Inför ett EM.
Okej, jag erkänner: jag borde bloggat mer. Undantag: Frankrike, men nu har jag varit hemma i nästan två veckor och bloggat en sisådär en gång.
Inte för att något särskilt anmärkningvärt har inträffat, men det gör det ju aldrig.
Imorgon vid 9-tiden (lär bli 12) påbörjar vi i alla fall resan till Italien, varför pappa nu tjatar på mig att gå och lägga mig. Förstår han inte att det här är taktiskt? Är jag vaken onödigt länge nu kommer jag förhoppningsvis att sova det mesta av tiden jag ofrivilligt måste spendera i bilen på väg dit.
Inför själva EM:et har jag tvärtom ingen som helst taktik. Jag borde vara hundra gånger mer seriös, men jag ser mest fram emot det sociala, då jag är fullt medveten om att jag inte kommer vilja veta om det resultatmässiga. Det ska blåsa 9 m/s, och med kondition och styrka på noll efter Frankrike ser jag mina chanser att ens utvecklas som totalt (fyndigt nog;) bortblåsta.
Det låter pessimistiskt, men det är det inte. Det är bara utan förväntningar.
Tränat har jag dessutom verkligen inte gjort. Eller jo, jag kan påstå att jag gjort det. I tisdags seglade jag upp till Vrångö med Emma och sov där. Och nästa dag seglade jag därifrån, vilket var näst intill outhärdligt. Jag saknade Emma huuur mycket som helst! Nej, jag skojjade bara. Grejen var att det verkligen inte blåste någonting alls, och mitt enda sällskap, förutom den ständigt stekande solen som aldrig ville gå in bakom ett enda jävla litet moln, var en ilsken geting. Och som om det inte räckte kunde jag matt konstarera att mina självlänsar läcker lika mycket som förut.
Idag har jag förövrigt införskaffat två böcker om feminism. Det låter kanske lite udda, men grejen är att jag går runt och hatar dessa aktivister med orakade ben utan att egentligen veta till hundra procent varför. Känner dock att båda böckerna är för feminism, men så lättövertalad är jag inte.
Vilket oooerhört intressant inlägg, hoppas ni har antecknat allt. Tack och hej, leverpastej!
Inte för att något särskilt anmärkningvärt har inträffat, men det gör det ju aldrig.
Imorgon vid 9-tiden (lär bli 12) påbörjar vi i alla fall resan till Italien, varför pappa nu tjatar på mig att gå och lägga mig. Förstår han inte att det här är taktiskt? Är jag vaken onödigt länge nu kommer jag förhoppningsvis att sova det mesta av tiden jag ofrivilligt måste spendera i bilen på väg dit.
Inför själva EM:et har jag tvärtom ingen som helst taktik. Jag borde vara hundra gånger mer seriös, men jag ser mest fram emot det sociala, då jag är fullt medveten om att jag inte kommer vilja veta om det resultatmässiga. Det ska blåsa 9 m/s, och med kondition och styrka på noll efter Frankrike ser jag mina chanser att ens utvecklas som totalt (fyndigt nog;) bortblåsta.
Det låter pessimistiskt, men det är det inte. Det är bara utan förväntningar.
Tränat har jag dessutom verkligen inte gjort. Eller jo, jag kan påstå att jag gjort det. I tisdags seglade jag upp till Vrångö med Emma och sov där. Och nästa dag seglade jag därifrån, vilket var näst intill outhärdligt. Jag saknade Emma huuur mycket som helst! Nej, jag skojjade bara. Grejen var att det verkligen inte blåste någonting alls, och mitt enda sällskap, förutom den ständigt stekande solen som aldrig ville gå in bakom ett enda jävla litet moln, var en ilsken geting. Och som om det inte räckte kunde jag matt konstarera att mina självlänsar läcker lika mycket som förut.
Idag har jag förövrigt införskaffat två böcker om feminism. Det låter kanske lite udda, men grejen är att jag går runt och hatar dessa aktivister med orakade ben utan att egentligen veta till hundra procent varför. Känner dock att båda böckerna är för feminism, men så lättövertalad är jag inte.
Vilket oooerhört intressant inlägg, hoppas ni har antecknat allt. Tack och hej, leverpastej!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Lycka till!!!
Trackback
