Dödshjälp = avlivning ?
Att staten ska bestämma när och hur man ska dö känns för mig orimligt, men risken finns att rätten att betämma det ändå överlåts till någon annan än en själv om man legaliserar det.
Själv är jag för dödshjälp, med förutsättning att det sker under strikt kontrollerade former. Att ta beslutet om att dö ska inte kunna göras över en natt, en dag eller ens månad. Skulle jag ge en konkret förslag skulle jag säga att beslutet bör omprövas regelbundet under en viss tid och att fallet ska utredas av flera personer i omgivningen, t.ex. läkare och/eller nära vänner. Detta för att säkerställa att beslutet inte tas under en tillfällig period av depression och att det inte blir en fråga om pengar.
För när man blandar in pengar i frågan går det åt fel håll. Ingen ska dö för att de känner att de är en börda för varken staten, sjukvården eller bekanta. Men att i ett lidande tillstånd då man bara väntar på döden kunna ta ett beslut om att slippa leva/lida borde vara en mänsklig rättighet. När detta är olagligt kränker man inte bara människor välmående utan ger dessutom utrymme för en svart marknad där resultatet av behandlingen kan bli allt annat än väntat.
Dessutom borde inte vilken läkare som helst kunna utföra detta, utan endast vissa som då är mycket väl utbildade, och om möjligt har erfarenhet, i frågan. Beslutet ska vara en process som utgår från patientens bästa och en livslust skall alltid vara att eftersträva men inte att intvinga.
Vissa undersökningar säger tydligen att 80 % av svenska folket är för dödshjälp. Även om det kan vara påde missvisande och felaktigt tyder det på att frågan bör lyftas och diskuteras, inte "slängas i papperskorgen".
Självklart finns det stora brister i debatten. Vem ansöker om dödshjälpen om personen i fråga inte kan göra det själv? Om man inte kan föra en dialog med den lidande blir det mycket svårt att komma till ett beslut i frågan, samtidigt som det mycket väl kan vara de som behöver det mest. Och vem ska få utföra det? Under vilka förutsättningar? Vid vilken ålder ska man kunna önska dödshjälp? Och vad anses som lidande och vem bestämmer det?
Det är inte säkert att alla svar finns att finna, men med en debatt lär vi åtminstone bli lite klokare.
Jag tycker att det som är så himla läskigt med dödshjälp är att det så lätt kan eskalera till någonting som inte längre är så kontrollerat! Tänk om det blir tillåtet överallt och folk vänjer sig vid tanken på det. Kontrollerna kommer antagligen bli lättare och helt plötsligt kanske det blir relativt lätt att få motta dödshjälp och det får det ju aldrig bli! Även fast jag nog också är för dödshjälp och individens val och allt så är det ju ändå en fråga om ifall det någonsin är ok att ta någon annans liv oberoende av omständigheterna. Jag är ju t.ex emot dödsstraff eftersom jag inte tycker att det är ok vilket ju egentligen betyder att jag borde vara emot dödshjälp också! Det är värsta moraliska dilemmat ju!
Men jag skulle inte säga att dödstraff och dödshjälp faller inom samma kategori, även om jag förstår sambandet. På båda områdena handlar det ju om att döda någon istället för att bota denna. Skillnaden handlar om att man vid dödshjälp utgår från individens personliga behov och därmed gör det för dennes egen skull. Vid dödstraff vore enda syftet, förutom ev. att spara pegnar, att skapa någon form av "rättvisa" för de som drabbats av brottet...
Vad gäller huruvida det skulle bli lättillgängligt håller jag med, det får aldrig spåra ur!
Välidigt Intressant!!!! Verkligen!!!! Bra skrivet Sara!!!
hihi
om någon vill ta livet av sig får dom göra det själva... om dom verkligen är fysiskt oförmögna borde det vara tillåtet så länge de inte anses vara mentalt sjuka eller på annat sätt inte förstår vad dom själva säger, så fort man tappar den rationella dialogen ska det vara uteslutet, annars kan man verkligen tycka det behövs i vissa fal...
jag läser just nu en bok som handlar om en soldat som förlorat hörseln, synen, talförmågan, båda armarna och båda benen, han ligger bara och funderar på hur han ska kunna ta livet av sig, vilket han inte kan...
Vad politisk du har blivit, Sara. Är det aktiv dödshjälp du talar om, eller passiv? För övrigt var det någon i klassen tidigare som skrev en motion för dödshjälp med motiveringen att äldrevården i Sverige är så dålig - lite grovt kanske.
Själv är jag emot aktiv dödshjälp. Handlar det om att avbryta livsuppehållande behandling, dvs. passiv dödshjälp, kan jag acceptera det, även om tanken knappast tilltalar mig. Vad det gäller passiv dödshjälp är tanken mig vämjelig att läkare vilkas syfte är att rädda liv istället skulle bistå med att avsluta dem. Oavsett patientens lidanden borde man ge dem riktig vård istället för att neka dem chansen att finna livslusten igen. Det kan inte ses som en rättighet att avsluta sitt liv.
Jag ser ingen risk i att människor lavinartat skulle gå och ta livet av sig om det blev "lättillgängligt", det finns ju, allvarligt talat, så många andra sätt att ta livet av sig.
Vad gäller dödsstraff (som inte alls har med saken att göra), som också tydligen blivit berört, råder det olika infallsvinklar. Antingen är straffet ett sätt;
att hålla undan brottslingar från samhället
att hjälpa brottsliga komma in på rätt bana
att straffa brottslingarna
Beroende på infallsvinkel är dödsstraff mer eller mindre rätt. Själv anser jag att dödsstraff är ett mord i nivå med det mord den straffade själv begått. Oavsett kostnader för samhället borde grova brottslingar istället vara inne på livstid. Dödsstraff kan inte ses som ett sätt att ta hänsyn till de drabbade; självklart vill man inte att förövaren ska komma undan ostraffad men de bortgångne är lika död före som efter mördaren avrättats.
Vad politisk du har blivit, Sara. Är det aktiv dödshjälp du talar om, eller passiv? För övrigt var det någon i klassen tidigare som skrev en motion för dödshjälp med motiveringen att äldrevården i Sverige är så dålig - lite grovt kanske.
Själv är jag emot aktiv dödshjälp. Handlar det om att avbryta livsuppehållande behandling, dvs. passiv dödshjälp, kan jag acceptera det, även om tanken knappast tilltalar mig. Vad det gäller passiv dödshjälp är tanken mig vämjelig att läkare vilkas syfte är att rädda liv istället skulle bistå med att avsluta dem. Oavsett patientens lidanden borde man ge dem riktig vård istället för att neka dem chansen att finna livslusten igen. Det kan inte ses som en rättighet att avsluta sitt liv.
Jag ser ingen risk i att människor lavinartat skulle gå och ta livet av sig om det blev "lättillgängligt", det finns ju, allvarligt talat, så många andra sätt att ta livet av sig.
Vad gäller dödsstraff (som inte alls har med saken att göra), som också tydligen blivit berört, råder det olika infallsvinklar. Antingen är straffet ett sätt;
att hålla undan brottslingar från samhället
att hjälpa brottsliga komma in på rätt bana
att straffa brottslingarna
Beroende på infallsvinkel är dödsstraff mer eller mindre rätt. Själv anser jag att dödsstraff är ett mord i nivå med det mord den straffade själv begått. Oavsett kostnader för samhället borde grova brottslingar istället vara inne på livstid. Dödsstraff kan inte ses som ett sätt att ta hänsyn till de drabbade; självklart vill man inte att förövaren ska komma undan ostraffad men de bortgångne är lika död före som efter mördaren avrättats.
Då passiv dödshjälp kan innebära att personen i fråga inte får bestämma själv är jag lite tveksam, för det är därifrån vi måste starta: individens egna val.
Självklart ska vårdens syfte i samhället vara att bota och bringa liv, inte avsluta. Men vårdens syfte ska inte heller vara att låta människor lida, och det är endast på grund av det en människa borde få avsluta sitt liv. Man ska dock aldrig tro att det är första alternativet.
En sak jag verkligen inte förstår är hur dödstraff skulle "hjälpa brottsliga komma in på rätt bana". Jag är emot dödstraff eftersom jag tror att det alltid finns en orsak, ofta inte vållad av individen själv, till beteendet.
När passiv dödshjälp genomförs idag är det i synnerhet "grönsaker", dvs. hjärndöda som alltså saknar egen vilja. Att då anse att denne själv borde ta beslutet att avsluta sitt liv är en smula dumt. Personen ifråga kan inte bestämma själv.
Menar du att vården orsakar ett lidande för sina patienter? Jag vill hävda motsatsen. Dessutom verkade du inte riktigt förstå min poäng med dödsstraff: vad gällde "hjälpa brottsliga komma in på rätt bana" var det något som gäller för straff i allmänhet, och inte dödsstraff. Jag vill hävda att varje brottsling ändå är skyldiga till sina handlingar, en taskig barndom kan inte ses som en "ursäkt" för att ett allvarligt brott begås. Jag vill inte skjuta undan skulden till samhället, varje brottsling bör stå till svars för sitt brott - men jag anser inte dödsstraff vara ett sätt att göra det.
Jag vet vad "grönsaker"/hjärndöda människor innebär. Och jag förstår självklart att de inte kan ta dessa beslut själva, men det är just det som gör mig kluven i frågan. Personligen vill jag "låta" dem dö, men ur en rättsynpunkt kan man fråga sig vem som ska ha mandat att ta det beslutet.
Du missuppfattar mig, inget ska någonsin vara en ursäkt för att begå ett brott som skulle kunna resultera i dödstraff. Vad jag menar är att man snarare bör satsa på psykiskt stöd och vård för dessa, eftersom dödstraffet är mord det med.
