A once in a lifetime-moment typ.
Det har just hänt något väldigt konstigt.
Jag satt och snurrade runt i mitt iTunes efter musik jag inte kände igen och hittade en Broder Daniel-låt. Har alltid tyckt att de verkat väldans töntiga (förutom att Håkan varit med då) men bestämde mig ändå för att lyssna på den enda låt jag hade. Och tro fan att "Shoreline" var riktigt bra!
Gick därför in på youtube i hopp om bekräftelse på om övriga låtar också var värda att lyssna på. Dock blev det en väldig besvikelse då mitt youtube vägrar leverara ljud, vilket ju är svårt att vara utan när jag det gäller musik.
Så jag repetade Shoreline och googlade vidare för att slutligen sitta och gråta över historien om bandet och framför allt Anders Göthbergs självmord.
Jisses, vilka timmar jag just genomgått... jag har typ blivit frälst. Vilket emo jag är! Men har fortförande inte tröttnat på min enda, kära låt.
Något om jag antar är omslaget till skivan Broder Daniel
Forever, släppt -98.
Wow, du är inte lite uppdaterad om Broder Daniel va?
Ja, Shoreline är en av de bästa låtarna som har gjorts, har du hört Anna Ternheims version?
