Därför ska man vara grön.

Idag röstades Ipred igenom.

Så om du laddar ner olagligt bör du genast sluta eller åtminstone anonymisera dig på något väldans komplicerat sätt för att inte riskera att få ditt digitala privatliv igenomsökt och sedan få kravbrev på 50.000 spänn för att något skivbolag du inte visste fanns bemöad sig detta.

Miljöpartiet stod självklart i spetsen för att du inte skulle behöva göra det.

Därför kan man åtminstone en dag som denna vara extra stolt att över att vara grön.

(En sak jag undrar är dock hur i helvete det ska gå för De rödgröna. Hörde någonstans att prio nummer ett skulle vara att riva upp det här (eller var det FRA?) men om sossarna nu gillar det så lär det ju bli svårt.)

Nu får vi ett nytt kungapar, och wiho, vi får massa pengar, så skit i resten!

Man blir ju för fan gråtfärdig när man ser kungafamiljens offentliga uttalande om Victorias och Daniels förlovning. Så jäkla hemskt att man måste genomföra en så fruktansvärt pressad procedur för att få lov att gifta sig. Jag bryr mig om huruvida det de säger skule vara sant eller, men det låter ju helt klart påhittat när de sitter där vid sitt fina lilla skrivbord och talar från stödord och lappar om hur mycket de tycker om varandra. Ungefär som när man höll sin första reovisning i 2:an. Jag tycker uppriktigt synd om dem.

sedan börjar man blanda in ekonomi i det hela. Wiho, vi kommer tjäna massa pengar på bröllopet!! Jag blir så sjukt trött på hela den ekonomiska hysterin, det är väl inte för pengarna vi tycker att det är kul att Victoria och Daniel äntligen tagit sitt förhållande ett steg längre, och det är väl för guds skull inte för pengarna de gör det!?

Nej, Sverige borde skämmas. Monarkin tillhör det odemokratiska 1600-talet.

RÅM 2009

Fruktansvärt trött efter debatter, omröstningar, mötesformalia, sena kvällar och tidiga mornar, dans, umgänge och städning sitter jag nu här och kollar datorn innan jag faktiskt ska gå och lägga mig. Jag har ont i halva kroppen, mitt huvud trillar snart av och om jag inte nyss hade ätit hade jag med alla säkerhet hungrat ihjäl på sekunden efter att jag stigit in genom dörren. 
  Grön Ungdoms riksårsmöte 2009 är alltså över.
  Och glad, pepp och med nya, skarpare perspektiv sitter jag nu här och tänker tillbaka på något jag nog aldrig kommer glömma.

En av anleningarna till sista stycket ovan är självklart att jag blev invald till GU's riksvalberedning. Känns jätteroligt att ha fått en sånt förtroende efter så kort tid i förbundet, och jag är jättetaggad. Jag är dock lite egoistisk, jag tänker nämligen på hur sjukt många människor inom Grön Ungdom jag kommer få upp ögonen för och förhoppningsvis även träffa och lära känna. Men först och främst tänker jag på hur roligt det ska bli att vara en del av arbetet med att lyfta folk inom förbundet. Inom den gröna rörelsen.
(Föresten är jag medveten om att det börjar låta lite som ett klychigt tal av något slag, men ni får stå ut, det hade lutat åt undanhållande av sanning om jag inte skrivit det som jag gjort)

Men nog om det. Bäst av allt är utan tvekan folket. Människorna. På ett sätt så lika, på ett annat sätt så väldigt olika. Det har lyfts många idéer, varit såväl otroligt inspirerande som otroligt upprörande, det har varit läskig och roligt, jag har varit nervös och glad, trött och pigg, pepp och död. Död efter dagarna, död när klockan ringde på morgonen. Men sånt försvann ju när man kom i kontant med alla fantastiska människor igen. När diskussionerna på påverkanstorgen kom igång. När debatten i planum tog sin början. Och inte minst när man bara satt ner och snackade en stund.

Jag skulle kunna skriva i hundra år om det här. Det skulle kanske låta klyshigt och överdrivet. Det skulle säkerligen risekra att låta töntigt och hjärntvättat, och det gör det kanske redan. Men det är såhär det är, och det är det här är vad jag tycker om det.

Stolt.

Kan inte låta bli, från dagens facebook-tid i datorsalen:

 

Sara: Jonas wicktor va tu aimer plus beaucoup maintenant :D   
(Benjamin sitter bredvid mig och talar om att han inte fattar, eftersom han suger på franska)
Sara: du suger benji!   
Benjamin: slurp hahaha   
Sara: hahahahah fy i helvete vad tråkigt   
Benjamin: haha den var as bra!, ni samhällare förstår er inte på sånt ;)   
Sara: nej, för vi suger inte


Haha, inte lite ägd!

I 110, eller vad man säger.

Ojoj, nu händer det mycket. Bloggen hänger helt enkelt inte med.

Idag började på allvar planeringen inför 8:e mars, internationella kvinnodagen, med Amnesty och det ska bli riktigt roligt även om det kommer ta en del tid. Inte minst är det arbetet inför aktionen på skolan som det kommer behövas arbetas en hel del med, men det gör jag så gärna.

Och gällande plugg har jag geografiprov på fredag och en till A4-sida att skriva på vårt historiagrupparbete tills nästa tisdag då min mattetenta också ska vara inlämnad. Förutom det blir det lite spanska, ska ha tre prov på en dag om några veckor, och samhällsfrågor eftersom vi ska ha något form av läxförhör (läs: litet prov) om någon vecka eller två. I både svenskan och historian ska vi under respektive kommande lektioner granska källor, något som enligt ryktet är det tråkigaste som finns.

UNICEF's informationsgrupp ska nästa vecka påbörja sitt arbete och dagen efter blir det årsmöte med Rädda Barnens Ungdomsförbund Göteborg.

Och i helgen är det RÅM (Riksårsmöte Grön Ungdom)! :D (Så plugga, arbeta eller fixa och dona kommer jag absolut inte kunna göra då...)

Som pricken över i:et har jag tre Linggymnastik-listor att fylla i 25 barn med adresser, telefonnummer och födelsedatum på innan jag är klar för natten.

Livet leker.

Och så är ännu ett lov över...

Telia talar om för alla killar att chanserna inför alla hjärtans dag ökar om de är smala och har tvättbräda. Go världen!

Själv vaknade jag klockan ett idag. Det var inte riktigt vad jag hade planerat. Trots det lyckades jag faktiskt både plugga franska och städa mitt rum. Minns inte ens senast mitt skrivbord inte krävde en arkeologisk utgrävning om man ville hitta någonting. Sedan stack jag ut och sprang en halv mil. Jag känner mig rätt bra faktiskt.
Kommane vecka är smockfull. Gympan hamnar i kläm, ännu en gång, men denna gången ska jag skita i det är mötet som jag borde gå på, barnen behöver mig mer. Eller inte skita i, bara hitta alternativ.

Och, som rubriken antyder, ännu ett sportlov är över. Tanken på att det faktiskt aldrig kommer tillbaka skrämmer mig. Kanske inte just när det gäller sportlov, men saker och ting i livet i största allmänhet. Man har bara en chans.

I'm in love!

Idag såg jag Twilight. Mest för att få träffa Nicole.

Och jag har tyckt att hysterin varit överdriven, men fy i helvete vad... (det finns inget adjektiv i världen som beskriver det bra men engelskans "hot" would probably be the best one) ... Edward Cullen är!


Mihihi.

Jag tror på fullaste allvar inte att en enda jävla person tagit mitt hjärta med storm på det sättet i hela mitt liv innan.

Thought I ought to tell you. Baaaajj.

Jag drunknar.

Jupp. Bland plugg. Framför mig har jag fyra dagar (eller egentligen tre och en halv) av geografi, historia, samhällskunskap, franska, spanska och matte. Det är som en hel skolvecka. Jag har ju lov :(

Därför har jag inlett dagen med att sova lagom länge och sedan ägna timmarna åt att parallella facebook-frukost-samhällskunskap och nu också bak. Jag bakar havreflarn. Typ bland det godaste som finns.

STHLM yoo

Hallihallå!

Just nu sitter jag och tittar på Agnes som pluggar och är moraliskt stö(r)d. Dvs, jag hänger på facebook samtidigt som jag håller på att spricka på grund av way too much tacos och Ben & Jerry's. And brownies and even more ice-cream and... Well yeah, you get the point.
   Och anledningen till att jag skriver på engelska är troligtvis att jag spenderat way too much time med Agnes idag i hennes skola där hon går i en engelsktalande klass. Hon går på en stoor skola, nämligen Kungsholmens Gymnasium in Estocolmo. Stockholm, det vill säga.
(Förlåt att jag är så snurrig!)
   Jag inser verkligen hur van man blir vid mini-Donner med jackor och iPods drällandes lite här och där, inget klotter och i princip inget främmande eller i alla fall inte farligt. I morse landade jag i högstadiet bland dammiga klassrum, flygande pennor och stora matsalar igen. Fast det var väldigt trevligt :)
   Och efter en lång dag, vilken avslutades med en kul träff med fokus på diskriminering i media, handlade vi tacos med Ophelia och drog hem till henne för att äta, prata St Raphaël-minnen, vår resa i sommar samt sjunga ABBA. Vi blev dock tvugna att ganska hastigt dra eftersom vi skulle flytta från Agnes mamma till Agnes pappa.
   Så nu sitter jag är, skitfet och för trött för att på allvar orka skriva något annat än flum. I've had way too much of A and O.

Ännu mer kärnkraft?!

Jag har länge varit lite kluven i kärnkraftsfrågan. I en värld där växthuseffekten är vårt mest akuta problem har jag kunnat tycka att det är nödvändig lösning, men jag har stått på mig och känt att ska man göra om så ska man göra rätt från början.

Regeringen pratar nu om att tillåta privat utbyggnad av kärnkraft. Jag vet inte hur långt de kommit, något lagförslag finns ju ännu inte men det är uppenbart att de vill skapa oenighet i oppositionen. Det tror jag inte riktigt de lyckas med, i alla fall inte i toppen, men nog kommer sossarna förlora en hel del väljare på det här. Jag har altid tyckt att deras miljöpolitik känts aningen falsk och krystad.
Men till saken; jag gillar det inte. Det är dyrt, det tar lång tid och det finns inte bara risker utan och stora problem man ännu inte löst. Avfallsfrågan, till exempel. Vi gör tydligen detta för en hållbar utveckling (ur växthus-synpunkt), men hur hållbart är det att lasta över ett problem vi vet finns men inte vet hur vi ska lösa på framtiden? Regeringen verkar inte se något fel i att dumpa miljöfrågan, om än i annan form, på sina egna barn.

Jag har länge tyckt att vindkraft är något att satsa på. Regeringen tycker tydligen också det, och för att locka lite väljare vill de utveckla både kärnkraft och vindkraft. Jag visste inte att vi hade ett jättebehov av el här i Sverige? Jag visste inte att vi led av en så stor brist att vi måste investera på alla håll och kanter. Rätta mig om jag har fel.
Det kan ju vara så att man vill få ner priserna, och tanken i sig är inte fel. Men i just elenergifrågan är den farlig. Vi vet inte var en öppen marknad slutar och inte vill vi väl att den allra billigaste elen ska vara den för framtiden allra sämsta?
Att vara ekosmart ska inte vara en fråga om ekonomi, men en fråga om ett val. Läste i tidningen för några dagar att ekologiska varor inte minskat i pris trots ökad efterfrågan. Det stör mig att man håller uppe priserna för att tjäna på det själva. Det stör mig att de som vill göra åtminstone något åt miljöproblemen straffas.

Nej, gör om! Det håller jag med om. Men snälla, gör rätt.

Svammel.

Jag lämnade in mina IV-val idag. Efter ett extremt velande hit och dit bestämde jag mig, om jag minns rätt, för matte C, miljöpolitik och Europa och EU. Ska bli så sjukt intressant, jag är jättepepp :) Det blev därför ingen retorik, men det kan bli det som kompletterar Engelska C och rättskunskap i trean. Å andra sidan vill jag så himla gärna läsa litterär gestaltning, men kursen är 100 poäng...
   Nej, usch för val som jag alltid tar på alldeles för stort allvar, detta var dessutom bara preliminärt.

Imorgon är jag ledig! Övriga i klassen har geografiprov, men efter som det är en av kursen jag bara hoppat in i blir det till att göra det efter lovet och det är i vanliga fall min enda lektion varannan fredag.
   Därför ska jag bege mig till centralen och slå mig ner på plats 50 i vagn 14 på ett Stockholmståg kl. 12:02. Jag riktigt längtar efter att behöva döda fem timmar (så är det när man är fattig!). På riktigt alltså, det är inget skämt. Få saker går upp emot att göra exakt ingenting hur länge som helst. Ska dessutom försöka plugga lite, vilket känns skönt med tanke på hur mycket som skyfflats åt sidan för diverse engagemang de senaste veckorna. 

Gällande GU insåg jag i tisdags att jag spenderat tre dagar i rad på kansliet, och varit på fyra olika möten/träffar. Jag gillar det, starkt. Kommer inte infinna mig där förrän om knappt en vecka, herregud!

Spenderade förövrigt natten åt att undersöka rasismens utveckling samt diskutera demokrati med Niclas i nästan en timme. Det är så kul att vi alltid hamnar i jätteintressanta diskussioner. Niclas har ett grymt demokratiperspektiv, om än lite väl idealistiskt.

Nåja, för att slippa IG i svenska borde jag göra mig av med min romananalys, som jag kämpat som fasen med de senaste veckorna.

Bolibompa, bolibomp-bomp-ba!

Ligger just nu i soffan och tittar på Bolibompa. Alldeles nyss var det ett jättebra program om en prinsessa!
    Hon skulle på maskerad men ville minsann inte klä ut sig till Tönrosa eller Snövit, nej hon ville vara clown! Eller groda, eller vindruveklase, eller slutligen hund. Himla kul med barnprogram som förespråkar att man bryter lite normer.  Jag vet att jag har sett det förut; då skulle hon prompt leka grottmänniska :) En av vakterna kom desstom utklädd till fé :)

Uppdates.

Okej, massor har hänt. Som jag inte orkar skriva om. Jag har en hel del att plugga, sedan bär det av till Stockhol, sedan blir det styrelsemöte, ev. lite planering inför Alla Hjärtans Dag-aktionen, plugg och få strukturerat mitt liv, Alla Hjärtans Dag och slutligen skola igen.
   Så ser närmaste veckan och därmed även lovet ut för mig... Ska i och för sig bli väldigt skönt att bara vara hemma från och med onsdag, plugga lite på de kurser jag hoppat in i och sortera i ordning papper och grejer i mitt rum.

  Jag fick föresten nyss en jättesöt Rädda Barnen-knapp. Det hamnade, tillsammans med Grön Ungdom-fotavtrycket, på min nya jacka som jag äntligen använde idag. Det var kallt, kan jag ju säga, men jag gillar den och ville få använda den :)

   I övrigt sitter jag numera i Grön Ungdom Göteborgs styrelse samt Miljöpartiets styrelse. Det är coolt! Första mötet igår kväll gick bra och det ska bli jättekul och intressant att fortsätta.
   I helgen var jag dessutom på Amnesty's kick-off vilket var jätteroligt och framför allt givande! Vi har möte med skol-gruppen imorgon så jag har en del att pilla med tills dess.

   Vad gäller romananlysen, som det känts som om jag jobbat konstant med de senaste veckorna (vilket jag dock uppenbarligen inte har) är jag fortförande inte klar. Efter historian blir det prio nummer ett imorgon, då det är onsdag och jag ska spendera hela min dag i skolan och plugga. Konstigt nog ser jag faktiskt fram emot det... Donner är så trevligt.
   Ett bevis på det är att jag idag stannade 3 ½ timme för att gå på svenskastugan och skriva romananalys. Till min stora förfäran upptäcker jag efter drygt 3 timmar att jag glömt den hemma. Jag blev sur, arg och allmänt förbannad men kom sedan på att det faktiskt var väldigt trevligt.

   Det finns troligtvis ca. hundra andra saker jag kan uppdatera er om, men jag tror inte ni bryr er och jag orkar verkligen inte. Nu ska jag bada och sedan sova!

Det blev ingen supersur sunk-Sara ikväll, inte!

Ligger just nu utslagen på sängen, iförd min snygga supersnälla silver-Sara-utstyrsel som jag burit under kvällens maskerad. Det var skitkul! :D Och gissa vem som blev festens drottning för bästa utklädnad? Moi, bien sûr!

  Nej, imorgon ska jag upp relativt tidigt för att gå på Amnestys kick-off. Ska bli jättetrevligt, men egentligen skulle jag behöva en dag att bara andas under... Nåja, det löser sig.

Har de inte lust att leka jage, så ska de inte få leka med oss alls.

Läste i tidningen om en skola som låtit eleverna välja vilka kompisar de inte ville hamna i samma klass som inför klassombytet. 
  Det skrämmer mig att man redan i 11-års åldern lär barnen att det bästa sättet att lösa konflikten mellan människor man inte fungerar tillsammans med är att inte vara med dem alls. Jag vill inte ens tänka på vilka konflikter som kan uppstå klasserna emellan. Det luktar sverigedemokrati...


Romananayserar mig till döds.

Hmm... Plötsligt blev min alldeles för korta och dåliga romananalys för lång, okejbra och felaktig. Det här suger.

Just nu vill jag:
- åka till Stockholm! Längtar mig sönder och samman till nästa helg.
- ha mer IV-poäng. Det är så himla många kurser jag vill läsa! Men det lutar åt att det bli matte C, retorik och miljöpolitik i tvåan.
- vara sugen på att äta något och helt enkelt äta det. Men konstigt nog känner jag mig bara mätt och sugen på typ... frukt?
- vara klar och done och nöjd och KLAR med romananlysen. Jag vet inte hur många gånger min status på facebook varit att jag skrivit på den.
- dricka Sprite! Insåg just vad jag är sugen på.
- ha RÅM, det verkar så himla kul och jag ser verkligen fram emot det.
- ha bättre koll på mitt liv i allmänhet.
- ha pengar, är jättejättejättepank.
- ha ett städat rum! För ordningens skull och för att jag inte får min månadspeng annars...
- bada. Åhhh, vad gött det hade varit, men nej; svenskan först.
- SOVA. Hell yeah, jag är trött som bajs och ska till tandläkaren imorgon klockan halv jävla åtta!
- inte behöva gå till tandläkaren imorgon bitti.
- ha aceton nära till hands, mitt nagellack håller på att falla bort...
- inte gå med en jättejobbig person i min nya klass.
- inte sitta och göra sånt här onödigt.

Skolplaner o så.

Det är lite intressant att se vad som händer när man lämnar en klass. Vem som ersätter en. För min del finns det tydligen en hel del platser att ersätta.
  Oscar är tydligen mötesordförande på alla våra klassråd. Han säger att det inte fungerar, men han har också en tendens att överdriva saker så det tror jag inte på. Men idag blev Jane vald till ny klassrepresentant så hon kanske tar över och styr upp det. I och för sig tror jag att Nicole, som representerade NV1A med mig förut, klarar det alldeles utmärkt.
  Jag kollade också upp min plats på arbetslagsmötena. Det roliga med att byta är att man får veta vad alla lärare tycker om en, eller åtminstone många. De får liksom en anledning att tala om det då. Jag är tydligen väl värd en plats på arbetslagsmötena av många skäl och får därför lov att vara politisk vilde om jag så behagar. Faktum är att jag hellre är det än representerar SP1B, som jag inte har någon koll på, men tydligen har ingen annan i klassen något jätteintresse av att representera oss så jag får väl göra det ändå.
  Jag är tydligen väldigt bra på matte också, och har nu tryck in en matte B-lektion på min håltimme på tisdagar. Ska faktiskt bli kul, och då kan jag läsa matte C i tvåan. 

Men åter till vem som ska ersätta mig. Det ska ju komma en ny Sara till klassen i form av en Sofia också. Eller något sånt. Jag ogillar tanken, men man kan självklart inte gå i två klasser samtidigt även om jag så önskar. Det är tråkigt att det känns så konstigt att träffa mina forna klassisar i korridorerna, men man vänjer sig kanske. Ska försöka infinna mig på deras klassråd också. Och nu ska det skrivas svenska!! EH.


PRESS eier!

Tjoo!
  I helgen var jag på världens grymmaste vinterseminarium arrangerat av PRESS, norska Rädda Barnen Ungdom.
  
När jag kom hem hade jag hundra miljoner gryma tankar om saker och ting, men landade olyckligtvis i en extremt stor hög av läxor och inlämningar. Även en del kommentarer hade trillat in, och mycket tid gick åt till att besvara dem.
  Men ni bör ni inte förvänta er några inlägg denna veckan. Puss&kram&allt sånt där.


Om att ändra sig och om att påverka sina lärare.

Under i princip hela läsåret har jag varit jättesugen på att åka till Bryssel och läsa tvåan på Skandinaviska skolan. Jag har längtat efter info och ansökningar, men när mötet väl hölls i tisdags blev jag bara... helt totalt... jätte osugen... på att... nej usch! Det kändes inte alls som min grej. Jag insåg att jag egentligen bara ville bo på ett internat, samt komma bort från Göteborg och mitt urtråkiga liv.

Men det är inte internat jag vill bo på, tror jag. Jag tror att jag vill bo själv bara. Och jag vill faktiskt inte alls komma bort från Göteborg och mitt liv längre, för det liv jag har skapat mig under de senaste månaderna har varit helt grymt.
  Jag tackar Donner, jag tackar GU, jag tackar mina vänner och jag känner att jag nog kommer stanna här trots allt.
  Ska på infomötet om Nairobi, men har helt tappat lusten att fly.

  Idag, på IV-valsinfot, fick jag dessutom reda på att jag som samhällare kan läsa miljöpolitik som en valbar kurs. Wiho! 

Sedan sprang jag iväg till ett elevrådsmöte som avslutades med min favoritfråga; hur får jag en lärare att bli "bättre"?
  Jag tycker att vi borde ha en särskild grupp på skolan, bestående av både lärare och elever, som jobbar med att förbättra elevernas situation gentemot läraren. Folk är rädda att få dåliga betyg, varför de inte vågar framföra kritik som faktiskt syftar till att leda till ett ökat lärande. Det är ju helt sjukt!
  Elever borde uppmuntras att vara lite kritiska mot sina lärandeformer och hjälpas i arbetet mot ett förbättra dem. En grupp kunde ha som syfte att ta emot elever och tillsammans med dessa arbeta fram kontruktiv kritik som eleverna kan framföra.
  I ett skolsystem med betyg tror jag dessutom inte att vi kan hindra eleverna från att vara anonyma inför sina lärare, men framför allt bör gruppen ha som syfte att uppmuntra konversationen mellan lärare och elev.

((Nu drar jag till Oslo med Niclas, ska bli jäkligt kul :D, vi höres sent om måndagskvällen om jag orkar blogga då.))


Iakttagelser av en liten bror på fyra år.

Andreas står och svingar en plastorm över huvudet (som ett lasso, ni vet) så snabbt och hårt det bara går. Jag undrar hur han skulle reagera om den plötlsigt piskade honom i ansiktet. Hans min är väldigt rolig i alla fall, det är tydligen EXTREMT anträngande och kräver EXTREMT mycket koncentration för att svinga vidare.
  Oj, nu gick det inte. Den krockade med en vägg som han sakta men säkert flyttat sig för nära.
  Nåja, nu hittade han visst kylskåpet att sysselsätta sig med.

 I helgen, när jag passade honom, lurade jag honom att jag var gravid. Jag är nämligen helt grymt bra på att se gravid ut. Han underade när bebisen skulle komma. Jag sa att jag inte visste. Och så orkade jag inte spänna ut magen mer, så jag sa att "nu är bebisen trött och vill sova, hejdå!" varpå jag slappnade av och slutade se gravid ut. Andreas ropade på bebisen, bebisen kom fram, bebisen sa hejdå, bebisen försvann. Andreas ropade på bebisen, bebisen kom fram, bebisen sa hejdå, bebisen försvann. Och så höll det på en liten stund, tills jag inte orkade mer.
  Då kom Andreas med den fantastiska slutsatsen: "Det kan ju bli en lillebror till mig!"

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0