AnnaochSara

Hellu.
Förlåt att jag är så dålig på att skriva.
Tack för att ni läser ändå.
Typ.

I alla fall; jag är hemma nu. Fem dagar i Lyon med, låt oss förkorta hela min förklarande analys med; släkten, var fyra dagar för mycket och just nu älskar jag att sitta i min mjuka säng och veta att det kommer vara mörkt hela natten, ingen kommer vakna klockan 4, tända lampan och börja läsa och temperaturen i rummet inte kommer överstiga 50 grader.
  Om ni vänder på allt det där förstår ni hur mina franska nätter varit.

  Eller jo, det finns ett ställe jag hellre hade varit på. Det heter Sommaren och är beläget lite här och var, just nu till största delen i min hjärna.

Just nu känner jag mig väldigt stressad.
  Eller jag tror att det är såhär stress känns.

  Ungefär ändå sedan jag började på Donner har jag aldrig kännt mig panikartat stressad på ett sådär virrigt och påskyndande sätt. Jag har alltid sett det som positivt (känslan är ju sådär lagom mysig) men idag insåg jag att det bara gör att jag tar på mig för mycket saker, tänker att jag hinner med allt med i själva verket bara skjuter upp saker och ting mer och mer. 
  En allmän sömnbrist resulterade därför i att jag, innan vi ens hade börjat äta, var tvungen att gå och lägga mig hemma hos morfar idag. Jag kände mig trött och arg och ledsen på alltihelavärlden men jag får hoppas att det går över.

  Så imorgon får vi se vad för mycket att göra på för lite tid ger för utslag. Ska hinna redigera min svenskagrej samt packa lite innan klockan halv elva, vara med mormor till fem ungefär och sedan köpa två julklapar och titta på ytterligare två. Sedan ska jag hem, färdigställa svenskan, skicka den, packa klart, fundera mer över de två sista julklapparna och troligtvis sitta hundra timmar framför facebook trots att jag verkligen inte har någon tid.

  Föresten, och jag BER om svar!: Någon som har en spanskabok (nybörjarnivå) jag kan få låna under jullovet? Pleeaaase, jag behöver det om jag ska få hoppa på kursen nästa år.

  Föresten är det nu hela sex Broder Daniel-låtar på min iPod och jag älskar det.

Okej, gött! Tid över. Eller nja, jag borde egentligen sova för jag är väldans trött, men det får vänta.
  Allt för er, mina älskare läsare!!

  Idag har jag spenderat kvällen hos Chricke med min mentorsgrupp och bakat lussebullar! Hur trevligt som helst! Det blev både kittling, huvudmassage, älglekar, tedrickande, skvaller och såklart bak. Själv gjorde jag ett konstverk i form av en lusse-gubbe, men den råkade Chricke, som för övrigt är vår mentor, halshugga. Jag blev lite sur, men sedan blev jag påmind om att det var honom jag hade avbildat och då förlät jag honom. Dock kunde Tomas självklart inte nöja sig med det, utan påstod att det därför var JAG som dödat Chricke genom att göra lusse-Chricke som riktiga Chricke sedan dödade. Jag har märkt att Tomas alltid är emot mig! Som Karl ungefär, nu när jag tänker på saken...
  Jag skulle dessutom idag ha skänkt Oscars 7 kronor till välgörenhet men detta fick bli i form av en knäckklubba pour moi.
  Nicole hade världens sämsta humor och sa något som verkligen inte kan framställas i ord, men som var extremt töntigt och jättekul.

  Slutsats: en bra dag!
  Svenska-grejen som jag inatt ägnade fyra timmar åt visade sig dessutom vara hundra gånger bättre än när jag skrev den.
  Och! Jag fick min lön så jag ä rik som ett troll; imorgon ska det shoppas julklappar :D Och nu ska det sovas.

Ja, hej igen. Har känt mig lite inaktiv på sistone, får skylla på Fjätervålen, utbildningen och allmän trötthet och förvirring. När det gäller mig kan det gälla mycket.

  Idag gick vi över med 2 ½ timme. Inte riktigt vad varken Ferry eller klassen hade tänkt sig när vi gick med på att köra alla naturkunskapsredovisningar under måndagslektionen och därmed reiskera att dra över en hel del. En hel del blev till klockan halv 6, men frukt och pepparkakor höll oss hyfsat vakna genom de åtta presentationerna.
  I min grupp var två av fyra medlemmar sjuka. Petra hade visst influensa, och Nicole halsfluss (Krya på er!). Så det var jag och Oscar kvar, och enligt Ferrys anvisningar skulle vi köra på ändå.
  Efter att lite snabbt har kollat igenom Nicole och Petras grejer lyssnade på på två andra grupper innan vi bestämde oss för att få det gjort. Själv hade jag inte ens kollat igenom mitt eget material innan, så det blev till att improvisera. Om man bortser från av vi drog över nästan tio minuter måste jag säga att det gick riktigt bra. 
  Naturkunskapen är, förutom matten, den enda kursen vi avslutar i januari, resten ska vi fortsätta med tills våren. Ska bli... intressant, att få sina första betyg.

  Nej, när jag ändå inte har något att göra ikväll tänkte jag åka iväg och träna. Var väldigt längesedan. Har lite ny musik på min Ipod också så klara mig ska jag nog göra.

  Det har varit en lång dag. Kan man lugnt säga.
  Förmiddagen bestod av luddiga, abstrakta förklaringar till skidåkning och jag längtade hem till stugan och mitt naturkunskapsarbete. Något som definitivt aldrig har hänt förut, särskilt inte i en skidbacke. Min grupp bestod dessutom endast av vuxna män (vilka jag inte alls kan relatera till) och en tjej som säkert var minst 25 men som såg ut att vara 14. Henne kunde jag inte helelr relatera till. Det känns synd att säga det, men det var fruktansvärt tråkigt.
  Men efter en lunch då jag hittade en baconbit(!) i min pastasallad dök Linn upp, som varit Lucia under morgonen. Ett kortare pass och lite roligare övningar gjorde därför eftermiddagen uthärdlig.
  Att vi sedan skrattade så mycket under kvälls-teorin att jag imorgon kommer ha träningsvärk i hela magen gör inte saken sämre.

  Just nu spelar vi ett frågesportsspel. Mest avancerade frågan hittills lyder som följer: "Vad heter Norges huvudstad?".
  Alla vet ju att det är Trondheim.

  Efter att Sverige blivit vitare och vitare, och mitt öra mer och mer mosat mot ett kallare och kallare bilfönster, var vi slutligen framme i Fjätervålen. Aningen sena åt vi en extremt salt korvstroganoff (vilket jag såklart har lite dåligt samvete för, men jag har alltid haft inställningen att vara flexibel...) för att sedan gå igenom olika... skidgrejer.
  Lyckat att jag knappt minns det.
  
  I stugan bor jag tillsammans med Lotta, två tjejer från Stockholm (pinsamt att jag inte minns vad de heter) samt Alexander, Marcus och Calle. De är allmänt killiga; stökiga och drar in snö som smälter men skottar åtminstone. Dock verkar inte "tjejerna först" ha fått någon betydelse för dem...

  Imorgon blir det backen 07:45, så egentligen borde jag sova. Men Hannibal Lector är trots blod och läskiga tatueringar ganska spännande. Jag vill se hur det går för den blinda kvinnan...

  Förövrigt så har jag och Lotta startat en grupp för skidåkare som inte vill sluta träna men kanske inte tävla med målet att bli bäst i Sverige utan bara utvecklas och ha kul! Mer info på facebook, eller från mig någon gång inom en snar framtid :)

  Sitter just nu i bilen på väg upp till Fjätervålen. Batterinivån har sjunkit oroväckande snabbt medan jag skrev på mitt naturkunskapsarbete så vi får se hur långt jag hinner skriva...

  Morgonen började kaotiskt med att jag inte bara missade min buss från mamma till pappa och var allmänt stressad, utan fick för mig att käka en för oss tadstälningsbärande människor strikt förbjuden kola. Självklart höll hela paketet på att lossna redan efter två sega tuggor och för första gången sedan krotet monterades i munnen på mig fick jag fara in på en akuttid. INTE kul.
  Men, snäll som min pappa är så körde han runt mig i stan så att jag ändå hann med bilen upp till fjällen. 

  Haha, gud vad töntigt och turistigt det låter att säga "fjällen". Låter som familjeresan for the year, men nej, så är det inte.

  Och föresten; naturkunskapen går bra! Är redan i princip klar med Bombay, så nu återstår bara Moskva och Ryssland dunkla miljöhistoria.
  Men, och detta riktar jag till övriga Donner-elever som gör samma arbete: Man måste väl inte skriva hur de olika energikraftverken fungerar? Isåfall är jag nog ganska körd :)

  Schemat inför helgen är förövrigt proppfyllt! Så nu ska jag läsa mina "hemuppgifter" jag borde gjort för länge sedan... 40 sidor "skidåskådning", wihooooo!

Såg just på ett debatt-avsnitt om dödshjälp... Och framför allt tycker jag att frågan är intressant och bör diskuteras.

  Att staten ska bestämma när och hur man ska dö känns för mig orimligt, men risken finns att rätten att betämma det ändå överlåts till någon annan än en själv om man legaliserar det.
  Själv är jag för dödshjälp, med förutsättning att det sker under strikt kontrollerade former. Att ta beslutet om att dö ska inte kunna göras över en natt, en dag eller ens månad. Skulle jag ge en konkret förslag skulle jag säga att beslutet bör omprövas regelbundet under en viss tid och att fallet ska utredas av flera personer i omgivningen, t.ex. läkare och/eller nära vänner. Detta för att säkerställa att beslutet inte tas under en tillfällig period av depression och att det inte blir en fråga om pengar.
  För när man blandar in pengar i frågan går det åt fel håll. Ingen ska dö för att de känner att de är en börda för varken staten, sjukvården eller bekanta. Men att i ett lidande tillstånd då man bara väntar på döden kunna ta ett beslut om att slippa leva/lida borde vara en mänsklig rättighet. När detta är olagligt kränker man inte bara människor välmående utan ger dessutom utrymme för en svart marknad där resultatet av behandlingen kan bli allt annat än väntat.
  Dessutom borde inte vilken läkare som helst kunna utföra detta, utan endast vissa som då är mycket väl utbildade, och om möjligt har erfarenhet, i frågan. Beslutet ska vara en process som utgår från patientens bästa och en livslust skall alltid vara att eftersträva men inte att intvinga.

  Vissa undersökningar säger tydligen att 80 % av svenska folket är för dödshjälp. Även om det kan vara påde missvisande och felaktigt tyder det på att frågan bör lyftas och diskuteras, inte "slängas i papperskorgen". 

  Självklart finns det stora brister i debatten. Vem ansöker om dödshjälpen om personen i fråga inte kan göra det själv? Om man inte kan föra en dialog med den lidande blir det mycket svårt att komma till ett beslut i frågan, samtidigt som det mycket väl kan vara de som behöver det mest. Och vem ska få utföra det? Under vilka förutsättningar? Vid vilken ålder ska man kunna önska dödshjälp? Och vad anses som lidande och vem bestämmer det?
  Det är inte säkert att alla svar finns att finna, men med en debatt lär vi åtminstone bli lite klokare.

  Usch för tråkiga naturkunskapsarbeten, packning och noll koll. Framför mig ligger en enorm bok om Indien, en inte fullt så stor men ack så tjock bok om Ryssland och ännu en om Indien. Plus två små häften om ovanstående länder.
  Och så ett Miljöpartiets partiprogram. Har än så länge bara skummat igenom inledning, men jag gillar det!
  Jag inser att jag vet precis vad jag kommer tvinga spendera mina fem timmar i bilen imorgon med att göra. Och det handlar inte om att läsa om "solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet", eller liknande. Nej, det gäller att hitta Bombays och Moskvas energitillgångar. Woho för naturkunskap!
  Nej, jag har sagt det förut och jag säger det igen: Varför i hela h-lvetes friden läser jag natur???
  Nåja, jag har diverse självkomponerade svar men inget som direkt tillfredställer mig.

  Andreas tittar på Bolibomba, eller om det är Bobster. I alla fall, just nu introducerar Kitty Jutbring en träningsmaskin där man inte behöver röra sig, utan elektriska stötar tränar bort fett (supertöntiga, för övrigt). Oj, nu blev hon i princip uppbränd av dem... Så det kan gå! Iallafall:
  Hon är sjukt cool!


Kitty Jutbring, helt klart något av en förebild.

  Imorgon åker jag till Fjätervålen. Ska gå sista delen av en alpin tränarutbildning. Ska bli... halvkul, jag är faktiskt inte så sugen. Kallt är det också. Nåja(använder jag det ordet väldigt mycket?), jag slipper nationella :D
 

  Okejdå, mötet gick bra. Samtliga var positiva till mer ungdomsinflytande, ska bli kul att se vart det leder... Dessutom diskuterades det inköp av "lånebåtar" och kölbåtssegling. Angående lånebåtarna tycker jag att det är en jättebra idé, alla har inte tillgång till nya, fina båtar i början av en seglingskarriär så klubben borde åtminstone kunna ordna med såna som fungerar och vars tillbehör existerar och passar.
  Kölbåtssegling togs upp i samband med "hur man ska få foolk att segla efter 19", som ju är ett ganska stort dilemma för Svenska Seglarförbundet nu. När jag ändå är inne på spåret att sluta segla, lär detta bli intressant. För jag vill ju inte sluta segla helt...
  Nåja, mer om det någon annan gång.

  Imorgon blir det drama och naturkunskapsgrupparbetet (jävlar vilket långt ord!). Och sedan kommer det någon från Amnesty till mig, Jane, Linn och Sofie för att informera om hur vi ska starta vår grupp. Ska bli jättekul!
  Jane kom med idén under middagen i fredags och jag har själv tänkt på det länge, inte bara för att Amnesty är otroligt viktig organisation som jag tycker att man ska stödja utan också för att det finns så väldigt få föreningar på skolan. 
  Och mänskliga rättigheterna firar ju 60 år, så det passar perfekt!

  I övrigt verkar Claes (och hans kompanjon Henrik) vilja ta upp kampen igen, drygt ett år efter att den påbörjades. Självklart ställer jag upp! Dock vet jag inte alls om jag kommer lyckas med tanke på att jag inte ens har något mål som innefattar att få många besökare... Nåja, det kan bli kul.

Så lyder min "facebook-status". Beskriver situationen rätt bra.

  Ikväll ska jag på LSS's klubbutveklingsmöte och egentligen borde jag se fram emot det. LSS's verksamhet har sedan i somras varit något jag prioriterat ganska mycket, med tanke på att jag verkligen gillar klubben, barnen och segling och vill att det ska gå bra för oss! Men just nu känner jag att jag inte alls orkar lägga ner energi på att... vad-vi-nu-än-ska-göra.
  Själv ska jag försöka öka det för tillfället fullständigt obefintliga ungdomsinflytandet, men någonting till säger mig att alla inte kommer uppskatta det. Styrelsen trivs nog rätt bra med att bestämma till 100% vem som ska representera ungdomarna på deras möten, utan att någon som är det minsta ung alls får ha något att säga i saken. Eller ens veta om att de har en representant, för den delen.

  Nej, som rubriken också beskriver: Jag har ett naturkunskapsarbete att skriva. Återkommer... säkert någon gång.

  Såg på nyheterna att EU nu ska/har beslutat att endast lågenergilampor ska tillåtas säljas i EU-länderna, åtminstone efter 2012. Grymt, till såna beslut behövs de!

  Nej, jag måste faktiskt skriva på min individuella neturkunskapsuppgift. Någon som vet något om bra energikällor i Bombay resp. Moskva? Inte jag i alla fall. Fast först ska jag nog kolla på de avsnitt jag missat av julkalendern (som för övrigt är grym! :D).

  Hmm, om jag nu lyckas med Niclas idé om att typ publicera blogginlägg facebook kommer ännu fler kunna klaga på att jag skriver om ointressanta saker, typ som politik och sånt som jag själv tycker är skitviktigt och jättekul istället för dagens outfit eller postar bilder på de supersnygga tjejerna Emma och Åsa. Yey, jag kan få ännu mer uppmärksamhet!! :D :D

Just nu tycker jag att skolan är fruktansvärt tråkig. Jag gillar Donner och miljön där, det är kul att vara i själva byggnaden men att faktiskt arbeta tar kålen på mig. Inte minst draman.
  Jag la ner otroligt mycket tid på att skriva manuset inför vår pjäs att jag nu inte alls orkar repetera det. Och tanken på att vi ska spela upp den måndagen efter jul känns... helt fruktanvärd, hur fasen ska vi hinna det? Folk kan inte ens sina repliker, folk uttalar de "de" istället för "dom", folk missförstår manuset. Och med folk menar jag även mig själv. Min lärare verkar dessutom ogilla mig starkt, varför jag inte längre får komma med kommentarer till detta folk trots att det är jag som vet vad tanken bakom i princip alla scener är.
  Usch, det stör mig.

  Naturkunskapsarbetet går dessutom helt åt helvete, vi kommer inte ens överens i gruppen längre... Och över huvud taget känns uppgiften bara idiotisk och strukturen är långt ifrån ett grupparbete. Därför slutade dagens försök med att jag och Oscar låg och sov  i en av sofforna (helt klart sjukt värt). 

  Sedan fick jag reda på att "Idioten", en ivrig kommenterare här på bloggen, är min icke så goda vän Mikael. Jag gillar egentligen människan (känn dig älskad, Mikael!) men jag klarar helt seriöst inte av att umgås med idiotfanskapet (känn dig hatad Mikael! :D) i mer än max 10 minuter. Ingen personkemi, så att säga.

  Jag tror inte jag kommer skriva ännu ett inlägg om EU. Eller om rösträtt vid 16. Först och främst för att jag inte ska lova något jag kanske inte håller, och för det andra för att det finns andra som redan lagt ner tid på att skriva eller tala om EU ur både grönt, rött och blått perspektiv. Läs det istället, grejen med mig är snarare att jag håller med. Samma sak gäller rösträtt vid 16.

  Men något jag tänker skriva om nu, är rätten att tycka och tänka och vlija påverka. Och bli påverkad. Folk kommer till mig och säger att jag har "blivit påverkad" av det ena eller det andra som om det vore något dåligt. De använder en anklagande ton och liksom beskyller mig för att ha eller ha ändrat en åsikt.
  Att tycka är inget dåligt.
  Att tänka och reflektera är inget dåligt.
  Att hålla med är inget dåligt, precis som att säga emot inte är något dåligt.
  Och att kunna ändra sin åsikt när man fått mer fakta eller lyssnat på andra är verkligen inget dåligt.
  För att samhället genom demokratin ska kunna bli så bra som möjligt för så många som möjligt är det precis det här som krävs, tror jag. Jag tror att där fler får tycka till kommer fler till sin rätt och i slutändan mår fler bra och trivs med sina liv. Saker som påverkar en ska man kunna påverka själv, och att engagera sig ska vara lätt.
  Man ska kunna tycka något utan att tvingas driva det.
  Man ska kunna klaga utan att ha förslag på en förbättring.
  Man kanske inte är den som lämpar sig för att driva, eller komma på förbättringar. Och i ett samhälle där det är tillåtet att tycka och tänka finns det förhoppningsvis andra som kan göra det om de håller med. De ska inte behöva vara "grundaren" till ett tänk för att kunna stödja det eller driva det. Precis som det ska vara tillåtet att tycka olika ska det vara tillåtet att tycka lika!
  En liknelse jag tycker är lämpligt i sammanhanget och som många kan relatera till rör uttrycket: "Kan du göra det bättre själv då?". Det finns få saker jag tycker värre om än det.
  Säg att man tittar på en fotbollsmatch och du tycker att skottet mot mål från Zlatan var uselt. Du säger detta, men får som svar av din kompis, mamma, pappa, bror eller vem det nu kan vara: "Som att du skulle kunna göra det bättre själv?!"
  Nej? Men min förmåga att spela fotboll hör inte till saken, nu pratade vi ju om Zlatans! Och skottet blir ju knappast bättre för att jag omöjligt skulle gjort det bättre, eller hur? 
  Isåfall skulle denna situation med rätta (observera att jag inte menar att jag tror att det skulle uppstå, men att den med all rätt skulle kunna göra det) kunna uppstå:
  Två personer gå förbi en blå vägg. Person 1 säger till Person 2 att väggen är blå. Person 2 svarar: "Men du är ju knappast blåare själv, daah, då kan du inte säga så."

I en demokrati måste alla få tycka.
Alla måste vara tillåtna att reflektera över sin och andras situation, ges medel att påverka, ges möjlighet att engagera sig och ges tillåtelse att ifrågasätta, hålla med och ändra sig.

   Jag skapade inte, bedriver inte och tänker inte bedriva den här bloggen i syfte att få många besökare. Alltså skriver jag inte inlägg utifrån hur många som skulle läsa dem, utan helt och hållet med mitt eget tyck och tänk som grund. Och jag skiter faktiskt fullständigt i att de som trots detta läser bloggen "inte bryr sig" om en del saker. Läs inte då, idioter.

http://www.rostavid16.nu/

  När vi ändå spenderar en lördagkväll framför datorn kan vi lika gärna göra lite reklam, eller hur?
  Egentligen hade jag velat skriva en lång diskussion om detta, men jag orkar verkligen inte. Läs på istället! :)

  Just det, jag glömde skriva vad jag själv tycker! Jag tycker att ja, vi ska få rösta vid 16 års ålder. Då är vi både straffmyniga, ej skolpliktiga och tvungna att betala skatt om vi tjänar över en viss summa per år. Vi förväntas helt enkelt ta mer ansvar, men får inte möjlighet att påverka vår situation. Och precis som de säger; svåra beslut blir inte lättare med åldern.
  Enda anledningen till att 18-åringar idag skulle vara mer insatta än 16-åringar är just att det bara är då de "behöver" bry dig. Sänks åldern till 16 engagerar sig förhoppningsvis fler i tidigare ålder, och ett ökat intresse för politiken förbättrar den troligtvis avsevärt. Att 16-åringar skulle vara "omognare" i sina beslut än 18-åringar är för mig orimligt. Det skiljer TVÅ år.

  Jag gillar argumentet "tänk om vi hade haft euro, då hade det varit så mycket billigare för oss att resa utomlands!". Det tyder på en viss okunskap. Inte för att det inte stämmer, men för att man uppenbarligen inte tänker så långt när man tänker så.
  Så som lovat; lite kort om EU.
  Det jag inte gillar är EU's struktur. Jag är inte emot ett sammarbete inom europa men EU gör det med vad jag anser vara "fel syften".  Makten att påverka ligger för långt bort från folket och i och med Lissabonfördraget blir det ännu värre. Dessutom hade man beslutat att fördraget måste godkännas av samtliga medlemstater för att gå igenom, vilket innebär att aktionen borde avslutats i samband med att Irland ska nej. Men nej, istället jobbar man på ett sätt att få dem att ändra sig. Förut hette fördraget inte Lissabonfördraget utan något annat. Man folkomröstade då i Frankrike och Holland och det blev nej. Respekterades detta? Nej, istället döpte man om det och lät inte folket rösta igen. Så varje gång folket direkt har fått säga till om saken har det blivit nej, något jag anser borde innebära att det avslås. Men nej, istället låter man helt enkelt inte folket rösta.
  Beslut ska tas så nära de som berörs som möjligt och det innebär också att varje land i EU måste få ha sina egna grundlagar, inte att EU's ska ha företräde.
  Sist men inte minst sätter EU ekonomiskt vinnande framför bland annat mänskliga rättigheter och klimathot.
  Och jag höll på att glömma: man vill rusta upp för en gemensam armé och det tror jag itne löser några konflikter världen över.
  Men, jag är inte så insatt, så rätta mig om jag har fel.

Det tål att sägas en gång till, uppenbarligen.

(Föresten är det ganska komiskt att hela fem idioter spanat in min blogg innan klockan 10 en lördagsmorgon. Förvisso kan det ha varit sen fredagskväll, men ändå. Dem gillar jag. Hejdå, nu ska jag och Anna demosterara för miljön!)

Jag är inte så sugen på att skriva. Jag gör det ändå.

  Dagen började bra trots 4 ½ timmes sömn och ofärdiga arbeten. Men på naturkunskapen sprack den fasaden.
  Ferry delade ut vår hemuppgift. Den går ut på att vi ska jämföra två olika geografiska lägen (närmare bestämt en två olika städer, men det var inte städerna i sig som var poängen) och se vad det finns för nuvarande och potentiella energikällor att utnyttja. Väga för- och nackdelar och så vidare.
  Grejen är bara att vi just nu jobbar med ett grupparbete om olika energikällor parallellt med den här individuella uppgiften. Men den här uppgiften ska lämnas in innan grupparbetet ska redovisas.
  Varför inte göra uppgiften efter redovisningarna för att på så sätt kunna tillämpa våra nya kunskaper i detta? undrade jag och Petra.
  "För att uppgiften går ut på att söka fakta och det är ett av delmålen i kursen."
  Sant.
  Men vad var syftet med naturkunskapsprovet då vi fick fri tillgång till internet? Jo; att lära oss att söka fakta och granska denna. Och vad är syftet när vi gör ett grupparbete om olika energikällor? Jo; att lära oss att söka fakta och granska denna.
  Men när "att lära oss att söka fakta och granska denna" är endast är ETT av delmålen kanske vi ska fokusera på något annat den här gången? Som dessutom råkar vara den sista gången. Till exempel öva på tillämpning av fakta. Och inget hindrar oss från att "söka fakta och granska denna", eftersom det är en hemuppgift, eller hur?

  Så jag tog upp det. Jag sa som jag tyckte (kanske inte lika väl formulerat som ovan men vem känner sig inte lite olustig när det kommer till att konfrontera en lärare?) och påpekade att vi elever faktiskt haft extremt lite inflytande över upplägget under terminen. Problemet är inte vad vi ska lära oss, det finns planer för det, utan hur. Det ska vi få vara med och påverka enligt både skollagen och gymnasieförordningen om jag minns rätt. 
  Men vad tror ni Ferry svarar när jag väl fått förklarat det sistnämnda?
  Jo: "Klart jag hade kunnat fråga er precis hur vi skule lägga upp det första lektionen ni kom hit..."
  Som om jag hade syftat på något i den stilen.

  Nej, jag blev i alla fall arg. Jag ville egentligen inte ha någon diskussion utan bara påpeka det, men vi får se vart det leder. Självklart är jag "sams" med Ferry, han är föresten jättebra, men elevinflytandet över kursupplägget måste öka. Det finns nog inte en enda lärare som frågat hur vi vill ha det eller hur vi lär oss bäst. För det vet ju bara vi, eller hur?
  Lite cred får jag väl dock ge till Jonas som låtit oss redovisa vårt arbete om The Beatles och Liverpool först efter jul eftersom vår presentation kräver mer tid. Det var bra!

  (Förlåt Karl för att jag slog dig föresten, och Benjamin med. Men tjat om min längd, bråk om designen på natur-postern och händelsen jag just berättat om sprängde både min hjärna och mitt självförtroende.)

I morse jag upp 6:30 (svintidigt pour moi) eftersom jag sedan två dagar tillbaka bor hos Frida Langenius. Det var lite av en impulsidé men jag gillar det! Vi har bl.a. försökt baka en papparkaksstad, men det hela slutade med tre halvfärdiga hus, två brandalarm (under vilka Stina, 8 år, inte ens vaknade) och slutligen ett krossat trafikljus. Trafikljuset var i stort sett det enda som jag bidragit med, och jag var oerhört stolt (bilder kommer!) men en viss Frida "råkade" visst göra sönder det... Sedan blev det till att spendera halva natten med att kasta gris och ligga på golvet/på en pilatesboll och snacka skit (här var även OScar lite inblandad över skype) tills klockan var två och vi insåg att vi kanske borde sova. Idag väntar engelska i två timmar, matte i en och naturkunnksap i två. Jag får trösta mig med att vi troligtvis missar matten på grund av ett möte med syo och att resten är gruparbeten. Nej, nu börjar julkalendern. hejdå! (Föresten så återkommer jag med replik på "behöver jag verkligen skriva mitt namn?^^"'s kommentar i föregående inlägg.)

Vad jag tänkt skriva om ändå sedan i lördags är det jag tänker skriva om nu. Nämligen Grön Ungdom som jag och Anna gick med i i lördags! Anna undrade nämligen om jag ville följa med på en "dag för nya medlemmar"-dag, och eftersom jag sedan ett tag tillbaka funderat på att gå med i GU följde jag med. Och det var kul! Såklart: udda från början, men allt eftersom tiden gick blev det väldigt trevligt och det hela slutade med att vi fyllde i en medlemslapp och vips! så var vi välkomna på diskussion/träff ang. vad Miljöpartiet tycker om EU redan på tisdag (läs: idag). Så det är där jag har spenderat min kväll! Bland sjukt trevliga människor och hej vilken allmänt dåligt inlägg det här antaligen blev :P Beror så fall bara på att jag är så glad över att det här har hänt! Jag gillar att engargera mig! Men snart borde det bli läggdags... ska bara titta igenom de bloggar jag följer och sedan ladda upp med alldeles för lite sömn inför morgondagens nationella prov. Wiho!

Okej, plötsligt har man 14 besökare och 31 kommentarer från olika personer? Logiken flödar. Just nu tycker jag verkligen inte om Emma och Åsa kan jag ju lugnt säga. Sluta använda andras namn och sluta kommentera så in i bänken om irrelevanta saker.

Efter en viss attack från vilka jag misstänker vara Emma och Åsa tänker jag nu strejka tills vidare.