AnnaochSara

Usch vad arg jag blir. Ser på något slags talkshow på SVT 1. På besök har de nu bl.a. Stellan Skarsgård.

Jag har faktiskt gillat honom. Bra skådis, coolt att han är svensk, osv., men nu blir jag arg. Via hans senaste film "Änglar och Demoner" som kritiserar kyrkan och Vatikanen kommer de in på ämnet om religiösa friskolor. Skarsgård inleder sitt inlägg med att kritisera friskolor över huvud taget. "De svenska skattepengarna ska gå till att förbättra den svenska skolan, inte locka barn med god lunch och fina datorer." Och visst låter det fint?
   Om det hade fungerat.
   Det är väldigt lätt för Skarsgård att sitta där i sin skinnfåtölj och tjäna miljoner och klaga på att friskolor får pengar för sitt arbete. Men hade han själv gått i skolan, hade han själv vetat skillnaden mellan en kommunal och en fri skola och hur det faktiskt är att gå på dem är jag osäker på om han hade sagt detsamma.
   För om vi utgår ifrån hans argument tycker jag inte att det håller. Alls. För det första är de svenska friskolorna en del av det svenska skolväsendet, och är ständigt en del av utvecklandet av det. För det andra är jag hundra procent övertygad om att både datorer och skolmat kan få vissa elever att trivas bättre i skolan och på så sätt få en bättre utbildning. Jag är helt övertygad om att man inte kan putta in alla elever i Sverige i ett och samma fack och säga att "Här kommer du minsann trivas, här i den sanna svenska skolan!". Alla är vi olika människor och fungerar på olika sätt. Det måste finnas möjligheter till egen dator på bekostnad av lunchen om man själv tror att det kommer hjälpa en till en bättre skolgång, och vice versa.
   När jag själv bytte från kommunala grundskolan till en friskola på gymnasiet förändras till min inställning till lärandet, skolan och allt vad det innebär totalt. Till de positiva. Så även om min kommunala skola var ovanligt dålig så finns det uppenbarligen exempel på sådana och det finns uppenbarligen friskolor som är grymma.
   På Donner älskar jag att vara i skolan. Det är ingen fara att sitta kvar en och en halv timme varje dag efter skolan för att jag stundtals skjutit upp alla mina arbeten, för jag trivs så jäkla bra där. Lärarna är engagerade och engagerande, motiverade och motiverande och inspirerade och inspirerande. De är tillmötesgående och omhändertagande utan att det för den delen finns någon form av brist på respekt från elevernas sida gentemot dem.
    Det blev väldigt uppenbart när jag fyllde i en blankett om hur man trivs i skolan förra veckan. Jag minns när jag på Påvelundsskolan (min gamla) satt och fyllde i sämsta möjliga resultat på det mesta, och började gapskratta när jag kom till "Hur långt ifrån den ideala skolan är din skola?". Det var en så urlöjlig fråga, hur skulle Påvelund någonsin kunna nå upp till några av mina drömmar? Det blev en nolla där.
    Men när jag satt med blanketten och jämförde min drömskola med Donner insåg jag att jag verkligen valt rätt. Det blev en nia, för visst finns det några småsaker som jag inte alltid tycker stämmer, men antagligen är jag bara kräsen.

Nåja, åter till saken. Skarsgård gick vidare till religiösa friskolor. Han tyckte att det var hemskt att vissa barn fick växa upp och lära sig från sina föräldrar att "jorden bara är 6000 år" och sedan gå på en skola där man lär ut samma, felaktiga, sak.
    Sakupplysning: Friskolor måste fortfarande följa KURSPLANEN.

    Vill vi däremot värna om religionsfriheten, vilket Skarsgård påstod sig göra, måste det vara okej att gå i en skola där man tillåter en religiös synvinkel på saker och ting, utan att för den delen lära ut sakfel.