FRA-ITA
Utan att riktigt veta varför håller jag för det mesta på Frankrike, och så även nu. Men när italienarna fick en straff, och därmed en utvisad fransk spelare (!?) och strax efteråt en allvarlig skada på Ribéry kunde jag glömma den segern. Visserligen tog de igen sig, och var på gång ett tag, men 0-2 till Italien, ännu en skadad fransk (vilket innebar 9 man på plan för deras del) och jag slutade kolla.
Tycker synd om Frankrike, kan man ha mer otur? Creds till förbundskaptenen för snygga glasögon i alla fall... aja.
Näe, nu ska jag sova. Résumen om matchen blev visst kortare än jag trodde men nästan längre än vad jag orkade och efter ännu en dag på världens bästa jobb är jag helt slut.
För att nämna något så var det idag en unge som klagade på att rodret inte fungerade.
"Roder fungerar alltid!" ropade jag aningen surt tillbaka. "Det är inte som en motor som kan gå sönder, roder är... vetenskapligt bevisade!" Såhär i efterhand undrar jag vad jag fick just det ifrån, framförallt ordvalet, men det kan ju ha berott på att jag samtidigt höll i två optimister i vilka det hoppade i och ur barn.
Tjejen började gråta, och jag fick hoppa i hennes båt för att förklara hur allt hänger ihop, och hon piggnade till rätt fort. Hon är trots allt en av de bättre.
Värre är det med en annan liten kille (känns dumt att nämna namn). När jag lämnat tjejen och hoppat i dennes båt märker jag att han varket lyssnat på eller förstått någonting av våra samlingar. Jag ber honom slå. Han funderar en stund och börjar sedan skota lite försiktigt.
"Slå" säger jag igen.
Killen funderar en stund till och säger sedan eftertänksamt:
"Vad var det nu igen?"
Efter att ha försökt lära honom vad man kan göra åt bubblan i seglet och därmed upprepat proceduren "Vad händer?"-"Det bubblar!"-"Vad gör du då?"-"Jag drar rodret åt mig!"- "Och sen?"-"Full fart framåt igen!" hör jag ett skrik någonstans bakom mig.
En av de mindre tjejernas roder har gått sönder, rorkulten har lossnat. Efter ett desperat försök att få killen i båten jag sitter i att segla fram till henne hoppar jag bak och seglar dit själv. Sedan seglar jag in genom att hålla i själva rodret (ops, tungt även i en optimist och drygt 5 sekundermeter vind!) för att slutligen segla in utan det helt.
En hård dag, helt enkelt. Vi får se vad som väntar imorgon, jag längtar redan.
Godnatt!
Tycker synd om Frankrike, kan man ha mer otur? Creds till förbundskaptenen för snygga glasögon i alla fall... aja.
Näe, nu ska jag sova. Résumen om matchen blev visst kortare än jag trodde men nästan längre än vad jag orkade och efter ännu en dag på världens bästa jobb är jag helt slut.
För att nämna något så var det idag en unge som klagade på att rodret inte fungerade.
"Roder fungerar alltid!" ropade jag aningen surt tillbaka. "Det är inte som en motor som kan gå sönder, roder är... vetenskapligt bevisade!" Såhär i efterhand undrar jag vad jag fick just det ifrån, framförallt ordvalet, men det kan ju ha berott på att jag samtidigt höll i två optimister i vilka det hoppade i och ur barn.
Tjejen började gråta, och jag fick hoppa i hennes båt för att förklara hur allt hänger ihop, och hon piggnade till rätt fort. Hon är trots allt en av de bättre.
Värre är det med en annan liten kille (känns dumt att nämna namn). När jag lämnat tjejen och hoppat i dennes båt märker jag att han varket lyssnat på eller förstått någonting av våra samlingar. Jag ber honom slå. Han funderar en stund och börjar sedan skota lite försiktigt.
"Slå" säger jag igen.
Killen funderar en stund till och säger sedan eftertänksamt:
"Vad var det nu igen?"
Efter att ha försökt lära honom vad man kan göra åt bubblan i seglet och därmed upprepat proceduren "Vad händer?"-"Det bubblar!"-"Vad gör du då?"-"Jag drar rodret åt mig!"- "Och sen?"-"Full fart framåt igen!" hör jag ett skrik någonstans bakom mig.
En av de mindre tjejernas roder har gått sönder, rorkulten har lossnat. Efter ett desperat försök att få killen i båten jag sitter i att segla fram till henne hoppar jag bak och seglar dit själv. Sedan seglar jag in genom att hålla i själva rodret (ops, tungt även i en optimist och drygt 5 sekundermeter vind!) för att slutligen segla in utan det helt.
En hård dag, helt enkelt. Vi får se vad som väntar imorgon, jag längtar redan.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
