AnnaochSara

Tänk om jag inte hade börjat segla?
Tänk om pappa inte hade tvingat ner mig varje tisdag coh onsdag när jag var nio år?
Trots att jag näst intill grät för att få slippa.
För att jag hatade det mer än någonting annat.

Nu älskar jag det, mer än någonting annat. Jag lever för att segla, och för att umgås med alla seglar-människor från olika delar av Sverige. Hur dåligt det än går har jag skitkul på tävlingar och träningar och andra tillfällen då man träffar allt folk.

Som i helgen, till exempel. Vad var det jag kom egentligen? 125, 126? Av 138. Riktigt jävla kasst faktiskt. Otrooooligt dåligt. Inte ens mina tusen anledningar till att komma dåligt räcker till att komma så jävla dåligt. Men jag hade skitkul! Fast jag måste erkänna att jag saknar att ligga sex-sju optimister i en enda stor klunga och bara prata mellan seglingarna. Eller kapsejsa varandras båtar eller segla två och två. Sånt är nämligen väldigt svårt nu med e-jollen, har jag märt. I bästa fall kan man prata tre personer, men oftast kan man inte höra vad den längst bort säger, så det blir mest två och två. Men det är trevligt ändå, i trevligt sällskap; Åsa, Emma, Claes, Adam, Carl, Gustaf, Pehr, Olivia, Amanda m.fl.

Men det roligaste på tävlingarna är nog ändå kvällarna.Det var synd att det bara var en enda kväll, men den räckte till ganska mycket ändå.
Efter att ha tagit ihop båten, packat ihop båten, bytt om, duschat och hängt upp blöta kläder begav vi oss till resturnagen. Efter att ha gått runt i en stor cirkel inne i stan hittade vi fram. Hälften av kullavikarna hade redan slått sig ner och beställt mat, så vi övriga blev lite efter. När vi ätit klart gick vi tillbaka mot hotellet. På vägen möter vi några små turk-barn som kastar basketbollar mot oss. Vi tar deras panka basketbollar och slänger dem i kanalen. Undra hur glada de blev av det.
Sen får vi syn på en av norrköpings fula, gula spårvagnar. Vi bara måste åka, så vi springer ikapp den och hoppar på. "Oj! Den ser ju ut som en buss!" tycker jag och några passagerare skrattar. Och när den sedan säger vilken som är nästa hållplats låter den som ett pendeltåg.
vi går tillbaka till hotellet, kastar lite is ur en is-maskin på varandra och börjar titta på Gangs of New York. Skittråkigt, tycker iaf jag och Emma, så vi går ut från tv-rummet tillsammans med Teddan. Efter ett tag kommer även Pehr, Åsa och Gustaf. Tillsammans går vi ner till skum-fontänen.
Skumfontänen är en hel vanlig fontän som någon hällt tvål i så att den skummat över helt. Överallt på himlen ovanför oss flyger skumtussar omkring, det ser lite ut som snö. Och gatlyktorna lyser sådär vackert på dem.
Det dröjer inte länge tills någon kastar skum på mig, och kriget har börjat. Men det finns ett preoblem, ett gasnka stort faktiskt. Om någon mular en med skum är det otroligt svårt att hämnas eftersom man itne kan springa med skummet utan att det blåser iväg. Så jag blir totalt drängt i skum i både munnen, övriga ansiktet och håret. Eeewwww. Känner mig skitäcklig, men jag de andra är åtminstone nästan lika skummiga de med.

Nästa dag blåser det lika mycket som sista seglingen dagen innan (skiiiiiitmycket, jag höll på att dö, kapsejsade och drunknade två gånger, och var övertygad om att blixten skulle slå ner på någon). Jag, som lyckats köpa två par krängbrallor i fel storlek, får låna Emmas våtshorts att ha under torrdräckten. De ger mig cellskräck och jag känenr mig jättefet, men det blir åtminstone lite skönare (!?) att kränga.

Ja, det var väl ungefär vad som hände i helgen. Eller en del av det iaf, och jag orkar inte skriva mer. PUSSHEJ!
/Sara, swe 3440 :D