Blää. tristess!
Home sweet home is such I lie.
Nu har jag varit hemma i en vecka men jag vill bara bort.
Usch. Agnes och Ophelia, ni är så fruktansvärt saknade.
Frankrike var nämligen helt sjukt underbart. Mer behövs inte sägas, det finns massor jag skulle kunna berätta om men jag orkar inte, och framförallt vet jag inte var jag ska börja.
"Did you smoke something?"
"No, YOU smell you stinky pig!"
Eller Lukas sand-imperium.
Eller Ophelias och mitt konstanta ätande.
Eller min telefon (glömde den på en buss).
Agnes predikan (jag skulle göra vad som helst för att bli uttråkad av det igen! fast det är intressant, kanske bara inte sjunde gången :) ).
Jag skulle till och med göra vad som helst för att få stå ihopträngd i ett hörn av the midnight bus och tro att den ska välta i varje kurva. Eller få gå upp för trapporna till de pissiga lektionerna för att sedan komma ut och mötas av underbara människor och dela sin lunchtid med dem. Jag saknar till och med les Schteks lite grand.
Och Nice... herregud. Jag har kvar tågbiljetten, jag. Och jag har kvar tur-armbandet, jag. NEVER TELL.
Jag skulle göra vad som helst för att få befinna mig på jordens tråkigaste disco, om bara Ophelia, Maria, Agnes, Cooper, Sofia, Ellen, Fisken, Joel, Maggie, Lukas och resten höll mig sällskap. Tragiskt nog bor alla dessa i Stockholm.
Buhuuuu jag tycker väldigt synd om mig själv för att jag inte bor i Stockholm just nu.
Och jag stör mig extremt på två olika personer just nu. Känn er träffade.
