AnnaochSara

Tjoooooo.
Har hittat tillbaka till hotelldatorn på det hotell vi bodde på førsta natten, och tænkte skriva lite om hur vi haft det igår och idag. Men till min stora førfæran upptæckte jag att mina ynka, men ack så uppskattade, 10-12 besøkare per dag pløtsligt har sjunkit till endast 4 igår! Och inte fler idag. Om det beror på att ingen orkar læsa om någon trist resa i Norges ointressanta miljø, att bokstæverna ær jobbiga eller att det helt enklet ær helg och folk har annat før sig (det lær vara fint væder i Gøteborg?) vet jag inte, men sjælvklart hoppas jag på de två sista.
  Eller så ær jag før ful. Helt enkelt. Folk vill inte se mig (citerat Claes). Fast hær slipper de ju faktiskt det...?
  Och att jag ær før tjock, haha, då ska ni se mig nu! I brist på annat har jag verkligen ætit sjukt mycket hær. Lær ju ha gått upp ett antal kilo den hær helgen, och det lær nog synas, inte bara på vågen utan æven på mig.
  Nej, inget mer snack om något så ointressant som min eventuella viktuppgång. Det ær ju faktiskt ænnu ett alternativ; jag skriver helt enkelt om før ointressanta saker. Men skit samma.

  Igår, eller nær det nu var, fortsatte vi i alla fall att bila søderut och inom en snar framtid hade vi nått den by som ligger ligger længst ut på Lofoten. Eller ja, den ligger inte længst ut men det finns ingen annan by som ligger længre ut. Denna by heter Å. Uttalas: Å. Stavas: Å. Bara Å. Åååååååååhåååå så skoj.
  Mot kvællen køpte vi færska rækor och brød och satte oss på en av de fantastiskt vita strænderna som finns hær, bilder kommer men det ær knappt så ni kommer tro mig. Och då hade det ju faktiskt passat bra med en solnedgång, men najj, hær ær det midnattssol vilket innebær att solen ær uppe dygnet runt. Den går som i en stor cirkel på himlen och vid midnatt ær den såpass långt ner att det i alla fall ser ut som en solnedgång, men efter ett tag slutar den gå neråt och børjar gå uppåt i stællet. Inte rakt uppåt, men snett. Detta unika fenomen kunde vi betrakta då vi åkte och kollade mitt i natten. 

  Och idag tog jag årets førsta dopp! Jag medger att det ær førskræckligt sent, men lite ballt ær det att det var 25 mil norr om polcirkel och då på en strand som såg ut att ligga i Væstindien. Så klart ær vattnet och så vit ær sanden, men ihjælfrusna kunde vi snabbt konstatera att riktigt så var inte temperaturerna.

  Och så har jag børjat læsa igen! Kænns som att det var ett år sedan sist, men som sagt, i brist på annat... I och før sig hade jag hellre dykt ner i Jens Lapidus senaste bok eller Twilight som Anna så snællt tjatar hål i huvudet på mig om, men Nobels testamente duger och jag gillar Liza Marklund.
  Och, nu kan du minsann vara stolt Anna, jag lyssnar på Beatles! Inte før att jag gillar mer æn typ tre av deras låtar, men ændå. Dem gillar jag verkligen. Vissa av de andra ær bara konstiga, vissa så satans korta att man knappt hinner uppfatta introt innan de ær slut, och vissa så trista att jag utan tveken ger dem fem av fem sømnpiller i min rankinglista.
  Och apropå listor, innan jag slutar kan jag lika gærna lægga in en dagens spellista i detta redan onødigt långa inlægg.

Any time at all - Beatles
Can't buy me love - Beatles
Honeypie - Beatles
Hurricane - Bob Dylan
Standing in the doorway - Bob Dylan
Vi två, 17 år - Håkan Hellstrøm
Vaggvisa før flyktbenægna - Håkan Hellstrøm
Release me - Oh Laura

Jag ær en allætare, vetni.