AnnaochSara

Just nu tycker jag att skolan är fruktansvärt tråkig. Jag gillar Donner och miljön där, det är kul att vara i själva byggnaden men att faktiskt arbeta tar kålen på mig. Inte minst draman.
  Jag la ner otroligt mycket tid på att skriva manuset inför vår pjäs att jag nu inte alls orkar repetera det. Och tanken på att vi ska spela upp den måndagen efter jul känns... helt fruktanvärd, hur fasen ska vi hinna det? Folk kan inte ens sina repliker, folk uttalar de "de" istället för "dom", folk missförstår manuset. Och med folk menar jag även mig själv. Min lärare verkar dessutom ogilla mig starkt, varför jag inte längre får komma med kommentarer till detta folk trots att det är jag som vet vad tanken bakom i princip alla scener är.
  Usch, det stör mig.

  Naturkunskapsarbetet går dessutom helt åt helvete, vi kommer inte ens överens i gruppen längre... Och över huvud taget känns uppgiften bara idiotisk och strukturen är långt ifrån ett grupparbete. Därför slutade dagens försök med att jag och Oscar låg och sov  i en av sofforna (helt klart sjukt värt). 

  Sedan fick jag reda på att "Idioten", en ivrig kommenterare här på bloggen, är min icke så goda vän Mikael. Jag gillar egentligen människan (känn dig älskad, Mikael!) men jag klarar helt seriöst inte av att umgås med idiotfanskapet (känn dig hatad Mikael! :D) i mer än max 10 minuter. Ingen personkemi, så att säga.