AnnaochSara

 Nu har det gått en vecka och vi har fortförande inte skrivit något, men nog har vi haft våra anledningar. Jag har varit fullt upptagen med nysnö och skogsåkning i Hemsedal och Anna, förhoppningsvis dessamma, i Hafjäll.
 
 Hemsedal var kul sam fan, och listan med våra knäppaste saker genom tiderna blir bara längre och längre. 
 Jag och Frida bodde i en till synes pytteliten stuga bredvid backen, men den rymde en hel del. Två rader ovanför oss bodde Åsa m. familj.
 Ytterligare 200 meter upp på ett berg bodde Emma, Carl och Adam. Eftersom de hade både jacuzzi, singstar och större stuga blev det att vi, Frida, jag och Åsa, andra kvällen bestämde oss för att bege oss upp dit och hålla de sällskap.
 Bilvägen uppåt kändes på tok för lång, så vi tog skidbacken. Vi hade inte gått mer än 5 meter förens Åsa skrek till och jag slängde mig mot vägen och höll ut tummen i hopp om att få skjuts. När jag väl tagit mig upp på fötterna igen var bilen borta för länge sedan, och Åsa fick ännu en snilleblixt.
 Vi sneddade upp på en liten stig in i skogen, vilket verkade vara den närmsta vägen. Fågelväg kanske, men definitivt inte för oss.
 Efter 45 minuter var vi slutligen uppe på toppen, genomvåta och sjukt kalla. Det blåste massor och vi studerade våra spår som ringlade sig upp för det jättelika berget. Här och där syntes stora hål i snön då vi ramlat genom den eller stannat för att ge upp.
 Som tur var hade vi stjärtlappar med oss vilket vi trodde skulle göra hemfärden säker. Men nejnej, på en väg som lutar max 2 grader kommer man inte framåt, hur mycket man än puttar. I alla fall inte om man heter Sara. Åsa lyckade faktiskt hyfsat bra, men jag tror inte ens hon kan påstå att det gick fort.

 Nästa dag åkte vi genom "Gummiskogen", som var en skog full av orörd nysnö. Sjukt kul, sjukt skönt, men framför allt sjukt jobbigt. Man var inte lite varm när man kom ner på andra sidan berget, snöig och så trött så man lugnt skulle kunnat somna på platsen. Efter många diskutioner om hur vi skulle ta oss tillbaka till systemet lyckades någon stanna en bil och be föraren ringa efter taxi.

 I övrigt bestod veckan som sagt av väldigt mycket snö, och mycket vind och kyla men också otroligt många skratt.
 Jag har nu blivit hyfsat bra på singstar efter att ha sjungit det ett flertal gånger. (Skönaste kommentaren på hela veckan: Emma: "Varför måste allt vara så komplicerat? Kan man inte bara stoppa in sladden och så funkar det?" när vi skulle koppla in det)

 Två gånger badade vi jacuzzi vilket var väldigt skönt efter en lång skiddag. Vi lekte "meningsleken"; barnsliga som vi är blev det väldigt många Carl har väldigt liten ***, Carl har väldigt stor ***, Adam har väldigt liten ***, Adam har väldigt stor ***, Åsa har väldigt stora **** osv. Men det var kul, och straffen blev allt från att rulla sig i snön till att slicka på någons örsnibb.

 Men allra sista dagen tog i alla fall priset i knäpphet. Det var precis innan vi skulle sätta oss i bilen och åka hem. Frida och jag hade kvällen innan kommit på att jag glömt hennes väska hos Emma dagen innan, och vi begav oss upp mot deras stuga för att hämta den. Vi var inte överdrivet sugna på bergsklättringen, men lyckades ändå ta en väldigt krånglig väg. På vägen tillbaka slog det mig att vi kunde åka stjärtlapp på väskan tillbaka, men vi kom inte längre en max 20 cm, och det tack vare att vi puttade allt vi orkade.
 Istället rullade vi nerför hela skidbacken. Jag mådde illa i en timme efteråt. Men kul var det.