Fyra bitchslaps och en kyss! (klassresan)

  Fyra bitchslaps och en kyss, det här helt klart mitt förslag på namnet på Isaks porrfilm han har snackat om hela natten. Varför är inget jag skriver här, men det har med Malin och Gustav att göra. 

  Jag kom i alla fall nyss hem. Är död. Klockan är 08.09 och jag gick och la mig strax innan fem. För att sedan vakna ännu straxare innan fem. Det enda som kan räknas till sömn inatt var när jag slumrade till i fem minuter inne i världens sämsta tält.
  Jag mår skit. Skiiiiit. Trött, solbränd, seg, ont i magen, mår illa. Troligtvis för att jag under natten åt x antal påsar godis/chips/choklad/marsmallows/pastasallad. Och till frukost; chips och en macka utan pålägg. Kan man ens kalla det macka? Suck.
  Jag vet inte ens om man egentligen kan kalla det här för lyckat, men kul var det. Och förjävla konstigt, men jag kommer till det senare. Nu ska jag ta allt från början och hoppas att ni förstår.

  Vid elva-tiden skulle vi igår ses på Fånarna på farmen, en slags femkamp som anordnades för klasser m.m. Efter typ sju byten (hata västtrafik!), en frukost som bestod av bulle och is-chai från Espresso House och en timmes tid av svett, sol och värme befann jag mig slutligen med resten av klassen i tid på platsen.
  Vi blev genast indelade i lag, och jag började med en av många konstiga hinderbanor. Jag var i lag gul, och vi vann stort. Om jag ska gå in på hur varje delmoment såg ut kommer ni få läsa tills ni spyr, så jag hoppar över den biten. Men vi vann även nästa tävling, och sedan tävlingen efter den.
  Vi ägde! Tyckte vi. Men i nästa tävling kom vi tvåa och i den femte kom vi sist. Och sedan pendlade det upp och ner och efter stress, klaustrofobi, skrämsel, för mycket sol och stora bråk inom laget blev det slutligen dags att leta fram "skatten". Vi kämpade som bara den, men forlorade på marginalen för att vi helt enkelt inte såg den jättelika kistan som visserligen låg gömd under en hög av hö, men det var så uppenbart att jag blir arg bara jag tänker på hur klantiga vi var. Och att en viss jävel inte kunde lägga en kompass med de olika väderstrecken åt "rätt håll". 
  
  Men så var det dags för nästa etapp, att tälta på Brännö. Jag lyckades övertala en orolig förälder och vi bestämde oss för att samlas 18.20 på Saltholmen.
  Och när vi kliver av på Brännö börjar vi vandra. Som bara den. Vi går över hela ön och kommer till slut fram till en bra vik där vi bestämmer oss för att slå oss ner. Men så lätt var det minsann inte, skulle det visa sig. Två personer hinner upplysa oss om att det är tältningsförbud innan vi bestämmer oss för att skita fullständigt i det. Vem behöver tält anyway? Vem har ens tänkt att sova?
  I alla fall börjar vi med att bada och det blir första doppet i Sverige för min del. Hur skönt som helst!
  Sedan grillar vi, äter och leker sanning eller konsekvens. Jag vet inte hur mycket jag kan skriva av vad som hände här utan att "kränka" någon, men det som avslutade leken var Isaks avsugning av min dennis-korv. Haha, han som tjatat hela leken om att jag skulle suga av hans. Har ni någon gång spelat spelet Sanning eller Konsekvens förstår ni vad jag menar, det är den med bananen. Om inte så... skit i't.
  Jag och Malin bestämmer oss för att ta ännu ett bad, dock inte fullt så anständigt kläddda som tidigare, eller jag kan itne ens påstå att vi var klädda ju. Ja, ni förstår nog vad jag menar. Det var otroligt skönt, och efter att Isak brottat ner oss, kittlat oss och puttat i oss, allt för att få "se fler delar av oss" går vi upp och det inleds under kvällen en mängd olika samtal. Djupa och oseriösa, bekännanden och berättelser, och plötligt vet man en hel del mer om alla.
  Och nere vid "lägret" är det full fart. Jag blir pepp och springer runt som en galning mellan olika människor innan vi vid tre-tiden bestämmer oss för att se på soluppgången (som inte äger rum förens vid fyra-fem tiden, men det fattar inte vi). Vi klättrar upp på berget, och plötligt blåser det väldigt mycket. Väldigt mycket för mycket för att sitta där i bikini, jeans och en tjocktröja, men vi klarar oss med varandra och bangar gryningen för att isället äta sjukt mycket riesen, kexchoklad, dumle-snacks, chips och marsmallows. Heja oss!
  När vi tröttnat på det bestämmer vi oss för att ta en sväng förbi toaletterna och på vägen hittar vi en igelkott. Jag, Malin, Cassi och Pernilla blir i fullständig extas. Vi tar hundra kort, sätter sedan marsmallows i taggarna på den (förlåt Gud) och när den sedan börjar springa iväg mot havet skriker Pernilla att "Ånej! Den vill ta självmord, vi måste hindra den!!" Vi plockar bort marsmallowsarna och försöker utan större framgång flytta den från stranden.
  Vid fyra tiden snor jag och Malin ändå ett par cyklar och bestiger ett annat berg. Där sitter vi och är lite sentimentala och väntar på att soln gå upp, men den tar förjävla lång tid på sig så vi skiter i det också. Istället beger vi oss till Isaks tält, som nu är uppsatt och visar sig vara något slags partytält, inte alls ett tält man sover i. Dessutom hade de glömt tältpinnarna (Malin hade förövrigt glömt  alla tältpinnar till vårt tält, och vi skulle därför sova i Isaks) så då och då blåser tältet bokstavligen talat bort och plötslig sover man istället utanför det.
  Men, vi sover inte. Isak ligger och käkade en baguett som han hade börjat käka i sömnen och efter ännu mer sanning eller konsekvens (dock väldigt kort denna gången, och en viss person pratade kontinuerligt om sin porrfilm) slumrar jag till. Jag vaknar direkt efteråt, och kände mig alldeles för pigg för att sova något mer. Detta var vid fem-tiden.
  Så börjar kriget. Vi snor iPod-högtalaren och Isak får dampet, värre än någonsin. Det slutar med att han brottar ner mig och vi får ge upp. Snopen sätter jag mig på en sten och äter lite ur en halv chipspåse. Blä. Jag äter lite till, och sedan ännu mer, och lämnar den sedan åt sitt öde.
  Och så börjar vi, efter en evighet av städning och packning, gå tillbaka till båtläget. Jag och Isak hamnar totalt sist och inser att vi absolut inte kommer hinna, men då kommer en flakmoppe åkandes. Vi får skjuts, förbi Anton och Hampus (som missade båten) och kommer i princip först. Kan man ha mer flyt?
  Nej, jäklar vad kul det var ändå... Vad knäppt det var! Vad vi har öppnat oss för och fått höra av varandra! Herregud... Herregud...

Kommentarer
Postat av: Bea

Jo Claes i ett nötskal :P
Nej, han är ju antingen i Åre eller seglar hela tiden så vi var oftast med varandra på stan, efter skolan.. Eller hemma hos mig eftersom jag inte orkade åka till Värmdö, men men ;)

2008-06-03 @ 21:20:53
URL: http://desmajobbiga.bloggspace.se
Postat av: anonym

Du får mig att framstå som en osymptatisk person.

2008-06-05 @ 22:40:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0