Iakttagelser av en liten bror på fyra år.

Andreas står och svingar en plastorm över huvudet (som ett lasso, ni vet) så snabbt och hårt det bara går. Jag undrar hur han skulle reagera om den plötlsigt piskade honom i ansiktet. Hans min är väldigt rolig i alla fall, det är tydligen EXTREMT anträngande och kräver EXTREMT mycket koncentration för att svinga vidare.
  Oj, nu gick det inte. Den krockade med en vägg som han sakta men säkert flyttat sig för nära.
  Nåja, nu hittade han visst kylskåpet att sysselsätta sig med.

 I helgen, när jag passade honom, lurade jag honom att jag var gravid. Jag är nämligen helt grymt bra på att se gravid ut. Han underade när bebisen skulle komma. Jag sa att jag inte visste. Och så orkade jag inte spänna ut magen mer, så jag sa att "nu är bebisen trött och vill sova, hejdå!" varpå jag slappnade av och slutade se gravid ut. Andreas ropade på bebisen, bebisen kom fram, bebisen sa hejdå, bebisen försvann. Andreas ropade på bebisen, bebisen kom fram, bebisen sa hejdå, bebisen försvann. Och så höll det på en liten stund, tills jag inte orkade mer.
  Då kom Andreas med den fantastiska slutsatsen: "Det kan ju bli en lillebror till mig!"

Kommentarer
Postat av: ÅSAAAAAA

HAHAHAHHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHA



ÄNTLIGEN ETT KUL INLÄGG! :) WOOOHOOO

2009-01-21 @ 18:17:43
Postat av: Ollie

hahahah, jag kommer ihåg den magen!

2009-01-21 @ 21:14:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0