AnnaochSara

  Hur fasen klär man ut sig till en hippie? Och lyckas behålla sin värdighet på samma gång?
 
  Ikväll är det klassmiddag som gäller, och då vi under förra veckan röstade fram ett "tema" var det till min stora besvikelse hippie-tema som vann. Själv röstade jag på superhjälte-tema, hur ballt hade inte det varit? Jag hade helt klart gjort entré som Supersnälla Silver-Sara.

  Ännu ett problem (som om klädseln inte vore illa nog) är att det är in public. På en resurang som ägs av en tjej i klassens pappa och själva ska jag ta bussen dit. Usch. Jag har jätteont i huvudet, men oj så trevligt det här kan bli. Nu ska jag leta outfit, byebye!

  Barnen på gympan börjar komma in i en fas där de vill tänja på gränserna.
  Hela tiden.
  Och det liksom smittar, så om en gör det gör plötsligt alla det. Hänger i ringarna, klättrar i ribbstolarna, gör kullerbyttor hit och dit  och NEJ TACK, sånt pallar jag inte. Är helt slut efter 2 ½ timma.

  Men skit i't. Klockan är 9 och jag ska just påbörja min "review" om No direction home. Ute i god tid är man ju, jadå, det ska ju var inlämnad IMORN, hallå-å?! Jag har hela natten på mig...

  För Frida som undrade var utbildningen i helgen skulle vara kan jag berätta att det är på det ashippa placet Falköping. Yeah, fatta party vi kommer ha där! Not. Jag somnar bara jag tänker på det...
  Bläääää vilket jätteonödigt inlägg. Funderar på att banga hela engelskan, men min lärare hatar redan mig så jag kanske inte ska göra det värre...

  HEJDÅ!

  Jag borde göra min franskaläxa. Jag borde verkligen, verkligen, verkligen göra den. Särskilt eftersom jag inte gjorde den förra och min lärare hatar mig. Gud, jag borde verkligen göra den... Den ligger bredvid mig. Liksom glor på mig.
  Skit samma.

  Helgen har varit bra! Det var elitserie i Hjuvik och jag seglade faktiskt bra! Ni behöver inte tala om för mig hur kasst det "egentligen" var, det var bra för att vara jag. Bara en riktig dålig placering, jämfört med de tre föregående elitserierna då samtliga race har varit riktigt, riktigt dåliga. Men mer än så orkar jag faktiskt inte gå in på.... Förutom den spännande händelsen mig och Olivia emellan. Som till och med slår Hajen. Nu snackar jag sånt där internt shit som bara vi fattar. Så försök inte ens...

  Nästa helg ska jag på alpin utbildning. Med bara massa tråkiga människor. Men som tur är ska jag bo i ett dubbelrum på hotellet med världens snyggaste kille som är två år äldre!! Grrr.
  Nej, glöm det. Det är min kusin...

  Och sedan är det Olympiska Regattan! Ska bara ordna skjuts och boende först så är det klappat och klart. Eller skjuts har jag nog... ska bara höra med Emma först. Värre är det med boende. Någon som har något tips?

  FRANSKAN FÖR HELVETE.
  Okej, hejdå.

  PS! Jag kom före Claes! Han kommer få skämmas för det sååå länge, va...

  Jag måste säga att jag tycker vår blogg suger. När seglingen lagt av och så vidare är det minsann dags för en uppdatering, vad hände till exempel med alla bilder vi utlovade?

  Men skit samma just nu, folk (5 pers woho!) läser ju faktiskt ändå...
  Idag på bussen inträffade en rätt läskig händelse. Vi satt på 17 på väg till Tuve eftersom vi skulle dit och "kolla läget" enligt samhälskunskapsarbetet. Plötsligt knör sig en tant förbi mig ovanligt stressat och jag tänker att hon väl åtminstone kunde bett mig flytta på mig, men det visar sig strax att en kvinna längre bak i bussen har svimmat och man undrar om busschauffören kan stanna en stund.
  Efter en kort stund blir därför alla i bussen medvetna om händelsen och när Louise skrämt frågar om hon ska ringa ambulansen får hon ja från väldigt många. De som satt närmast kvinnan som svimmat hjälper henne att sätta sig upp igen och frågar hur hon mår m.m. Bussen stannar och inväntar klartecken från oss på om vi ska vänta på ambulansen.
  Som tur var så behövde inte kvinnan någon ambulans utan kvicknade till ganska fort, men vad som gjorde mig ännu gladare var hur alla i bussen reagerade. Det typiska svenska, eogistiska som säger att du inte ska prata med eller hjälpa någon du inte känner försvann direkt och alla ville hjälpa. Ingen verkade ha något problem med att bussen ville invänta ambulansen utan ville bara göra vad som verkade bäst för kvinnan.
  Det känns ganska tryggt att veta att folk som inte känner en troligtvis kommer bry sig om man själv råkar ut för något liknande, faktum är att situationen kunde varit väldigt mycket allvarligare och då kunde det spelat ännu större roll att så många ville hjälpa....
  När kvinnan (okejdå; tanten) skulle av var det en gubbe som följde henne hela vägen ut, lite gulligt, va? :)

  Jaja, you get the point. Imorgon ska jag på möte och sedan "undersöka smarties upplösningsförmåga i vatten". Spännande, va!?

  Usch, ibalnd undrar jag verkligen varför jag seglar. På DM igår blev mina resultat som vanligt det här året, med undantag för ett race som gick bra. Så, ja-a, det kunde ju varit värre...!

  Men nog om segling, jag har ju knappt tränat något så lite mer tålmodig får jag nog vara. Plus att det faktiskt var väldigt konstigt och svårseglat, det kan jag garantera att alla håller med om.

  Till imorn har jag en läxa i franska och en i naturkunskap. Ska försöka göra dem nu och sedan skriva lite om hur det var i Askim och Bergsjön innan det får vara nog med skola. Angående Askim och Bergsjön kan jag ju abra tala om att det är två statsdelar i Göteborg som vi har besökt för projektet "Segregation i Göteborg".
  Och föresten, någon som sett No direction home om Bob Dylan? Vi ska göra någon slags "review" om den tills på tisdag, jag tycker det känns svårt eftersom det är en dokumentär....

  Igår var jag hos Emma och åt middag och tittade på film och eftersom hennes föräldrar var på Vrångö var vi ensamma. Det var jättemysigt men filmerna sög verkligen, först tittade vi på en skräckfilm men efter 10 minuter insåg vi att det snarare var någon slags porrfilm och bestämde oss då för att baka muffins istället. Muffinsen blev klara precis i tid till nästa, också värdelösa, film om en töntig kille som kom försent till sitt jobb och inte ville ha kostym. Vi somnade båda två ganska snabbt.

  Okej, time för ännu ett inlägg i min sega aktivitet på bloggen.

  Ännu en skolvecka är över, det går fort nu. Eftersom onsdagen var ledig känns det bara som vi gått två dagar i skolan och det lika gärna skulle kunna vara tisdag.
  Trots en del läxor och lite jobb inbillar jag mig att jag kan spendera min fredagskväll på just det sättet jag vill just nu; min dator et moi. Och när jag skriver "min dator" menar jag faktiskt inte facebook i fyra timmar, utan snarare mina älskade Friends-avsnitt (gärna hela natten).
  Vad som behöver pluggas är lite franska, leta upp en artikel och granska den ur ett naturvetenskapligt synsätt samt skriva en knapp A4-sida om hur vi upplevde livet i Bergsjön och Askim. Vad gäller jobb pratar jag såklart om mitt ledarskap för ca 50 små gymnastikbarn på måndagar, något som med planering, anmälningar och listor tar upp en ondödigt stor del av min tillvaro. Att jag tycker det är riktigt kul bör väl i och för sig tilläggas, jag måste erkänna att jag faktiskt överantränger mig en del för deras skull... :)

  Och så ska det ju tillaggäs att sista Elitserien äger rum nästa helg vilket för mig innebär hårdträning. På min nivå, alltså. Alla träningspass som finns att tillgå, och förhoppningsvis någon form av motion de dagar jag inte seglar. Har idag ätit en grovt överdriven mängd kokosbollar och godis, något som inte ens kan ursäktas med att det är "festlig fredag". Men hallå, jag seglar e-jolle, jag behöver gå upp i vikt! Det däremot kan jag alltid ursäkta mig själv som gottegris med.

  Wow, det här inlägget blir ju riktigt långt! Enjoy, för det är minsann inte varje dag jag har ork eller lust till det.

  Helgen 27-28 september verkar mer och mer vilja döda mig. Allt kul jag vill göra händer då! 
  Dels är det reunionparty med språkresan, något som för mig åtminstone hade varit en anledning till att åka upp till Stockholm, trots att jag hatade EF-diskona. Men jag och Ophelia hade i alla fall kunnat roa oss med att titta på de andra och dricka poplemousse-juice, och allt hade varit preciiis som i Frankrike. Inte helt fel alls faktiskt.
  Sedan gäller det såklart insparksfesten, som är dagen innan. Något jag känner mig riktigt extremt opepp på men som jag ändå inte vill missa. Hatar tråkiga, töntiga anordnade diskon, men vafan, lite rolig får man väl vara.
 Och 26:e till 28:e håller Sveriges Elevråd Svea en utbildning som Donner hade kunnat skicka mig till, och då hade jag fått träffa Agnes! ÅH vad kul det hade varit!
  Men, det enda jag ska göra (förutom möjligtvis insparken, blä) är att åka på en alpin tränar-utbildning med Väst Alpin. Med bara tråkiga människor, och bara killar. Just det, måste fixa boeende till det också...
  Buhu, tycker synd om mig själv.

  Well, that's it for me. Nu ska jag ta på mig myskläder och tänka på vilken tönt jag är som föredrar hemmakvällar före att gå ut och festa med mina kompisar. Heja tönt-Sara! :D

  Att segla i torrdräckt i över 20 grader celsius är ungefär som att basta. I 100. Det liksom dryper om en.
  Dagens seglingspass var speciellt ordnat för "nybörjarna", något jag snabbt bestämde mig för att fortförande klassa mig själv som, och det blåste i princip ingenting. När jag vaknade verkade det kallt och mörkt, något som senare på dagen visade sig vara helt fel.
  Vi ägnade förmiddagen åt att gå igenom trim och segel, något jag faktiskt lärde mig en hel del på. Sedan blev det till att sticka ut och träna slag, något jag faktiskt också lärde mig en hel del på. Lite nybörjarträning skadar minsann aldrig, då kan man dessutom känna sig ganska duktig i förhållande till de andra. Lite som att segla zoom? Rätta mig om jag har fel.
  Apropå zoomar så träffade jag, under vår lilla lunchpaus, på Ebba, Clara och Sanna. De seglade GP men vad jag förstod hade det inte gått riktigt som de tänkt sig, men det gjorde dem inte mindre glada.

  Faktum är att jag varit riktigt duktig med seglingen i helgen. Om man bortser från träningen innan EM har jag nämligen inte tränat alls sedan innan elitserien i Råå, något som visat sig en hel del på resultaten (okej, jag erkänner: det där säger jag bara för att peppa mig själv till att det minsann kommer gå mycket bättre nu, men låt mig få tro det, tack). Och nu har jag seglat två heldagar! Woho, I'm on my way!

  Något lite tråkigare som inträffade i helgen var att farfar dog. Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här på bloggen, men att gå omkring och låtsas som ingenting känns både fel och lite jobbigt. Men helgen har ägnats åt, förutom segling, mycket tid med familjen och jag är helt återställd från den ledsamhet som ju uppstår när sånt här händer.
  Gud, jag måste låta helt nut! Grejen är att det bara var en tidsfråga, och ingenting som varken vi anhöriga eller farfar hade velat dra ut på. Och mest synd tycker jag självklart om farmor, som tagit hand om honom så bra de senaste åren. Hon är en pärla, mer behövs inte sägas. Och självklart pappa, Olle och Lena. Massa tanker till er också, ska ni veta. Även om ni inte läser det här...

  Well, ännu ett inlägg avklarat. Nu ska jag plugga vidare för att sedan somna tidigt, något som läskar mig otroligt med tanke på omständigheterna.

  Elitserien i helgen var ännu en katastrof, om än inte oväntad. Jag tror jag måste börja göra något drastiskt åt mitt för tillfället icke-existerande tränande och seglande i allmänhet.
  Men det senare.
  I veckan har jag varit upptagen med en del plugg, samtal från gymnastikföräldrar, planerande av gymnastiken under hösten, möten (låter sjukt coolt) samt en jätte-förkylning! Tänkt var att jag skulle ägna min första lediga onsdag åt det sistnämnda, men föregående saker tog upp all min tid.
  Så nu återstår både fredag och förkylning. Och på grund av mitt dåliga planerande även läxor, gymnastikplanering och ej befintligt tränande.

  Jag är sämst.