Magont kan vara en effekt av för mycket fikande.

  Hej alla glada!

  Idag har jag mått dåligt som aldrig förr. Vaknade med magont utan dess like och detta har hittills inte släppt. Som om det inte vore nog var jag dessutom tvungen att spendera hela min dag på en ledarutbildning, något som på grund av ovanstående var näst intill outhärdligt.
  Väl på väg därifrån upptäcker jag till min förtvivlan att jag glömt mina nycklar, och mamma och Jacob är bortresta. Det är tur att man har en snäll morfar.

  Mycket mer finns inte att säga om dagen, men jag kan berätta lite om igår.
  
  Har man idrott på friskis finns ett stort plus. Pluset visar sig i form av bastun och det var i den vi spenderade hela vår lunchrast. Fem minuter innan matten insåg vi därför att vi hade väldigt bråttom, och var väldigt hungriga. Som tur var fick vi tillåtelse av Kåre att äta och sedan komma tillbaka men hoppa över rasten (så här i efterhand vill jag minnas att det inte ens blev någon) och vi lovade att skynda oss, men det tyckte inte Kåre.
  "Stressa inte." var hans råd, något som kändes mycket bättre att följa. Heja Kåre!

  Efter skolan skulle jag och Petra iväg till Kunskapsmässan men tydligen gällde en gruppbiljett bara för en person (logiskt!) så det blev till att fika i några timmar istället. Eftersom vi skulle träffa x antal personer för att se på bio senare var vi tyvärr tvungna att bege oss hemåt i tid, och direkt när jag kommit hem och dumpat min väska fick jag sticka iväg för att möta dessa. Vi satte oss och fikade (håll räkningen nu...) och inväntade de som ännu inte kommit.
  Filmen vi såg hette "Burn after reading" och var grym! Fast det var bara jag och Benjamin som tyckte det, Oscar tyckte att den var okej och resten hatade den. Därför gick vi för att göra kvällen mer värd för dessa genom att sätta oss och fika!

  Nej usch, att sitta vid datorn är inte skönt för min rygg. Jag har redan typ ryggskott eftersom jag, på grund av min mage, gått runt hela dagen och böjt mig (= puckelrygg!). Hoppas ni får ne trevlig kväll, själv ska jag ta det så lugnt jag bara kan för att inte riskera att sprängas eller liknande. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0