Ibland måste man få ta en paus, eller hur?
De senaste dagarna har jag kännt mig fruktansvärt skoltrött. Jag sover helt okej-mycket och vi har inte överdrivet mycket att göra, men för första gången sedan jag började på Donner känner jag mig så opepp på skolan att jag överväger att mitt under blanka dagen gå hem och göra något annat.
Hittills har det resulterat i en missad skoldag, plus att jag nu sitter vid datorn under min mattelektion och läser gittan, facebook och annat skoj. Eh.
Men det är ingen idé att plugga om jag inte har lust. Det blir bara skit då. Så jag tar en paus helt enkelt.
För det kommer väl tillbaka, eller?
Patetiskt, MUF.
Idag gjorde jag ett test på facebook som hette något i stil med "Vilket politiskt ungdomsförbund borde du gå med i?" Det märktes ganska direkt att det var någon MUF:are som skapat det, då alla svar som kan tänkas passa in under det moderata tänket hade fina och seriösa beskrivningar medan de få andra (de flesta svaren kunde nämligen ha kommit från en MUF:are, fick i alla fall jag känslan av) lät klumpiga, omotiverade och inte minst flummiga.
Nåja, jag gjorde testet och blev inte särskilt förvånad (med tanke på ovanstående) när jag tydligen var MUF:are, vilket ändå var väldigt konstigt eftersom jag svarat både att jag vill ha förnyelsebar energi, att man "inte ska behöva arbeta, utan få lön ändå" (eftersom jag vet vad de syftade på och vad det innebär), att jag brinner för jämställdhet och åtminstone inte vill att man ska få köpa alkohol hejvilt. Alltså kände jag mig, enligt min egen uppfattning, väldigt lite MUFig, men tydligen borde jag absolut gå med i MUF!
Och jag blir SUR! För om det här är sättet MUF lockar medlemmar känns det ju fruktansvärt dåligt! Kunde man ens bli Grön Ungdom? undrade jag, och gjorde därför testet en gång till och svarade denna gången ENDAST saker som "nej, jag gillar inte fildelning för internet är ju dåligt för miljön" och att alkohol inte borde säljas alls utan att vi borde "låta träden behålla sin etanol" samt att alla skattepengar borde användas till att bekämpa miljöbovar osv.
Först då blev jag Grön Ungdom. Och meddelandet (som ang. MUF hade handlat om frihet och sådana fina saker) var: Häng med Grön Ungdom och kedja fast dig vid en oljerigg!Vad i h-lvete?!
Det finns betydligt fler barn som behöver föräldar, än föräldrar som behöver barn.
Jag ser i sig inget fel i att ge bidrag till barnfamiljer. Barn är dyra och även i Sverige finns stora orättvisor i ekonomisk livskvalité som barnen själva definitivt inte själva rår för. Det är inget fel i att försöka göra detta mer rättvist.
Men ett bidrag på 10 000 kr till varje barn, oavsett hur goda förutsättningar familjen har att fostra upp det, är varken rimligt eller rättvist i en värld där vi tär på våra resurser i en så stor utsträckning att de snart inte kommer finnas kvar för kommande generationer, eller ens oss själva.
Jag har inga siffror, men det dör fruktansvärt många barn varje dag på grund av svält eller krig. Vi bör i Sverige ta vårt globala ansvar och uppmuntra till att ta hand om dessa. Det är givetvis inte "samma sak" som att bära ett barn i sin mage, föda det och sedan se det växa upp med sin mammas ögon, men det gör det absolut inte mindre värt det. En mamma till ett barn är för mig lika mycket mamma oavsett hur de hänger ihop rent biologiskt, och jag tror att de flesta i Sverige är överens om det. Trots det adopteras barn oftast endast på grund av att par inte kan få egna biologiska, något som jag ser som väldigt tråkigt.
I övrigt hittade jag detta opublicerade inlägg först nu. KD vill tydligen ge även till adoptioner, även om de från början skrev "födslar".
Internationella kvinnodagen och feministiska tankar.
Sorgligt nog.
Jämställdhet är en fråga som rör oss alla, oavsett ideologisk ståndpunkt.
Nåja. Jag läser sedan att Alexander Chamberland lämnar Miljöpartiet för Feministiskt initiativ. Jag läser debattartikeln och inser ännu mer att jämställdhet är en fråga som rör oss alla.
För det är ganska lite man kan göra med politiska medel. Det handlar om normer och att den struktur vi lydigt växer upp i aldrig ifrågasätts. Det handlar inte bara om kvoteringar eller andra lösningar som syns på pappret, det handlar om att alla människors tyck och tänkt helt och hållet måste förändras. Vi måste lära oss att acceptera varandra som människor, (eller varför ens människor? Jag säger hellre att vi är en del av jorden vi lever på, för jag vill inte ens lägga någon värdering mellan människor och djur eller djur och natur) inte kvinnor eller män, flickor eller pojkar.
Nåja. Även detta är ganska uttjatat. Men det får mig liksom att inse, att jag genom att följa normen accepterar den.
Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra åt det.
