Råå(tt)
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Elitserien i Råå i helgen gick, om möjligt, ännu sämre än förra, och jag har börjat fundera på om jag helt enkelt är så här urdålig eller bara har en "svacka". Förhoppningsvis det senare, men jag ska faktiskt ändå lägga ner och sluta segla nu. Nej jag bara skojjade, där blev ni rädda, va!? Särskilt du, Lasse, I know.
Nej, men jag ska nog ta en paus. Inte för att jag egentligen vill det utan snarare för att jag vettefan vad jag annars ska göra. Det känns bara dumt att köra på i samma skitiga spår som jag gör nu. Så det blir antagligen ingen segling på tisdag, om jag inte hinner ändra mig.
Egentligen finns det väl inte jättemycket att berätta om helgen som vore intressant, kul eller läsvärt över huvud taget, men jag tänker skriva lite ändå, nu när jag ändå sitter här.
Lördagens första segling börjar jag, tro det eller ej, med en riktigt bra start. Det är i alla fall vad jag minns, men såhär i efterhand känns det ju lite konstigt. Dock gör jag något så otroligt klantigt som att åka på en styrbord-babord-situation och vara babordsbåten. Så det är bara att snurra, och lägga mig på min numera vanliga plats, dvs sist. Inte allra sist (puh), men där någonstans.
Andra seglingen inleder jag också ganska bra, men lyckas med det otroliga att tappa från 19 till typ 50 på en slör, en läns, en slör. Något rekord ska man ju ha slagit, och mitt är i alla fall detta.
Inför tredje segling kör jag och Olivia ett långt snack om hur dåliga vi är. Antaglingen inte bästa sättet att ladda upp, men ibland behöver man få prata av sig lite. Man kan lugnt säga att våra slutsatser visade sig vara sanna, i alla fall vad gäller mig.
Efter fyra seglingar (se; alldeles för många) kommer vi in, och middagen börjar vi inte äta förens omkring nio-tiden på en resturang inne i Helsingborg. Alltså led jag av stor social brist hela kvällen, även om Åsa och Julia var där.
Nästa dag blåser det. Mycket. Eller kanske inte mycket egentligen, men definitivt för mycket för mig. Efter att ha gått i mål (bland de sista, vad annars?) första seglingen kapsejsar jag, fastnar med föterna i krängbanden, sugs ner under båten, centerbordet trillar ur, jag har ingenting att bända upp båten med, lyckas på något konstigt sätt få upp den "halvt", klättrar i vattnet på seglet och puttar i det igen, vänder i båten i lä, drunkar under den, vänder upp det helt och klättrar i. Fyfan.
På första länsen (skräckscenario, jag är så sjukt rädd när jag länsar i hårdvind) i andra seglingen händer exakt samma sak, med ett undatag. Det händer två gånger om. Jag blir förbannad och börjar segla in medans jag tycker väldigt, väldigt, väldigt synd om mig själv.
Nu ska jag bada och försöka att inte tänka på helgen, mina två stressiga skolveckor som kommer härnäst, och ännu mindre på skol-DM på tisdag. Herregud, jag kan f*n inte spela fotboll!
Nej, men jag ska nog ta en paus. Inte för att jag egentligen vill det utan snarare för att jag vettefan vad jag annars ska göra. Det känns bara dumt att köra på i samma skitiga spår som jag gör nu. Så det blir antagligen ingen segling på tisdag, om jag inte hinner ändra mig.
Egentligen finns det väl inte jättemycket att berätta om helgen som vore intressant, kul eller läsvärt över huvud taget, men jag tänker skriva lite ändå, nu när jag ändå sitter här.
Lördagens första segling börjar jag, tro det eller ej, med en riktigt bra start. Det är i alla fall vad jag minns, men såhär i efterhand känns det ju lite konstigt. Dock gör jag något så otroligt klantigt som att åka på en styrbord-babord-situation och vara babordsbåten. Så det är bara att snurra, och lägga mig på min numera vanliga plats, dvs sist. Inte allra sist (puh), men där någonstans.
Andra seglingen inleder jag också ganska bra, men lyckas med det otroliga att tappa från 19 till typ 50 på en slör, en läns, en slör. Något rekord ska man ju ha slagit, och mitt är i alla fall detta.
Inför tredje segling kör jag och Olivia ett långt snack om hur dåliga vi är. Antaglingen inte bästa sättet att ladda upp, men ibland behöver man få prata av sig lite. Man kan lugnt säga att våra slutsatser visade sig vara sanna, i alla fall vad gäller mig.
Efter fyra seglingar (se; alldeles för många) kommer vi in, och middagen börjar vi inte äta förens omkring nio-tiden på en resturang inne i Helsingborg. Alltså led jag av stor social brist hela kvällen, även om Åsa och Julia var där.
Nästa dag blåser det. Mycket. Eller kanske inte mycket egentligen, men definitivt för mycket för mig. Efter att ha gått i mål (bland de sista, vad annars?) första seglingen kapsejsar jag, fastnar med föterna i krängbanden, sugs ner under båten, centerbordet trillar ur, jag har ingenting att bända upp båten med, lyckas på något konstigt sätt få upp den "halvt", klättrar i vattnet på seglet och puttar i det igen, vänder i båten i lä, drunkar under den, vänder upp det helt och klättrar i. Fyfan.
På första länsen (skräckscenario, jag är så sjukt rädd när jag länsar i hårdvind) i andra seglingen händer exakt samma sak, med ett undatag. Det händer två gånger om. Jag blir förbannad och börjar segla in medans jag tycker väldigt, väldigt, väldigt synd om mig själv.
Nu ska jag bada och försöka att inte tänka på helgen, mina två stressiga skolveckor som kommer härnäst, och ännu mindre på skol-DM på tisdag. Herregud, jag kan f*n inte spela fotboll!
Kommentarer
Postat av: Lasse
Jag vet att du ALDRIG kommer att sluta segla. Det är din sport helt enkelt. När man fortsätter trots att man befinner sej i en resultatsvacka så kommer man ut starkare än någonsin. Kolla på Bea - det lönar sej att kämpa och resultaten kommer förr eller senare. Jag vet ingen som har fightats, som inte till slut blivit en duktig seglare.
Trackback
