Le skräck on the buss.
Jag måste säga att jag tycker vår blogg suger. När seglingen lagt av och så vidare är det minsann dags för en uppdatering, vad hände till exempel med alla bilder vi utlovade?
Men skit samma just nu, folk (5 pers woho!) läser ju faktiskt ändå...
Idag på bussen inträffade en rätt läskig händelse. Vi satt på 17 på väg till Tuve eftersom vi skulle dit och "kolla läget" enligt samhälskunskapsarbetet. Plötsligt knör sig en tant förbi mig ovanligt stressat och jag tänker att hon väl åtminstone kunde bett mig flytta på mig, men det visar sig strax att en kvinna längre bak i bussen har svimmat och man undrar om busschauffören kan stanna en stund.
Efter en kort stund blir därför alla i bussen medvetna om händelsen och när Louise skrämt frågar om hon ska ringa ambulansen får hon ja från väldigt många. De som satt närmast kvinnan som svimmat hjälper henne att sätta sig upp igen och frågar hur hon mår m.m. Bussen stannar och inväntar klartecken från oss på om vi ska vänta på ambulansen.
Som tur var så behövde inte kvinnan någon ambulans utan kvicknade till ganska fort, men vad som gjorde mig ännu gladare var hur alla i bussen reagerade. Det typiska svenska, eogistiska som säger att du inte ska prata med eller hjälpa någon du inte känner försvann direkt och alla ville hjälpa. Ingen verkade ha något problem med att bussen ville invänta ambulansen utan ville bara göra vad som verkade bäst för kvinnan.
Det känns ganska tryggt att veta att folk som inte känner en troligtvis kommer bry sig om man själv råkar ut för något liknande, faktum är att situationen kunde varit väldigt mycket allvarligare och då kunde det spelat ännu större roll att så många ville hjälpa....
När kvinnan (okejdå; tanten) skulle av var det en gubbe som följde henne hela vägen ut, lite gulligt, va? :)
Jaja, you get the point. Imorgon ska jag på möte och sedan "undersöka smarties upplösningsförmåga i vatten". Spännande, va!?
Men skit samma just nu, folk (5 pers woho!) läser ju faktiskt ändå...
Idag på bussen inträffade en rätt läskig händelse. Vi satt på 17 på väg till Tuve eftersom vi skulle dit och "kolla läget" enligt samhälskunskapsarbetet. Plötsligt knör sig en tant förbi mig ovanligt stressat och jag tänker att hon väl åtminstone kunde bett mig flytta på mig, men det visar sig strax att en kvinna längre bak i bussen har svimmat och man undrar om busschauffören kan stanna en stund.
Efter en kort stund blir därför alla i bussen medvetna om händelsen och när Louise skrämt frågar om hon ska ringa ambulansen får hon ja från väldigt många. De som satt närmast kvinnan som svimmat hjälper henne att sätta sig upp igen och frågar hur hon mår m.m. Bussen stannar och inväntar klartecken från oss på om vi ska vänta på ambulansen.
Som tur var så behövde inte kvinnan någon ambulans utan kvicknade till ganska fort, men vad som gjorde mig ännu gladare var hur alla i bussen reagerade. Det typiska svenska, eogistiska som säger att du inte ska prata med eller hjälpa någon du inte känner försvann direkt och alla ville hjälpa. Ingen verkade ha något problem med att bussen ville invänta ambulansen utan ville bara göra vad som verkade bäst för kvinnan.
Det känns ganska tryggt att veta att folk som inte känner en troligtvis kommer bry sig om man själv råkar ut för något liknande, faktum är att situationen kunde varit väldigt mycket allvarligare och då kunde det spelat ännu större roll att så många ville hjälpa....
När kvinnan (okejdå; tanten) skulle av var det en gubbe som följde henne hela vägen ut, lite gulligt, va? :)
Jaja, you get the point. Imorgon ska jag på möte och sedan "undersöka smarties upplösningsförmåga i vatten". Spännande, va!?
Kommentarer
Trackback
