En dag utan genvägar.
Måndagar är såna dagar som man helst bara vilja sluta existera under.
Särskilt när väckarklockan ringer och man tittar ut genom fönstret för att mötas av en smärre storm. Plus massa regn.
Det tog ett bra tag innan jag slutligen vacklade upp ur sängen. Trots drygt nio timmar var jag alldeles för trött för att orka tänka på att måndagar innebär att franskaläxan ska vara klar, barngymnastik-grejerna packade och där även mina träningskläder, vilket självklart resulterade i att jag glömde allt. Förutom franskaläxan då, den hade jag gjort kvällen innan och hann i sista sekund innan jag sprang iväg till bussen skicka den till skolan intranät.
När jag sedan var halvvägs framme vid busshållplatsen efter att ha klättrat ner för ett mycket blött berg insåg jag att jag glömt min mobil. Ni som känner mig förstår nog att jag självklart offrade min komma-i-tid-grej för att hämta den igen.
Så efter att ha bestigit berget igen, halkat på x antal löv och precis hunnit med buss nummer två hade jag ganska bråttom att hinna med buss nummer tre som man faktiskt kan hinna byta till även om man tar buss nummer två (om någon alls förstod det där, skriv en kommentar och... eh.. .typ vinn något!).
I motvind så stark att jag näst intill blåste bort försökte jag därför springa över bron och hann faktiskt med bussen.
Men en riktigt skitig jävla morgon hade det varit.
Franskan överlevde jag dock, och efter en lunch bestående av makaroner och lite currysås även draman. Fastställt är nu att vi i januari ska spela upp en pjäs som handlar om gossipgirl- och SATC-tjejerna och prisonbreak-killarna på Lost-ön, eller något i den stilen, varför jag på onsdag ska ägna min lediga tid åt att skriva manus.
Och nu sitter jag här, självklart framför datorn, slutkörd efter inte bara skola utan även två och en halv timme barn gymastik och lite gymmande (okej, det var mest tv-tittande, men ändå!). Godnatt(jag har en hel engelskabok att läsa och recensera till nästa vecka!).
Särskilt när väckarklockan ringer och man tittar ut genom fönstret för att mötas av en smärre storm. Plus massa regn.
Det tog ett bra tag innan jag slutligen vacklade upp ur sängen. Trots drygt nio timmar var jag alldeles för trött för att orka tänka på att måndagar innebär att franskaläxan ska vara klar, barngymnastik-grejerna packade och där även mina träningskläder, vilket självklart resulterade i att jag glömde allt. Förutom franskaläxan då, den hade jag gjort kvällen innan och hann i sista sekund innan jag sprang iväg till bussen skicka den till skolan intranät.
När jag sedan var halvvägs framme vid busshållplatsen efter att ha klättrat ner för ett mycket blött berg insåg jag att jag glömt min mobil. Ni som känner mig förstår nog att jag självklart offrade min komma-i-tid-grej för att hämta den igen.
Så efter att ha bestigit berget igen, halkat på x antal löv och precis hunnit med buss nummer två hade jag ganska bråttom att hinna med buss nummer tre som man faktiskt kan hinna byta till även om man tar buss nummer två (om någon alls förstod det där, skriv en kommentar och... eh.. .typ vinn något!).
I motvind så stark att jag näst intill blåste bort försökte jag därför springa över bron och hann faktiskt med bussen.
Men en riktigt skitig jävla morgon hade det varit.
Franskan överlevde jag dock, och efter en lunch bestående av makaroner och lite currysås även draman. Fastställt är nu att vi i januari ska spela upp en pjäs som handlar om gossipgirl- och SATC-tjejerna och prisonbreak-killarna på Lost-ön, eller något i den stilen, varför jag på onsdag ska ägna min lediga tid åt att skriva manus.
Och nu sitter jag här, självklart framför datorn, slutkörd efter inte bara skola utan även två och en halv timme barn gymastik och lite gymmande (okej, det var mest tv-tittande, men ändå!). Godnatt(jag har en hel engelskabok att läsa och recensera till nästa vecka!).
Kommentarer
Trackback
