AnnaochSara

  Så! Æntligen en dator i sikte och tid øver før att skriva lite om vad som hænt hittills. Eller tja, hænt ær att ta i, det ær sjukt trist hær.

  Men (mogen som jag ær!); det ær fint! Trots dimma och ett och annat duggregn klarar jag mig finfint med att bara sitta i bilen med Håkan Hellstrøm och Bob Dylan i lurarna och bara titta på det uuuuuunderbara landskapet, som pappa så snællt upplyser oss om minst tre gånger i timmen. 
  Men som sagt, vædret ær ingen rolig historia. Nu var vi nyss ute på en promenad i ghetto-byn och såg att det børjar spricka upp, så imorgon blir det kanske midnattssol live om vi har tur. Och en bergsbestigning á la famlijen Thringer - Johansson (Pappa vill døpa om sig nu efter att balens drottning heter Thiringer och dessutom kommit till EM. Min-pappa-humor, så att sæga). Och på tal om min pappas humor, nu nær han inte har några av mina kompisar att gøra sig till infør ær han faktiskt riktigt rolig.
  Johanna: "Jag har ju lite mer asiatiskt utseende..."
  Pappa: "Japp, vet ni vad det stod i pannan på Johanna nær hon kom ut? Made in Taiwan."
  Och i sammanhanget var det faktiskt riktigt roligt.
  Dessutom har han och Johanna børjat bråka lite eftersom pappa alltid skojjar och frågar hotellet om de har något bollhav før henne. Så nær de diskuterade det under dagens middag, och pappa lovat att inte sæga det mer, blev det så hær:
  "Ja, men då ber jag servitrisen att servera din mat till dig i... BH" 
  (BollHavet, men det læt sjælvklart vældigt fel...)

  Men, ja, vad har vi gjort då? 
  På flygplatsen fixade vi en hyrbil och tillbringade sedan två timmar i denna innan vi kom till "Lofotens huvudstad"; Svalvær. Johanna trodde att det skulle finnas shopping, men det nærmsta vi kom det var væl... Ja-a, en pytteliten KappAhl-butik.
  Sedan, efter att ha hittat ett hotell vi faktiskt gillade, skulle vi æta middag, och detta var minsann inte så lætt som vi trott. Med pappas otroliga beslutsångest (vsste inte ens att han hade sådan) blev det till slut det som Johanna tjatat om ænda sedan hon sett skylten; en kina-restaurang vid namn Ni Hao (med viss reservation før stavning m.m). Vi som hade tænkt æta något "typiskt norsk", så blev det med det... I och før sig åt vi torsk tillagad på "kinesiskt vis".
  Och idag har vi bilat vidare, vædret har inte tillåtit oss att gøra mer æn titta runt lite øverallt och bland annat var vi i en gaolleria, ett glasblåseri och på en av tyskarnas førsta radar-anlæggninger från andra værldskriget. Mycket spænnande, OHJA. Såg ut som om någon byggt upp det med lego, och jag tycke ruppriktigt synd om tyskarna som var tvungna att sitta dær och frysa røven av sig, før kallt ær det och kallt var det garanterat då. Føresten ær det ju faktiskt ungefær samma årstid som då nær tyskarna kom till Norge 1940.
  Men skitsamma, fast apropå det borde jag ha kommit åtminstone någonstans med mitt arbete (TACK Claes!).
  Nej, koppla bort skolan nu, Sara. It's time to sleep. Godnatt!