskan, möjligtvis gå dit och plugga lite religion.
- Gå på gympan, träna är aldrig fel.
- Gå på musiken och lämna in mitt sunkiga musikarbete. (endast en låttext, gitarren har helt enkelt fått vänta)
- Ha religionsprov, behålla ett mvg...
- Banga franskan, eller... få tillbaka provet och sedan "gå till tandläkaren" eller liknande. *
- Gå hem.
- Sola pyttelite utifall att vädret tillåter.
- Packa det sista inför Norge, eller ja; packa KLART.
- Duscha.
- Göra i ordning mig halvt.
- Kolla på pärlhalsband
- Köpa skoskavsplåster + sånadär som Malin har
- Klippa mig.
- Göra i ordning mig helt.
- Till balen!
* Jag är INTE jordens skolkare. Det kanske verkar så, men titta på mina betyg så ska ni minsann få se att det inte stämmer. Men nu är det inför balen, och som ni ser behöver jag all tid jag kan få.
Önska mig lycka till!
Lördagskvällen
Igår kväll vid 6-tiden åkte jag, pappa och Johanna ut till farmor och farfar för att äta middag där.
Det är hemskt att se hur farfar bara blir värre och värre för varje gång man är där, det går fort nu. För ett halvår sedan hoppades och trodde jag att han skulle bli frisk igen. Eller att ingenting skulle bli värre, men sedan kom tanken på att "han kan dö vilken dag som helst", och även om jag inte trodde på det då, så gör jag det nu.
Samtidigt som jag på ett sätt vill träffa honom så mycket som möjligt nu när man har chansen så orkar jag inte. Det är så mycket med skolan, kompisar och inte minst seglingen att hjärnan automatisk kopplar bort allt som tar för mycket energi att tänka på.
Och som sagt, det går fort nu. Igår sa han max 5 ord på hela kvällen. På ett sätt känns det dumt att skriva om honom här, men det struntar jag i. Det är skönt att få skriva av sig lite när man inte orkar prata om det.
Efter middagen köpte jag Ben & Jerry's och gick hem till Malin. Vi hade redan för flera månader sedan bestämt att vi, och några tjejer till, skulle se på Eurovision Song Contest tillsammans och äta glass. Men som Malin sa, det blev bara vi fyra; hon, jag och Ben och Jerry.
Jag kom lite sent, så vi missade början men att ens påstå att vi kollade på de 14 första bidrag är en klar överdrift. Vi satt och åt och pratade om annat och det var sjukt... mysigt/trevligt/jag-vet-inte-riktigt-vad-jag-ska-kalla-det. :)
Och när Charlotte Perrelli plötsligt dansade (Dansade? Hennes dans var knapp som f-n.) in kunde vi bara konstatera hur onormalt smala lår och symetriskt ansikte hon har. Och hur mycket hon ser ut som Bambis mamma. Malin gissade på mitten, jag gissade på antingen väldigt bra eller väldigt dåligt.
Och vi såg ju hur det gick. Sverige är så efter med sånt här. Troligtvis satt hela svenska folket plus Perrelli själv och visste att vi skulle vinna. Hon hade ju till och med samma startnummer som i Jerusalem, då hon vann, så kunde det bli mer klockrent?
Haha. Vi satt mest och skrattade åt de få 2- eller 6-poängare Sverige fick, och hur det gick desto bättre för Ukraina som faktiskt hade härmat Perrelli med nästan allt i sin show. Till och med sytt sin klänning (Kan man ens kalla det klänning? Daddräckt, MAX!) av restbitar från den svenska aluminiumfolie-liknande dressen.
Men bäst var ändå Frankrike och Spanien, fast Grekland borde vunnit.
Eller nej, Björn Gustafsson borde vunnit. Jävlar vad skön han är! Honom ska jag fanimej gifta mig med.
Hola Belgrad! Ett stort hjärta till honom, ohja.
Och hola alla ni andra! Nu ska jag återgå till mitt pluggande.
Föresten. När jag sedan gick hem mitt i natten var jag sjukt rädd. Mörkt, kallt osv. I en SKOG! Ni fattar att jag dog av tankar på våldtäcktsmän och mördare...
I'm yours
Igår var... cheeeses. Det är tur att jag sitter här, helt ensam hemma, med bara mig själv och mina tankar. Okej, ni förstår självklart ingenting men jag var bara tvungen att säga det.
På onsdag åker i alla fall jag, pappa och Johanna till Lofoten. Det ska bli skönt att komma bort från skolan och allt annat i några dagar, så jag är ganska nöjd. Det är bara den knappa tiden som gör mig lite nervös, men jag gör som vanligt; skjuter upp det och hoppas på det bästa. Vi har dock ingen som helst aning om vad vi ska hitta på när vi kommer dit, haha. Från flygplatsen (Har de ens någon liksom? Det är ju värsta pytte-orten.) ska vi leta upp hotell och sånt, och sedan får vi se om det blir valsafari eller bergsklättringen eller något annat... konstigt.
Nej, nu ska jag läsa om islam ute i solen! Tveka inte att försöka underhålla mig med sms, jag går snart sönder av uttråkning...
Min undergång
Jag har aldrig hela mitt liv pluggat så mycket som jag kommer behöva göra den här helgen, och det känns fruktansvärt tråkigt med tanke på sommaren och vädret och allt sånt.
Igår eftermiddag och kväll gjorde jag och en helt igentäppt Malin klart vårt teknikarbete. Med några extra justeringar i morse blev det faktiskt rätt... fult. Men vi har varit ambitiösa som bara den och lämnade även in ett sju sidor långt skriftligt arbete om vår kära "Göteborgsskuta". Så får vi inte mvg nu... då Sigge lilla, då jäääävlar.
Detta hindrade mig från att ens öppna franskaböckerna under kvällen vilket i sin tur ledde till ett hastigt "tandläkarbesök" precis innan franskaprovet. Och, Ola, om du läser det här så snälla skvallra inte för Ewa.
Så nästa vecka, eller tja, nästa måndag och tisdag (jag åker nämligen till Lofoten på onsdag) kommer jag endast att ha, och dö inte nu, men tro hellerr inte att jag driver med er;
- Historia-redovisning (Afrika under andra världskriget)
- Franskaprov
- Teknikprov
- Muntlig teknik-redovisning (här kör vi på improvisation till 100%)
- Musikinlämning/redovisning (min så kallade "låt" går åt helvete och detta är starkt bortprioriterat)
- Religionsprov (58 sidor av mitt älsklingsämne, OHJA)
Och på alla dessa grejer, utom musiken, måste jag få mvg, så ni fattar ju själva. Detta är helt klart något som gör att man hellre knyter sig en fin liten hängsnara än dyker ner i havet av skolböcker.
Till råga på allt så är balen på tisdag, och innan dess måste jag klippa mig och köpa balväska. Heja mig!
Och det här är väl typ... sjunde inlägget i vilket jag bara klagar på skolan? Nu ska jag sluta.
Idag fikade jag med Emma, Sofie, Anna, Céline, Therese, Elvira och... & co, säger vi för enkelhetens skull. Det var trevligt, särskilt att slippa tänka på ovanstående. Ikväll blir det nog plugg för att kunna hitta på någonting imorgon kväll istället. Känns vääääldigt deppigt att plugga en fredagkväll måste jag säga. Men nej, nu är jag tillbaka på plugget igen.
Det dödar mig. Långsamt. Plågsamt. och nu ska jag på en dejt med min religionsbok, tjoflöjt vad roligt!
9 skoldagar kvar, tralala!
Tyvärr gick vi inte vidare, och detta på grund av domaren och allmän otur (tävlingsmänniska?). De fyra mål som vi totalt släppte in bestod av en straff, två frisparkar (en var inte över huvud taget frispark, och den andra på returen) och ett som visserligen var ett rätt snyggt mål men med sjukt uppenbar offside. Detta gjorde att backarna inte sprang, eftersom de inte ville bryta offsiden, men domaren såg inte detta och sa istället att: "Nästa gång blåser jag", som om det skulle hjälpa oss då.
Nej, domaren var ingen höjdare... Efter en liten teatershow från en tjej i ett av de andra lagen bestämde sig en i vårt lag (inga namn nämnda) att testa honom lite, och gjorde en otrolig filmning genom att plötsligt, helt utan anledning, lägga sig platt på marken. Detta gav oss självklart en frispark, men vi lyckades inte utnyttja den så bra som vi hoppats.
Men nog om skol-DM, det var trots allt inte så intressant.
Idag var vi, jag och Anna, inne i stan och pluggade med hjälp av vår nya studieteknik. Sitta på café, långt bort från dator/tv/syskon/föräldrar m.m men ändå inte helt själva. Idag måste jag dock erkänna att det inte ens gick hälften så bra som inför fysikprovet, men det kan nog bero på att proven känns så långt borta. Eller tja, franskan är på fredag, och jag har pluggat på 20 av säkert 120 glosor, så lite efter kan man nog säga att jag är.
Dessutom ska ju tekniken vara inlämnad på fredag... USCH.
Och balen! Den är om mindre än en vecka, och jag är blek som ett spöke, mitt hår är slitet som någon j-vla hästman och jag kan inte gå i mina skor; klackar är inte min grej! Just med tanke på allt skolarbete, hur stökigt mitt rum är och hur inte alls förbered jag är inför balen borde jag dessutom inte alls sitta här, vilket jag likt förbannat gör ändå.
Föresten fick jag mvg på mitt arbete om August Strindberg som jag skrev kvällen innan det skulle lämnas in. Hehe. Saskia blev lite chockad när jag sa det, särskilt med tanke på att hon alltid pratar om hur ambitiöööös jag är. Haha, lööögn.
Och just det, på tisdag ska jag spela upp en låt jag skrivit själv på musiken. HAHAHA, ni vill inte vet hur det låter, det kan jag försäkra er om. Så nu ska jag öva! Tjohej!
Veckan som komma skall.
Idag hade vi en enda lång, supertråkig religionslektion. Jag känner att jag är heeelt borta på det här med islam, judendom och kristendom och Jahvé, Allah och Gud & co. Och provet är om en vecka, så det blir nog till att plugga en hel del, och antagligen börja redan nu (=inte min grej, prov ska man plugga till dagen innan).
Dessutom fick jag nyss reda på att teknik-arbetet ska vara inlämnat på tisdag, och jag och Malin är väldigt, väldigt inte alls klara. Så man kan lugnt säga att vi har två jobbiga veckor kvar, med tanke på att jag nu inte nämnt ens i närheten av hälften av allt vi ska ha gjort.
Och så fotboll-DM imorgon. Hjäääääääääääälp. Det är lite skräck över det hela eftersom jag inte alls kan spela fotboll. Jag är inte ens säker på var jag har mina gamla fotbollsskor. Och om jag nu ens hittar dem har de säkerligen ett visst arkeologiskt värde med tanke på hur länge de stått bortglömda.
Så jag funderar faktiskt på att göra något åt saken, och som det verkar nu finns det två alternativ; ett; bli sjuk, fort som satan, typ fejka ett benbrott eller något. Kanske kan göra det själv? Hoppa lite väl vilt på studsmattan och "råka" flyga ut och landa i grannens äppelträd. Eller då tar jag kanske i, risken finns ju faktiskt att jag lyckas.
Och så alternativ två; knyta på de förbannade skorna, rota fram en boll i garaget och springa ut i trädgården och... typ... öva lite, eller nått. Även där måste jag i och för sig erkänna att risken för äkta benbrott finns, men jag får helt enkelt ta den.
Råå(tt)
Nej, men jag ska nog ta en paus. Inte för att jag egentligen vill det utan snarare för att jag vettefan vad jag annars ska göra. Det känns bara dumt att köra på i samma skitiga spår som jag gör nu. Så det blir antagligen ingen segling på tisdag, om jag inte hinner ändra mig.
Egentligen finns det väl inte jättemycket att berätta om helgen som vore intressant, kul eller läsvärt över huvud taget, men jag tänker skriva lite ändå, nu när jag ändå sitter här.
Lördagens första segling börjar jag, tro det eller ej, med en riktigt bra start. Det är i alla fall vad jag minns, men såhär i efterhand känns det ju lite konstigt. Dock gör jag något så otroligt klantigt som att åka på en styrbord-babord-situation och vara babordsbåten. Så det är bara att snurra, och lägga mig på min numera vanliga plats, dvs sist. Inte allra sist (puh), men där någonstans.
Andra seglingen inleder jag också ganska bra, men lyckas med det otroliga att tappa från 19 till typ 50 på en slör, en läns, en slör. Något rekord ska man ju ha slagit, och mitt är i alla fall detta.
Inför tredje segling kör jag och Olivia ett långt snack om hur dåliga vi är. Antaglingen inte bästa sättet att ladda upp, men ibland behöver man få prata av sig lite. Man kan lugnt säga att våra slutsatser visade sig vara sanna, i alla fall vad gäller mig.
Efter fyra seglingar (se; alldeles för många) kommer vi in, och middagen börjar vi inte äta förens omkring nio-tiden på en resturang inne i Helsingborg. Alltså led jag av stor social brist hela kvällen, även om Åsa och Julia var där.
Nästa dag blåser det. Mycket. Eller kanske inte mycket egentligen, men definitivt för mycket för mig. Efter att ha gått i mål (bland de sista, vad annars?) första seglingen kapsejsar jag, fastnar med föterna i krängbanden, sugs ner under båten, centerbordet trillar ur, jag har ingenting att bända upp båten med, lyckas på något konstigt sätt få upp den "halvt", klättrar i vattnet på seglet och puttar i det igen, vänder i båten i lä, drunkar under den, vänder upp det helt och klättrar i. Fyfan.
På första länsen (skräckscenario, jag är så sjukt rädd när jag länsar i hårdvind) i andra seglingen händer exakt samma sak, med ett undatag. Det händer två gånger om. Jag blir förbannad och börjar segla in medans jag tycker väldigt, väldigt, väldigt synd om mig själv.
Nu ska jag bada och försöka att inte tänka på helgen, mina två stressiga skolveckor som kommer härnäst, och ännu mindre på skol-DM på tisdag. Herregud, jag kan f*n inte spela fotboll!
Bild. Och bild. Och bild. Och lite till bild. Sedan bild igen, återigen bild, och slutligen; bild!
Idag har vi haft fördjupning i bild, och ska ha det även imorgon.
Vi började halv nio och målade då diverse elefanter med allt från jättetjocka till millimetertunna ben och myrsloks-snablar samt annat kladd. Detta försökte vi underhålla oss med under hela förmiddagen, men faktum är att vi tröttnade rätt snabbt.
Efter lunch försatte bilden och vi skulle då måla landskap ur luftperspektiv. Själv var jag faktiskt hyfsat seriöst medan Anna ägnade sin tid åt att måla myror och senare även på Edit, Amelia och Malin, som även de målade på henne. Det visade sig dock vara rätt giftigt att ha akvarellfärg i ansiktet, men eftersom vi satt mitt ute i skogen en bra bit (eller tja, för långt för oss tjockisar i alla fall) från skolan och bildsalen fanns det inte jättemycket att göra åt saken.
Väl klara med dagens bildarbete begav sig jag och Malin till lärar-rummet för att prata med IS där Malin även avslöjade för en viss annan lärare att jag är "livrädd" för honom. Funderar lite på om han tog det som en komplimang...
Sedan påbörjade vi vårt teknikarbete ordentligt! Vi sågade och bankade och höll på som bara den i en och en halv timme, och får vi inte MVG av Sigge nu så kommer i alla fall jag, personligen, att hälla all deras jävla rabarberpaj och allt deras krav-märkta kaffe över honom och hans skrivbord som ett sista avslut på tiden på påvelund.
Tack och hej!
PS. Voilà! Jag är typ(KRYCKA) aktiv igen!
Another day in paradise. Not. Men ändå.
Myyycket bra! I like.
Först hade vi hemkunskapsprov, praktisk. Vi skulle steka köttbullar och koka potatis. Trots Cassis slajm till saftkräm och Pernillas spya ("Det här ser snarare ut som något som har ätits än något som ska ätas") till sås gick det hela bra och snabbt och vipps! så var det shlutt!
Jag, Anna, Cassi, Pernilla åkte då med Isak och Anton hem till Isak där vi spenderade resten av skoldagen genom att spela fifa, baka kladdkaka, blir beskjutna och försöka skjuta softiar-gun, leka med kylskåpsbokstäver och spela fotboll.
Med fotbollspelandet kommer dagens citat nummer 2 (första; se Pernillas sås):
Cassi: "Men den här bollen går ju inte att spela med! Den är ju typ... BÖG!
Efter fotbollen blev det väldans bråttom, jag skulle till odontologen men hade missat spårvagnen så Isak lovade att skjutsa mig. Först skulle vi bara ta en "snabb" sväng förbi skolan för att ordna någonting med syo för Isak. Det blev att vi letade efter henne i typ en kvart, plus att jag fick tillbaka mitt engelska nationella som var en total katastrof i likhet med cyklonen i Burma (nej okej, förlåt, så får man inte säga), och sedan bar det iväg igen.
Väl framme nedanför backen (se BACKEN) som ligger nedanför odontlogen var jag redan 4 minuter sen. Om man missar ett sådant besök får man, förutom att ha missat undersökningen, även betala en böter på några hundra kronor, vilket inte kändes särskilt lockande. Trots det tillät jag mig själv att stå och prata om det ena och den andra med Isak innan jag slutligen blev tvungan att, då 8 minuter sen, SPRINGA upp för backen och efter det de 9 sjukt jobbiga trapporna till min kära tandläkare. Detta resulterade i att jag kom inspringande precis i tid för att behöva springa vidare in till min sal coh sedan sätta mig i tandläkarstolen flåsandes som en och annan... maratonlöpare. Lägg märke till att detta var ett tandläkarbesök, de skulle alltså precis dyka ner i min mun.
Men det hela gick bra och tjugo minuter senare hade jag fått tandställningen uppfrächad igen (behövt! Ni vill inte veta hur ett gummiband ser ut efter två månader i munnen bland mat, godis och annat smaskigt). Jag betämde mig för att åka in till stan, och träffade där Pernilla.
Vi hade väldigt trevligt men hittade tyvärr inga balskor till henne, så istället tog vi en glass nere vid kajen. Eller a, kajen och kajen, snarare kanten till det sjukt äckliga vattnet i kanalerna inne i Göteborg, som vi göteborgare älskar oändligt trots kondomer, McDonaldsmuggar, plastpåsar och annat, om möjligt, ännu smaskigare.
Här dyker citat nummer 3 in i bilden.
Pernilla (får syn på paddan): "Nej men titta! En padda!"
Nu kan det bli sommar, tack!
Helgens seglingar gick skit och min pappa har börjat fundera på om jag seglar dåligt med mening, för han förstår inte hur man kan vara så kass.
Och jag har ingenting till mitt försvar, så det är inte så mycket att diskutera.
Skrivsugen som jag är så bestämde jag mig ändå för att skriva ett inlägg, men det är väl knappt någon bryr sig nu för tiden. Och jag orkar verkligen inte analysera varenda race eller något sådant, men jag måste åtminstone påpeka att det var väldigt kul att träffa alla människor igen, nu efter vintern! Nu är det bara knappt två veckor kvar tills nästa elitserie och jag längtar faktiskt :)
Imorse hade vi matte-nationella, del C. Det gick ganska bra tror jag, men antagligen har jag massa slarvfel och annat kul. Det var dock väldigt få uppgifter med mvg-sakidak (whatever de kallar det) jämfört med tidigare års prov.
I alla fall, vi missade svenskan och jag börjar fundera lite smått på hur fan vi ska hinna klart med vår pjäs?! Det känns knappt som vi kommit halvvägs, och rolig blir den inte heller. Trots att jag både gifter mig med Gabbe och föder barn!
Föresten, du som orkat läsa ändå hit; hur skriver man en egen låt? Vi gör det i musiken nu, och det är sjukt svårt! Särskilt om man varken kan spela piano, gitarr eller sjunga. Heja mig! Ska i och för sig få låna Joels el(!)gitarr imorgon, så något får vi väl hoppas att det blir.
Nej, nu ska jag äta och sticka till seglingen. Förövrigt så vann jag ett par burka-brallor (om ni inte vet vad det är så orkar jag ändå inte förklara) i helgen, så de ska förmodlingen testas!
