AnnaochSara

Idag var Anna sjuk, så jag får helt enkelt berätta själv hur dagen i skolan var. (Mest för att fylla vår blogg lite mer, jag vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva.)

Första lektionen är bild. Precis som förra veckan är jag sen och precis som förra veckan möter jag Anton på vägen upp för den snirkliga brandtrappan. Något säger mig att detta kommer hända även nästa vecka, och veckan efter det, men det behöver vi ju inte tala om.

Vår lärare Åsa, nu näst intill höggravid (jag såg det redan första dagen, men av artighetsskäl brukar man ju vänta lite med att fråga), säger att vi ska lämna människans kropp bakom oss, för att istället börja med människans ansikte.
Människans ansikte visar sig vara extremt svårt. I alla fall för oss som sitter vid vårt bord. Det är nästan som att vi tävlar om att måla sämst, eller i alla fall konstatera att vi målar sämst. Själv har jag nog aldrig målat något värre än det som ska förställa en galen tjej som sträcker ut handen. Möjligtvis handduken vi målade första veckan.
 "Skissa i 10 minuter" tycker Åsa.
Efter 1 ½ timme ändrar hon sig.
 "Skissa klart den här lektionen, och börja måla nästa"
Jahaja. Lycka till, jag är precis färdig med den där förbannade handen. Bara själva ansiktet kvar...

Munnen blir groteskt ful. Helt absurd för att vara ärlig. Jag kämpar med den tills lektionen är slut. Tills dess att man skulle varit klar med hela ansiktet...
Så jag skiter i att måla mer på munnen. Den får vara som den är. Målar snabbt två ögon och en näsa.

Det hela slutar med att Jenny får börja om på nytt, Malins människa får fyra ögon och Cassi stirrar surt rätt fram och övergår till att bara lyssna på sin iPod. Så högt så att vi andra kan passa på att lyssna samtidigt.

Nästa lektion är biologi. Med Andreas. Andreas är en lärare (?!) i 35-års åldern som spelar WOW, har varit brevbärare och tyckte att vi skulle ha islam-tema på klassfotot. Och som inte vet hur hjärnan tar emot nervimpulser. Inte illa pinkat för att vara biologilärare, må jag säga.
Han är i alla fall sämst. Vi lär oss ingenting. Han bara flummar runt och berättar i bästa fall lite saker som står i boken.
Men den här lektion, om jag minns rätt, liknade faktiskt en riktig lektion. Joho, tro det eller ej, men det är faktiskt sant. Först hade vi läxförhör ("Kolla inte på varandra, fråga inte varandra, det är individuellt!" Strax efteråt lämnar han klassrummet.), sedan gjorde vi en sida i ett häfte om örat, och sedan gick han igenom det vi gjort i häftet!!

Efter en något flummig och osammanhängande tekniklektion ("Ni ska jobba enskilt i grupper") har vi lunch. Friterad lax. Eeeewww. Det låter ju sådär, men visar sig smaka riktigt gott! Första gången på länge man blev hyfsat mätt i vår skruttiga bamba.

Svenskan flyter på som vanligt, matten med, och sedan har vi samhällskunskap. Den orkar vi verkligen inte gå på, så vi "jobbar hemma hos Sara(mig)" i sofforna utanför kuratorn. Men Andreas verkar inte bry sig. Särskilt inte när jag berättar om att Åsa hade skrikit: "Jo, en svart jävla neger!" i en affär, det tycker han var väldigt roligt gjort.

Jaa... Det var väl allt.
//Sara