Internationella kvinnodagen och feministiska tankar.

I ösregn åkte jag imorse till Gustav Adolfs torg för att frysa mig igenom en hel demostration som var på tok för röd för vad jag skulle vilja acceptera. Med huvudbandarollen "Jämställdhet kräver offentlig sektor" undrade jag lite vad jag höll på med. Självklart var jag inte med och bar på just den, men tydligen var det kommunism som var temat för tåget.
  Sorgligt nog.
  Jämställdhet är en fråga som rör oss alla, oavsett ideologisk ståndpunkt.

Nåja. Jag läser sedan att Alexander Chamberland lämnar Miljöpartiet för Feministiskt initiativ. Jag läser debattartikeln och inser ännu mer att jämställdhet är en fråga som rör oss alla.

För det är ganska lite man kan göra med politiska medel. Det handlar om normer och att den struktur vi lydigt växer upp i aldrig ifrågasätts. Det handlar inte bara om kvoteringar eller andra lösningar som syns på pappret, det handlar om att alla människors tyck och tänkt helt och hållet måste förändras. Vi måste lära oss att acceptera varandra som människor, (eller varför ens människor? Jag säger hellre att vi är en del av jorden vi lever på, för jag vill inte ens lägga någon värdering mellan människor och djur eller djur och natur) inte kvinnor eller män, flickor eller pojkar.

Nåja. Även detta är ganska uttjatat. Men det får mig liksom att inse, att jag genom att följa normen accepterar den.
Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra åt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0