Bitter.

  Usch vad jag hatar alla tanter på odontologkliniken (jobbigt ord). Hade just chansen att få en ny tid (bokade av min gamla för att den var under språkresan, fick nästa i slutet av september. September. Så länge kan jag ju inte vänta) men kärringen trodde inte på att jag skulle hinna... Okej, marginalen var en kvart så det trodde väl inte jag heller, trots den tidsoptimist jag är, men ändå.
  Allt det här gäller alltså tandställningshelvetet.

  Efter att pappa kommit hem från jobbet igår började vi laga min båt. Dagen innan hade vi skruvat ur den självläns som läckte och pappa hade bankat till den lite grand så att den såg ut som den andra. Jag fick äran att skrapa bort all gammal silikon medan han lagade en skada på Johannas optimist som ska säljas.
  Sedan var det dags att sätta tillbaka den. Vi använde något som jag inte alls vet hur det stavas, knappt uttalas men en gissning får bli [sikaflex], istället för silikon för det var tydligen bättre. Vi tvättade noggrant runt hålet där självlänsen skulle sitta, tvättade självlänsen, borrade upp nya hål i båten, förberedde skruvar och muttrar, kletade in självlänsen i "silikonet"(som inte var silikon) och tryckte dit den. För min del blev det till att krypa in under båten och pilla med skruvar och muttrar ett bra tag, för att sedan höra x antal svordomar och tunga suckar utifrån från pappa. 
  Självlänsen var... vad ska jag säga, skrovet var för tunnt för att det skulle passa. Och enligt pappa var det ingen idé att låta det vara helt fel, så vi blev helt enkelt tvungna att peta loss den igen, samt få bort allt äckligt låtsas-silikon. Igen. 
  Pappa klagade resten av kvällen på diverse fuskbyggen, visade mig var han trodde att det var något fel (från byggaren) på optimist och så vidare.
  Efter att ha ägnat hela kvällen åt att plasta skrovet, låta det härda, borra nya hål och slipa det blev vi framemot tolv-tiden äntligen klara.

  Eller klara? Imorn ska vi börja om på proceduren sätta i ny självläns. 

  Och tack vare ett viss bilskrots-avfall som bosatt sig i min mun sitter jag nu här i gryningen (typ, klockan är inte ens nio!) Vill sova men är fruktansvärt hungrig. 
  HEJDÅ. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0