Vanilla Sky och annat knäppt.

  Igår hade jag en sån där dag som helt klart är värd att leva för.
  Jag började hurtigt och var ute och sprang med Malin, Johanna och Carro. Visserligen sprang vi bara två varv i slingan (= ca 3,4 km), men ändå; vi sprang.
  Efter det gick jag hem och duschade, åt frukost oh begav mig sedan till skolan där jag genom äkta byteshandel skulle bli av med min "försenad bok"-stämpel och träffa Malin. Och där fastnade vi såklart. Cassi kom också och det tog ett bra tag innan vi lyckades släpa oss ut genom bibliotekets dörrar med ett svagt hopp om att någon gång komma tillbaka. Biblioteket är trots allt det enda jag kommer sakna med Nya Påvelundsskolan.
  På vägen in till stan var det dags för Cassis prata-av-sig-snack, och allt handlade om våra kära vän "Whopper" (vissa personer behöver kodnamn i inte minst bloggens sammanhang). Och medans jag och Malin hittade varsin bikini på H&M, och jag lite linnen och grejer på MQ och Åhlens City, fortsatte det.  Slutligen hamnade vi på McDonalds där vi bestämde oss för att äta en äcklig, men ack så billig, lunch.
  Jag beställde;
  "En happy-meal med en cheeseburgare, en öh... bönsallad!, en mineralvatten och minimorötter. Och jag vill definitivt ha en leksak!"
  Tjejen i kassan var döv och bitter som en j-vla häxa, så vi svor en tyst ed om att anmäla henne till hennes chef, men efter lite om och men fick vi i alla fall vår mat och jag har upptäckt en överraskande bra sak med McDonalds. Efter 3 bönsallader var jag i näst intill extas. 
  Sedan tog vi en sväng inne på Nordstan (blä) där jag bl.a fick det väldigt klart för mig att min kamera, som är HEL-pajj, inte kommer kunna lagas särskilt billigt utan jag gör bäst i att köpa en ny(, vilket jag ska göra idag).
  Efter detta åkte vi hem, jag åt middag med pappa och farmor, tittade lite på matchen mellan Österrike-Polen (vet inte hur den slutade, men jag hoppas verkligen på Polen, haha!) och blev sedan uppringd av Cassandra. Vi bestämde oss för att ses på skolgården och dit kom självklart även Malin men också Pernilla.
  Vi spelade basket, fäktades, stod på händerna och hade allmänt damp. 
  Och det var då det hände; Pernilla trampade på min McDonaldsleksak (som jag förövrigt hade döpt till just Pernilla) och den... tja, låt oss säga; dog. Så, död som den var, hissade vi självklart upp den på halv stång på skolans flaggstång.
  Sedan drog jag och Pernilla med Malin hem till henne där vi åt skorpor och såg på Vanilla Sky.
  Jag tror att vi alla tre är ganska eniga om att det var det läskigaste film vi någonsin sätt.
  Men asbra, även om jag fortförande inte riktigt har fattat vad den handlade om. Det är en sån där cp-film, som har damp hela tiden och man blir jätteinsatt och tycker att den är... spännande som fan. Jag räknar med att ni förstår vad jag menar. 
 
  Nä, nu ska jag luncha med mamma snart, och sedan kolla på ny kamera. Hejdåååååå!
  Bu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0