En tanke tillägnad dåliga skolsystem och min egen situation.

Såg just (tack Ophelia!) ett grymt tal av Ken Robinson eller vad han nu än hette. Det handlade om dagens skola och hur den endast syftar på att utbilda elever i matte och språk och det på ett väldigt enformigt sätt. Aldrig ges utrymme för att lära sig andra saker på andra sätt. Simply: School kills creativity.
http://www.ted.com/index.php/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html
Och det är så jävla sant. Och någonstans vet jag att mitt programbyte grundar sig på just detta.  

Först och främst är skolan, trots att den har till syfte att uppfostra oss inför resten av våra liv, väldigt underskattad i världen idag. Lärare är ett lågavlånat jag-kunde-inte-bli-något-annat-jobb vilket gör att många lärare inte är bra eftersom det hela tiden gnager inom dem att de borde blivit något annat. En social konstruktion i samhället som de lärt sig och accepterat. Nu drar jag alla över en kam, men ni förstår min poäng. Att vara lärare ses som att ha misslyckats.
Det hela beror på en mycket mer djupgående tradition i skolan som har utformat prioriteringen av olika ämnen. Saker man "ska" lära sig är t.ex. matte, språk, geografi, fysik och historia, för det är den kunskapen man kommer ha nytta av inför sitt framtida jobb. Inte nytta av i livet (vad ska man ha det till?). Skolan är ett ställe där man spenderar större delen av sin tid i, men trots det har den bara ett syfte: du ska få ett bra och högavlönat jobb och sen kan du börja leva lycklig resten av ditt liv.
  Och även om det säkert står på pappret i svenska skolan att man ska lära eleverna inför livet så är det inte det som blir resultatet av strikta regler kring inlärning, både vad gäller vad, hur och när. Som om det inte räckte ska man dessutom bedömas i allt man gör.
  Ken pratar om att skolan dödar barns kreativitet. Jag instämmer till 100%, men skulle vilja lägga till några saker. Skolan dödar barns nyfiken, framtidstro och vilja att prova på nya saker också. 
  För jag tror att barn, och ungdomar, vuxna och gamla för den delen också, vill lära sig. Men ingen vill lära sig något som någon annan har bestämt att man ska vilja lära sig. Viljan att lära grundar sig på nyfikenhet men det förutsätter att man får ta det i sin egen takt, på sitt eget sätt och inte minst att man får bestämma själv vad man vill lära sig. Sedan kan man diskutera huruvida man i en viss ålder kan ta ansvar för dessa saker, men om man aldrig ger eleverna möjlighet att själva utforma sin utbildning kommer de heller aldrig att lyckas med den.


  Och när vi ändå är inne på det här med att lyckas... vem bestämmer det? Vem bestämmer om du har lyckats med något, om inte du själv? Skolan i Sverige, och troligtvis större delen av världen också, bygger på att ett visst betygssystem rankar ditt resultat och din förmåga, inte du själv. Det spelar ingen roll hur nöjd du är med något du gjort om inte pappret med de 125 olika punkterna också tycker det.
  Här tror jag att ganska många av oss både kan hålla med och säga emot. För å ena sidan vet vi att det är sant, å andra sidan kanske vi aldrig upplever oss vara nöjda om inte just betygskriterierna också anser att vi kan vara det. Detta är ett ypperligt exempel på hur skolan dödar vår vilja och förmåga att bedöma oss själva, och också kapar många barns självförtroende.
  För vissa är betyg bra. För de elever som kan hantera sig själva i sättet skolan bestämmer att man ska lära sig saker, är det en ständig bekräftelse. Får man nästan alltid MVG är det alltid roligt att bli bedömd. När man då får tillbaka ett arbete där det inte finns något betyg utsatt utan endast en kort reflektion över det från lärarens sida kan då ses som urtråkigt och töntigt.
  Men för de elever som inte kan lära sig saker på just det sättet är det antagligen ett helvete. Att alltid få stämpeln att man inte räckte till, inte dög, kan knappast vara särskilt uppmuntrande inför nästa projekt. En sak som verkade kul och intressant i början men som slutade med vad skolan ansåg vara ett misslyckande stärker definitivt inte lusten att fortsätta lära sig om det. Det har hänt mig, jag kan ta ett exempel där ytterligare ett fel i skolsystemet väger in.

  Jag har stundtals tyckt att historia är väldigt roligt. Intressant, och lite som ett facit i handen på hur saker gick snett eller rätt. Dock ett facit som är diskuterbart, inte fastställt så som att 1 + 1 = 2. I alla fall, jag var tyvärr aldrig särskilt bra på det. För så fort vi kom till ett nytt kapitel kunde jag ju ingenting om det. Och därför var jag dålig på historia.
  Precis det här är väldigt vanligt. Skolan är inte vad det borde vara, nämligen en plats där man lär sig saker, utan skolan idag är en plats där man bedömer vad du redan kan. Inte bara, nejnej, men till väldigt stor del.
  Men åter till saken: Jag kämpade som fasen i nian för att få MVG i historia. Just det, jag kämpade inte för att lära mig saker (förvisso tyckte jag att det var jättekul och intressant, men det var aldrig någon prioritet för mig eftersom jag lärt mig att det endast var betyget som var av värde). Men jag blev ganska duktig, jag satt hemma med min jättetjocka historiebok som jag hade inhandlat själv och läste och läste om ryska revolutionen och andra världskriget. Jag gjorde bra ifrån mig, men ändå fick jag inte MVG. Jag blev ärligt talat helt förkrossad. Det kändes som att allt jag gjort under terminen varit förgäves. Jag kunde inte alls se värdet av hur mycket jag hade lärt mig, jag hade ändå stämplats med "misslyckat".
  När jag började ettan hade jag därför en liten tanke om att välja till en historiakurs på mina individuella val. Men så kom jag på att jag ju skulle betygsättas i det och inte kunna räkna bort det betyget, så jag slängde den tanken i soptunnan.
  Jag insåg inte vad värdet av kunskapen kunde vara i förhållande till värdet av det eventuella betyget. För det har man ju lärt sig, att det är betyget som räknas.

  Skolan måste ta bättre till vara på elevers vilja att lära sig, och det kan bara åstadkommas genom att en högre dos av ansvartagande och inflytande finns att tillgå för dem. Skolan måste erbjuda en mer varierad utbildning där man får känna efter själv vad och hur man vill lära sig av istället för att någon annan bestämmer det åt en.   Man måste också få känna en trygghet i att det man gör är okej och duger, annars kommer man aldrig kunna få ut någonting annat än betyg ur skolan. Man kommer aldrig kunna få ut mesta möjliga kunskap, vilja att lära sig, kreativitet och nyfikenhet.

  Man kommer aldrig våga prova eftersom risken är alldeles för stor att man misslyckas.


Och det är lite det här jag har känt med samhäll. Jag valde natur för att jag ju var bra på de ämnen, inte för att de intresserade mig. Om jag valde samhäll, vilket för det första ansågs vara ett misslyckande bara det, skulle jag kanske få dåliga betyg eller något. (Som om brist på intresse skulle leda mig till bra betyg inom naturvetenskap...) Vad jag ansågs vara "bra" på sattes före mitt intresse, utan att jag alls märkte det själv.

Men mina betyg får bli hur dåliga som helst, jag får ha hur mycket sämre möjligheter till andra utbildningar som helst, jag vill få ut något mer av min gymnasietid.


Kommentarer
Postat av: Isabella

Bra skrivet!!



Jag går i ungefär samma tankebanor som du. Ska skriva mer sen! :)



2009-01-10 @ 10:20:58
URL: http://www.ihagnell.blogspot.com
Postat av: Isabella

Hej igen!



Du skrev att du inte drog alla över en kam men jag tycker att du ser på läraryrket på ett helt annat sätt än vad jag gör. På vår skola är det kanske bara 5 % som är dåliga. Som ser på sig själva på det sättet. Jag tror knappast att man tänker att man kunde ha blivit något annat när man har gått en utbildning på 4-6 år. Det är nog vanligare bland de gamla, de som jobbat länge så de helt enkelt bara har lessnat på yrket. Vilket är synd för det drabbar oss elever.



Annars håller jag med dig i allt annat. Jag tycker att betyg borde avskaffas. Vi pluggar bara för betyg. Jag och en kompis pratade om det en gång och jag sa att betyg borde avskaffas och hon "Men..varför ska vi plugga då? Allt i onödan..".. Tyvärr ser det så ut för många ungdomar idag. Plugga bara för betyg. Och det är ett sätt för lärarna att utöva makt. Vi är ju maktlösa när det gäller betyg. Och det påverkar elevinflytandet en del, på ett negativt sätt. Man skulle kunna förbättra elevinflytandet och ha betyget kvar men jag tror inte på det.

Många elever är rädda för att säga ifrån för de vill inte det ska påverka betyget. Helt fel men tyvärr är det så idag. Lärarna betygsätter oss efter hur vi är, inte hur mycket vi kan.Du avsatte ju massor med tid åt historien utanför skolan. Jag tyckte om ett ämne syslöjd och jag brukade sy utanför skolan, rätt mycket faktiskt. Jag gjorde ett arbete dåligt och jag fick dåligt betyg för det. Läraren sa att jag verkade inte tycka särskilt mycket om ämnet. Jag vågade inte riktigt säga emot, för då skulle hon kanske tänka att det var konstigt för jag var misslyckad enligt mitt betyg. Kände igen din situation lite.

Nu vill man visst betygsätta elever på lågstadiet och mellanstadiet, men det skulle bara förstöra elevernas vilja för att lära sig saker. Jag kommer ihåg saker från lågstadiet och mellanstadiet men knappt något från högstadiet. Jag är alltid tvungen att plugga massor till ett prov och glömma allt efteråt för att kunna plugga in många andra nya saker till något annat prov. Allt för betyg.

Precis som du säger, alla anser att man inte är intresserad av ämnen som man är dålig på. Men vad vet dem? Vi ska inte känna att vi måste lära oss massor utanför skolan för att kunna klara oss på skolan bra, det är faktiskt skolans uppgift att lära oss saker och försöka behålla vårt intresse för olika saker för att underlätta det för oss. Därför är elevinflytandet så himla viktigt, men det tror jag säkert att du redan vet! :D Men inte alla tar det på allvar. Jag har nog aldrig haft någon lärare som frågat mig vad jag är intresserad av. Men jag klandrar inte lärarna. Det är fel på själva skolsystemet, betygsystemet och så samhället. Hur mycket får vi minderåriga påverka därute i samhället egentligen? Inte så mycket.



Allt jag skrev här har nog inte med ditt inlägg att göra men ville bara skriva min åsikt om betygsystemet. Jag är också trött på att svenska skolan bara handlar om vilket betyg man har när man gått ut skolan, inte vad man har lärt sig. Det finns många andra bättre sätt att bedöma elever än med betyg, tex IUP eller något liknande. Det skulle nog underlätta enormt för alla delar dvs föräldrar, lärare och elever att se hur mycket eleven har lärt sig och om denne har nått målet.



Blev kanske lite för mycket men ha det finfint nu! :)

2009-01-10 @ 22:45:59
URL: http://www.ihagnell.blogspot.com
Postat av: Sara

Nej, det var grymt det du skrev! :D



Självklart håller jag med dig om vikten av elevinflytande, har skrivit lite om det i några andra inlägg. EN BRA SKOLA ÄR BARA BRA OM DEN ÄR BRA FÖR ELEVERNAv, VILKET FÖRUTSÄTTER ATT ELEVERNA ÄR MED OCH FORMAR DEN!

Försöker jobba aktivt med det på min skolan, men det är svårt. Dels för att många på skolan har väldigt bra betyg och därför inte har något problem med systemet, men jag tycker att det är tråkigt att de inte ens kan se att det finns problem för andra. Bland annat är det väldigt svårt att påverka upplägget av kursen och om vi tycker att något är konstigt eller fel reflekterar de flesta i klassen inte över det utan tänker bara att "läraren har ju rätt". Jag är ensam om att våga säga det högt och direkt till läraren att jag tycker att denne gör fel, i princip samtliga överiga är livrädda för att det ska sänka deras betyg.

Men även om betygen inte sattes utifrån hur vi beter mot läraren, utan utifrån vad vi faktiskt kan så vore det fel. Då blir skolan, vilket jag tycker att den är alldeles för mycket idag, ett ställe där man rankar och bedömer elvernas kunskap, inte lär dem saker!

IUP har jag inte hört om, men jag antar att det är ett slags mått på utveckling. Jag tycker nog inte att det skulle vara så bra heller, det blir fortförande ett problem i och med att någon annan bestämmer vad för slags utveckling som är godkänd. Det är helt enkelt väldigt svårmätt. Men jag tror nog att även du kan se de problemen :)



Jag tycker det är svinsurt att vi får påverka så lite, därför är jag också för sänkt rösträttsålder :) Det är farligt att stänga ute människor från att påverka saker som rör dem.



Angående din kompis som tyckte att det skulle vara onödigt att plugga om inte betygen fanns så kan jag känna igen både mig själv och mina kompisar i det, vilket ju är sjukt tråkigt! Men jag är också övertygad om att det bara är en social konstruktion som uppkommit ur dagens system. Hade vi inte lärt oss att betyg är det enda sättet att bli bekräftad på så hade vi inte heller sett några problem med att avskaffa dem! :)

2009-01-11 @ 15:28:02
URL: http://annaochsara.blogg.se/
Postat av: Isabella

IUP står för Individuell utvecklingsplan där eleven och mentorn tillsammans bestämmer vilket mål eleven ska nå. Jag är okej med det för det är mina egna mål, inget gemensamt mål för klassen eller hela skolan.



Jag tycker också att elevinflytande är extremt viktigt. Att avskaffa betyget skulle kanske inte förbättra elevinflytandet något men läraren har då ingen "dålig" makt. Men oavsett som du sa borde betyg inte finnas.



Jag brukar också säga ifrån när jag tycker något är fel, jag tror att de andra tycker det är skönt att någon vågar säga ifrån och att de slipper göra det själva. Jag tror nog att det är likadant i din klass. Många håller nog med men vågar inte säga ifrån. Några brukar komma fram till mig EFTERÅT och säga att de håller med. Synd. Det är inte då jag behöver deras medhållande.



Men fortsätt att jobba för det du tror på!



(Absolut, jag är också för sänkt rösträttsålder men det kan uppstå några problem. Det är en otroligt svår fråga egentligen, kanske ganska självklar för oss som redan är engagerade. Men andra då?)









2009-01-11 @ 17:25:05
Postat av: Sara

Jaha, ja men IUP låter bra då :) Bara inte det blir något som stämplas på ett papper och används för bedömning liksom :P



Precis, det här med att hålla med efteråt är sjukt störande...!



Ja, självklart finns det problem med rösträttsåldern. Men ges man ansvar är det mer intressant att ta det :) Och att två år skulle utgöra en så stor skillnad finns inte riktigt för mig. Jag tror att det 18-åringar, även de mest ointresserade, kan inför valet kan de just på grund av att de ska rösta. Skulle man då få rösta skulle man troligtvis skaffa sig den kunskapen inför valet även då, oavsett ålder.

2009-01-11 @ 20:00:23
URL: http://annaochsara.blogg.se/
Postat av: Niclas

Som jag alltid har sagt: det är tråkigt att ett G inte egentligen är ett G, att bara MVG är att lyckas.



Men Isabella, står SSU för det här?:O det gör ju Miljöpartiet och GU; sänkt rösträttsålder, inga betyg, om betyg finns ska man få överklaga.

2009-01-13 @ 23:56:31
URL: http://absoluteniklas.blogspot.com
Postat av: Herr X

Jag fattar inte vilken värld ni lever i?! Utan att för det minsta förringa mig själv (men kanske de andra i min egen ålder) är slöhet en drift som ni verkar bejaka. Hur skulle skolan se ut om eleverna bestämde? Kortare dagar, färre läxor, mindre jobb helt enkelt. Detta ger givetvis skolan en skyhög trivselfaktor, men vad ni verkar drömma om är någon form av Flugornas Herre-scenario, där alla barn och ungdomar i Sverige ska lämnas åt sitt öde för att själva finna "vad de tycker är roligt".



Min lillasyster ville gå i en "dramaklass" efter sjuan. Just det - men inte för att utveckla sina kunskaper i att uttrycka sig, utan för att kompisarna skulle gå där. Tror inte ni att grupptrycket blir för överhängande bland hormonstinna och omogna barn och ungdomar?



Jag förstår att ett avskaffande av betyg låter fruktansvärt lockande: Alla ska godkännas oavsett de kunskaper de har i respektive ämne. Jag vill självklart ha Urban som läkare, han har ju trots allt fått G. Detta skulle väl inte göra honom sämre än Sven, med MVG i alla ämnen, eller hur? Urban kanske trots allt har ett brinnande intresse av att titta i andra människor? Hur skulle intagen till olika linjer se ut? En intressemätare?



Vad jag kanske däremot skulle vilja se är betyg som är relevanta med den linje man söker till. Ska jag gå natur behöver jag kanske inte ha höga betyg i slöjd eller bild. Eller, om jag ska bli läkare kanske jag inte behöver ha ett MVG i scenisk gestaltning.

2009-01-25 @ 16:50:16
URL: http://svartflagg.blogg.se/
Postat av: P

Superbra skrivet! Jag håller med dig helt. :S Jag pluggar natur på gymnasiet just nu, och trots att jag har kämpat på som en bäver (och faktiskt har lärt mig en hel del) så känner jag mig nu helt misslyckad i matten, och jag har inget riktigt hopp längre om att det ska gå bättre... Och eftersom som att jag inte har nåt sånt hopp är jag inte alls intresserad av att försöka förstå mer... känner mig helt omotiverad.

2009-01-25 @ 17:10:37
URL: http://lojtnantshjarta.blogg.se/
Postat av: Herr X

Mm. Pax för att inte få P som läkare. Självklart kan alla inte vara bra på allt. Du kanske skulle välja en linje som passar dig bättre, P - eller försöka mer. Annars är städaryrket ledigt.

2009-01-25 @ 18:24:02
URL: http://svartflagg.blogg.se/
Postat av: Sara

Claes, har det hänt något?

Senaste tidens bombardering av kommentarer på min blogg får mig att börja fundera på om du lyssnat för mycket på Broder Daniel.



Genomför och klarar både Sven och Urban av läkarutbildningen ska de självklart ha möjlighet att arbeta som det. Detta oberoende av hur många gångertbeller de kunde eller med vilken säkerhet de kunde framställa Romeo.

För vid detta tillfället krävs "kunskapen" inom läkararbetet för att säkra patienternas tillstånd.



Men vems tilstånd behöver man säkerställa för att få läsa natur? De andra eleverna? Är en elev med bara G i matte ett hot mot de andra?

Om eleven, vilket ju inte framgår av betyget, däremot är väldigt stökig och direkt stör de andra eleverna bör man utreda situationen och finna lösningar eller alternativ.



Grupptryck är idag ett relativt stort problem och skulle så även vara i en betygslös värld. Ur den synpunkten tycker jag att skolan bör fokusera betydligt mer på att utbilda eleverna till samhällsmedvetna och intressade (oavsett vad intresset gäller) människor, inte levande uppslagsverk. Din förmåga som läkare, receptionist, kioskbiträde eller VD för Saab lär knappast framgå av hur många kungar du kan rabbla upp att Sverige haft.



Att forma skolan mer efter elevernas vilja innebär inte att man ska lämna dem vind för våg i Sverige för att finna en egen värld. Skolan ska finnas till för att uppmuntra till det, men detta bör ske i samband med skolan om än inte nödvändigtvis i själva byggnaden.

Mer samtal, reflektioner och tankar kring saker och ting! Mer prova på på riktigt och mindre läxförhör!



Ett ypperligt exempel är sexualundervisningen som bör syfta till att skapa en förståelse för människor förhållningssätt till varandra och vikten av att vilja/inte vilja ha sex. Det behöver den, enligt skollagen, inte göra idag. I skollagen (KAN hända att det är annorlunda i Sverige, men det tror jag inte, exemplet är från Norge) står idag endast att eleverna bör lära sig hur det går, vad det får för rent biologiska/fysiska konsekvenser såsom graviditet, könsjukdomar.

Är det i första hand det som en samähllsmedborgare behöver kunna? Kommer det att hindra våldtäckter? Nej; mer samtal, reflektion och tankar kring det sexuella förhållningsätt till varandra bör ingå i läroplanen.



Ska man däremot bli läkare kan det vara en god idé att känna till sjukdomarna, och denna undervisningen bör inte tas bort från skolan men man bör inte fokusera på att barnen ska kunna de utantill eller liknande. Problemet kring sex idag i samhället är inte att folk får sjukdomar, men att våldtäckter, trakasserier och ofredande händelser jämt och ständingt sker.



Ber om ursäkt för att jag snöade in mig på just det här exemplet, men hoppas att ni förstår poängen.

2009-01-26 @ 00:13:26
URL: http://annaochsara.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0